Interglacialer varar vanligtvis 10 000 – 15 000 år. Vår är 11 000 år gammal.
Nedisningsperioderna är i cykler på 100 000 år och drivs av naturkrafter bortom vår kontroll. De varmare interglacialerna ( de varma tiderna mellan nedisningarna ) varar i 10 000 till 15 000 år. Det är viktigt att notera att vi nu är ungefär 11 000 år in i vår nuvarande mellanistid, som kan sluta inom nästa århundrade eller pågå i ytterligare flera tusen år.
I vilket fall som helst kommer den välgörande interglaciala värmen som vi njuter av nu att ta slut någon gång inom en inte alltför avlägsen framtid (i geologisk mening).
När nästa istid sänker sig över oss kommer det att bli en verklig klimatapokalyps åtföljd av missväxt, svält, massutvandring från kallare till varmare regioner och en aldrig tidigare skådad befolkningsförlust. Om man tittar på de senaste 4 000 årens klimat och historia så händer dåliga saker under kalla perioder, mycket dåliga saker. Kallare perioder förde med sig svåra umbäranden och död, men nedstigningen till en verklig istid skulle vara fruktansvärd för mänskligheten och det finns inget vi kan göra för att stoppa det. Lyckligtvis går det ändå inte så snabbt att vi inte skulle hinna förbereda oss för det.
Vad forskarna kommit fram till och vad vi kan notera av grafen ovan är att
-nedisningen accelererat långsammare än smältningen -tiden när isen legat även haft mindre "värmeperioder" -vår värmeperiod pågått längre än de tre senaste -vår värmeperiod inte varit lika varm som de övriga -vår värmeperiod har haft större fluktuation ( värme/köld) än de andra -vi lever förmodligen i slutet av vår värmeperiod
När börjar vi se tecken på att nästa nedisning har börjat? Under den Lilla Istiden ( 1300 - 1850 ) trodde man nog att startskottet hade gått men så kom värmeperioden som vi nu är inne i. Vad den kan bero av delar forskarna och det får vi återkomma till i kommande avsnitt men våra egna utsläpp av koldioxid har förmodligen en viss, om än liten, inverkan, åtminstone i början av perioden. Det som vi tyvärr även observerar är att istiderna blir kallare och längre. Vissa forskare menar att vi är på väg mot en total infrysning av jorden på långsikt.
Här följer ett tillägg för intresserade:
Finland var mest isfritt under istiden
Ny bild av istiden
Bilden av den senaste istiden som en 100 000 år lång obruten period av tjock inlandsis över Finland stämmer inte. Större delen av perioden var isfri, vårt land var rikt på växter och vilt och attraktivt för – till exempel – neandertalare.
Matti Räsänen och hans forskargrupp har förändrat bilden av den senaste glaciationscykeln i Finland. Vårt land täcktes av inlandsis bara under slutskedet av denna period.
Slutsatsen har fått stöd av en annan, nordisk studie. Inlandsisen började breda ut sig över södra Finland för ungefär 28 000 år sedan och nådde sitt maximum 7 000 år senare, för att övergå i den nuvarande värmeperioden för ungefär 11 700 år sedan.
Det tyder på att Finland under större delen av den pågående glaciationscykeln, som går 120 000 år bakåt i tiden, obrutet varit beboeligt för djur och människor.
Matti Räsänens forskargrupp baserar sina resultat på en så kallade sekvensstratigrafisk analys av istidslagringar från sedimentlager på platser som Kauhajoki (Harrinkangas), Närpes (Risåsen) och Oulainen.
Den nordiska studien, publicerad i tidskriften Boreas, bygger på en sammanställning av alla vetenskapligt publicerade data (5 477 observationer från 2 505 platser) gällande inlandsisens tillväxt och avsmältning under den senaste glaciationscykeln i Europa.
Resultatet redovisas i en serie kartor som med 1 000 års intervall visar förändringarna i isens utbredning. Ismaximum nåddes det 21:a årtusendet räknat bakåt i tiden – se kartan till vänster. Som jämförelse markeras på kartan nedtill isens ungefärliga utbredning under perioden 34 000–39 000 år bakåt i tiden. Hela Finland och större delen av Sverige var då som synes isfria. På basis av studierna bedömer Matti Räsänen att den föregående nedisningen över Finland ligger så långt tillbaka som Saaleperioden, den glaciationscykel som föregick den nuvarande och avslutades av värmeperioden Eem för omkring 120 000–130 000 år sedan. ”Efter Eem har klimatet i södra Finland säkert varierat betydligt mellan de här nedisningarna. Ibland hade vi ren tundra med dominans av gräsväxter och låga buskar, ibland subarktiskt klimat med björkskogar. Troligen dominerade ett torrt inlandsklimat med kalla vintrar och varma somrar”, säger Matti Räsänen. Eftersom havsytan under en stor del av denna tid låg 40–70 meter lägre än i dag, kunde man säkert ta sig rätt torrskodd mellan dagens Finland och Sverige. ”Bottniska viken bestod av ett antal sötvattensjöar, och mellan dem rann kanske en och annan å. Vintertid var de istäckta och säkert enkla att överskrida för djur och eventuella människor.” Att mammutar, myskoxar och renar fanns i Finland och Sverige vid denna tid vet vi genom fynd. Varför inte också ullhåriga noshörningar? ”Det finns säkert många fynd att göra i det material som inlandsisen fört med sig och efterlämnat till exempel i åsarna och moränmaterialet. Förr när man grävde med spade upptäckte man rätt ofta saker av intresse. Med dagens grävmaskiner görs sällan några fynd”, säger Matti Räsänen.
Källa : https://co2coalition.org Ny bild av istiden - Katternö Digital | 1 • 2016 (katternodigital.fi)
Comments