President Lula Da Silva lovade minska på utsläppen från de fossila bränslen när han fick makten. Det har han inte lyckats med. Vågskålen handlar om minskad fattigdom mot minskade utsläpp. De går inte hand i hand.
Brasilien utsätts för påtryckningar från USA
Brasiliens välstånd beror på dess förmåga att utnyttja det grundläggande elementet i alla ekonomier: energi. Men för miljontals brasilianare kompliceras vägen till ekonomisk utveckling av de "gröna" agendorna hos ledare i utvecklade ekonomier som har gynnats av fossila bränslen sedan början av den industriella eran.
Som indier och någon med gemensamma utvecklingsintressen i BRICS ekonomiska block har jag glatt mig åt den kolvätedrivna tillväxten av Indien till en ekonomi på 3,7 biljoner dollar under de senaste två decennierna. Andra utvecklingsländer som Indien har förvandlat sin ekonomiska förtvivlan till en lovande framtid genom obehindrad användning av fossila bränslen.
Brasiliens framtid – som nu grumlas av påtryckningar att överge kol, olja och naturgas – borde inte vara annorlunda.
Fossila bränslen är hörnstenen i blomstrande ekonomier
Europas och Nordamerikas välstånd är otvivelaktigt kopplat till den strategiska användningen av fossila bränslen. Sedan 1950-talet har oljans, gasens och kolets transformativa kraft drivit tillverkningsindustrin in i en ny era, som kulminerar i den förhöjda livskvaliteten i den moderna världen.
Med en uppskattad bruttonationalprodukt (BNP) på cirka 2,1 biljoner dollar är Brasiliens ekonomi i nivå med Rysslands och Indiens – två andra grundande medlemmar av BRICS. I samband med Brasiliens politiska planering är Indien särskilt relevant på grund av ländernas liknande utmaningar med fattigdom.
Indiens BNP har genomgått en explosionsartad ökning och ökat från blygsamma 470 miljarder dollar år 2000 till svindlande 3,7 biljoner dollar idag.
Hur kom denna anmärkningsvärda tillväxt till? Svaret ligger främst i Indiens djärva inställning till energianvändning, att fullt ut utnyttja lokala kolreserver och bli en av världens största importörer av olja och gas. Dessutom, med en tidsfrist till 2070, har Indien den längsta tidslinjen av alla länder för att uppnå nettonoll-åtagandet att gå bort från fossila bränslen. Och landet har inte gett något kategoriskt löfte om att uppfylla målet.
Brasiliens energiväg borde inte vara annorlunda
Brasilien måste inta en liknande pragmatisk hållning. För närvarande kommer cirka 60 % av landets elektricitet från Brasiliens rikliga vattenkraftkällor. Kol, olja och gas utgör tillsammans endast 10 % av elektriciteten. Men när det gäller dentotala primärenergianvändningen utgör fossila bränslen ungefär hälften och vattenkraften knappt en tredjedel.
Detta är betydande bidrag från tillförlitliga källor, men Brasilien är långt ifrån att uppnå allmän tillgång till energi till överkomliga priser.
En studie från 2022 visade att "11 % av hushållen fortfarande lever i energifattigdom, och på landsbygden uppgår denna siffra till 16 %". Hushåll med tillräcklig energiförsörjning hade inkomster som var minst dubbelt så höga som energifattiga. Det är uppenbart att energi kommer att vara avgörande inte bara för tillväxten av nationell BNP utan också för den socioekonomiska förbättringen av enskilda familjer.
Lula Da Silva har en stor utmaning
När Lula Da Silva blev president 2023 förklarade han att han skulle upphäva sin föregångares nedskärningar av Brasiliens ambitiösa klimatmål, förnya betoningen på att minska utsläppen av växthusgaser och signalera ett förkastande av fossila bränslen. Brasiliens plan från 2016 var att utsläppen 2030 skulle vara 43 % av 2005 års nivåer. Detta har nu höjts under Lula till 51 procent.
Lulas nya politik har ännu inte haft någon större inverkan på landets oljesektor. Petrobras, det statskontrollerade oljebolaget, kan stiga till positionen som den tredje största oljeproducenten globalt år 2030, bara efter Saudiarabien och Iran. I december auktionerade Brasilien ut mer än 602 objekt för olje- och gasutvinning. Experter tror att det skulle vara omöjligt för Lula att minska beroendet av fossila bränslen utan att missa mål för att lindra fattigdomen.
För Brasilien är planen för ekonomisk tillväxt enkel: Förbättra befintliga vattenkraftsystem, fortsätta med expansionen av oljesektorn och ta bort hinder för det fria flödet av pålitliga och pålitliga kolleveranser.
President Lula och framtida brasilianska ledare måste stå emot trycket från inflytelserika lobbygrupper mot fossila bränslen i Washington, D.C., New York och Bryssel om landet ska kunna göra några meningsfulla ekonomiska framsteg. De nästan 61 miljoner brasilianare som lever på mindre än 6,85 dollar om dagen förtjänar inget mindre.
forskningsassistent vid CO2 Coalition, Arlington, Virginia. Han har en magisterexamen i miljövetenskap från University of East Anglia, Storbritannien.
När man läser detta framstår den svenska energidebatten som patetisk - och oerhört inskränkt. Tack för ännu en mkt informativ artikel!!