För vissa verkar COP28 ha varit ett genombrott med ordet "energi" med i slutsatserna för första gången. Omnämnandet av "omställning bort från fossila bränslen" väckte uppståndelse, men en analys av texten visar att det finns så många kryphål som de har tillåtit utvecklingsländerna att skriva under eftersom de – precis som med Parisavtalet – inte är skyldiga att följa EU:s isolerade och varnande exempel.
Alla kan egentligen göra vad de vill Kina, som anses vara ett utvecklingsland, hade inga problem med att underteckna avtalet. Faktum är att de gasproducerande länderna – till exempel Ryssland och Gulfstaterna – är förtjusta, eftersom gas ses som en övergångsenergi. De stora förlorarna på COP28 var de icke-statliga miljöorganisationerna och EU, som sitter fast med en icke-bindande text där alla kan göra vad de vill, men där kärnkraften framför allt ses som en övergångsenergi. De applåderade, men utan tvekan för att dölja tomheten i detta COP-möte. Men visste de alls vad de verkligen applåderade för?
Som alltid präglades de sista dagarna av denna 28:e partskonferens för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP) av stor dramatik, men den avslutades som vanligt med applåder, kramar och känslor, som om vi den här gången hade åstadkommit något extraordinärt. Men trots de 27 tidigare COP-mötena fortsätter de globala koldioxidutsläppen att öka. Fram till 2022 hade de stigit med 61 % – tack vare Covid-krisen, annars skulle de ha ökat med 65 %.
Energi i centrum för en COP-text för första gången
Kärnkraft Det är sant att det den här gången finns två viktiga innovationer. Sedan starten har 22 länder undertecknat ett avtal om att utveckla kärnkraften. Även om detta sker vid sidan av konferensen kommer ekologerna att dricka sin bägaren tom snabbt, eftersom COP28 kommer att bli ihågkommet som året för kärnkraftens återkomst. Dessa länder har nu visat att de är fast beslutna att återuppliva kärnkraften.
Energi
Den andra stora nyheten, denna gång i avtalets slutsatser, är att ordet "energi" för första gången förekommer i ett beslutsdokument. Man kan till och med säga att COP28 inte handlade om klimatet, utan om energi. Inte ens i Parisavtalet nämndes ordet "energi". Den här gången förekommer det 17 gånger i den 21-sidiga texten, vilket verkar vara en stor seger för icke-statliga miljöorganisationer.
Men det är en klen tröst. I de internationella institutionernas texter räknas varje ord, vilket vi kommer att se när vi analyserar punkterna 28 och 29, den centrala delen, i slutsatserna från COP28.
En katalog över fromma önskningar
Punkt 28 :
Europaparlamentet erkänner behovet av djupa, tidiga och hållbara minskningar av växthusgasutsläppen som är förenliga med 1,5-gradersmålet, och uppmanar parterna att på ett nationellt fastställt sätt bidra till följande globala insatser, med beaktande av Parisavtalet och deras olika nationella omständigheter, vägar och strategier.
Insatserna bör fastställas nationellt, dvs. dessa slutsatser är INTE bindande. Varje land bestämmer själv vad det vill göra. Dessutom är det känt att utvecklingsländerna befinner sig i en "annorlunda" situation och att de därför inte förväntas överge ökningen av sin energiförbrukning. Ordet "utvecklingsländer" förekommer 47 gånger i texten, vilket visar att utvecklingsländerna är fast beslutna att INTE följa de åtgärder som EU föreslår. Utan denna lite "påklistrade upprepning " skulle det helt enkelt inte ha blivit något avtal.
Vi får inte glömma att Kina är ett utvecklingsland enligt FN:s definition. Så ingenting gäller för Kina, och ännu mindre för Indien, trots att dessa två länder står för 38,6 procent av de globala koldioxidutsläppen.
(a) Tredubbla den globala kapaciteten för förnybar energi och fördubbla den genomsnittliga årliga förbättringen av energieffektiviteten fram till 2030.
Ordet "kapacitet" är viktigt, eftersom de förnybara energikällor som tolereras av aktivister – vindkraftverk och solcellspaneler – är ojämna och varierande. Ett vindkraftverk måste därför åtföljas av ett justerbart "säkert" kraftverk under mer än tre fjärdedelar av tiden och en solcellspark under 90 % av tiden. Detta innebär att om vi vill undvika belastningsfrånkoppling måste vi också tredubbla den installerade kapaciteten för icke-förnybar energi. Eftersom de afrikanska länderna ännu inte har installerat denna kapacitet kan vi inte förvänta oss att förnybar energi ska utvecklas där. Regeringarna börjar inse att de skulle behöva köra två elsystem parallellt, vilket naturligtvis är onödigt dyrt.
Har de råd?
Vid byggande av nya anläggningar för förnybar energi används inte heller el som produceras av förnybara energikällor, utan mineraler och andra produkter som utvinns bearbetas, behandlas och transporteras från jorden med hjälp av fossila bränslen. De 2500 ton betong som utgör basen i ett vindkraftverk och de 900 ton stål som finns i masten produceras INTE av el från vindkraftverk eller solpaneler, utan från fossila bränslen. Det är en truism, men för varje ökning av infrastrukturen för förnybar energi behövs mer fossila bränslen.
Ordet "energieffektivitet" i detta sammanhang är dubbelbottnat. Vi vet att parametern energiintensitet är den viktigaste indikatorn för att mäta energieffektivitetens relevans men om tillhörande komponenter inte kan produceras med förnybar energi blir det svårt att åberopa denna effektivitet. Är vi på väg mot att nå en ny asymptot ( = en åtgärd som aldrig når sitt syfte )? Till exempel kommer energibesparande isoleringsskivor att tillverkas med fossila bränslen. Vi riskerar att gå runt i cirklar.
b) Påskynda arbetet med att fasa ut el som produceras från kol som inte kan avskiljas.
Detta påskyndar i princip ansträngningarna för att fasa ut el som genereras genom förbränning av kol utan att fånga upp CO₂-utsläpp men återigen, detta kommer att gälla för OECD-länderna och INTE för utvecklingsländerna, med Kina i spetsen.
(c) Påskynda de globala ansträngningarna för att uppnå energisystem med nettonollutsläpp
Tomheten i denna mening förtjänar inte ens en kommentar. Denna typ av inkonsekvenser förekommer ibland i dokument som förhandlas fram i internationella organ, när ingen förstår innebörden av det som en förhandlare har lagt in och det ändå hamnar i den slutliga texten. Intetsägande texter är bara ett sätt att få tjockare bok.
(c) Påskynda de globala insatserna för att uppnå nettonollenergisystem, med användning av koldioxidfria eller koldioxidsnåla bränslen i god tid före eller omkring mitten av århundradet.
De som skrev den här meningen hade förmodligen syntetiska bränslen i åtanke. Faktum är att för att producera dem, såvida du inte tror på existensen av en evighetsmaskin, måste du använda andra former av energi, eftersom fri energi inte existerar. Dessa syntetiska bränslen framställs av väte, en atom som i molekylform ( vätgas ) inte finns i naturen och som måste framställas av... energi.
Jag hänvisar dig till min bok "L'utopie hydrogène" för mer förklaring. Detta väte måste reagera med CO₂ som produceras av fossila bränslen eller fångas upp från atmosfären genom att förbruka enorma mängder energi. Det finns inget verklighetstänk i detta överhuvudtaget. COP28 håller på att bli science fiction.
(d) "Omställning" bort från fossila bränslen i energisystemen på ett rättvist, ordnat och skäligt sätt, och påskynda åtgärderna under detta kritiska årtionde för att nå nettonollutsläpp senast 2050, i linje med vetenskapen.
Denna neologism, som är svår att översätta, har gjort det möjligt att nå en överenskommelse mellan fossilbränsleproducerande länder och deras motståndare, och undvika den "utfasning" som redan avvisades vid COP 26 i Glasgow när det gäller kol. Detta verb indikerar inte bara en vag övergång, utan det urvattnas av nästan överflödiga skyddsåtgärder för att säkerställa att de som inte har råd inte behöver göra övergången. Återigen kommer utvecklingsländerna – Afrika, Kina och Indien i synnerhet – bara att påverkas om omställningen är "rättvis". Detta kryphål är så vagt att det till och med skulle kunna gälla vissa EU-medlemsstater, till exempel.
Vad har frasen "i linje med vetenskapen" med saken att göra? Vilken vetenskap? Att understryka IPCC:s insisterande på denna övergång? För att behaga Saudiarabien?
(e) Påskynda utsläppsfri och utsläppssnål teknik, inbegripet men inte begränsat till förnybar energi, kärnkraft, teknik för minskning och upptag såsom avskiljning, användning och lagring av koldioxid, särskilt i sektorer där utsläppen är svåra att minska, och koldioxidsnål vätgasproduktion.
Detta är den andra stora nyheten i denna COP: kärnkraften nämns uttryckligen. Det kan inte finnas några förnybara energikällor utan att nämna den grundläggande kärnenergin.
Användare av kol hittar ett kryphål i detta stycke genom att nämna koldioxidavskiljning, en teknik som hittills inte har någon industriell tillämpning annat än att producera mer kolväten genom att återinjicera dem i brunnar för att öka trycket och främja olje- och gasutsläpp. Man ger alltså med ena handen och tar med den andra. Det är ju helt tillåtet.
(f) Påskynda och avsevärt minska de globala utsläppen av koldioxid, inklusive metan, fram till 2030.
Denna punkt har varit en återkommande truism sedan ramkonventionen om klimatförändringar som antogs i Rio 1992.
(g) Påskynda minskningen av utsläppen från vägtransporter via olika rutter, bland annat genom utveckling av infrastruktur och snabb användning av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon.
Denna punkt är intressant, inte på grund av vad den säger, utan på grund av vad den INTE säger. Trots de icke-statliga miljöorganisationernas avsky nämns inte flygtransporter. Det har säkert inte undgått någon att den i allt högre grad är under attack, även om den i hög grad har förbättrat familjebanden mellan befolkningar som tillfälligt separerats av människors och företags livsstil. När jag undervisar mina elever i begreppet externa energikostnader, som är så kärt för ekologer, talar jag också med dem om energins inre fördelar och illustrerar detta med den glädje över familjesammankomster som flygresor innebär.
Och är det en tillfällighet att flyget inte fördöms? Två veckor före denna FN-konferens hölls Dubai Air Show, där flygplan köptes som smör i solsken, särskilt av flygbolagen i Förenade Arabemiraten, som var värd för detta COP-möte. Skulle det möta på motstånd om flygtransporter nämns som utsläppsbovar när 90 000 människor MÅSTE flyga till och från COP? Det kunde ju skapa problem för deltagarna vid nästa COP- möte nästa år.
När det gäller utvecklingen av väginfrastrukturen är detta ett tecken på att kampen mot koldioxidutsläpp INTE syftar till att begränsa vägtransporterna.
h) Så snart som möjligt avskaffa ineffektiva subventioner till fossila bränslen som inte tar itu med energifattigdomen och säkerställa en rättvis omställning.
På så sätt kan alla hitta det de vill försvara. Därför att det okvantifierade ordet "ineffektiv" är relativt. Effektiviteten hos subventionerna i Frankrike kan inte jämföras med effektiviteten hos en subvention som gör det möjligt för en medborgare eller en åkare i ett fattigt land att betala för bränsle till sitt tjänstefordon. Dessutom kan man tolka punkten, som den är skriven, som att om man vill bekämpa energifattigdomen måste man fortsätta att subventionera fossila bränslen. Den tolkningen kommer säkert många att ha om det gynnar dem. Att man avskaffar subventioner som är ineffektiva och satsar helhjärtat på subventioner som HAR effekt när det gäller att råda bot på energifattigdom.
Naturgas tillåtet på väg mot förnybar energi Punkt 29 :
Parlamentet erkänner att övergångsbränslen kan spela en roll för att underlätta energiomställningen och samtidigt säkerställa energitryggheten.
Termen "övergångsbränslen" är verkligen bred. För några år sedan ansåg till och med Europaparlamentet att naturgas var en "överbryggande energiform" på vägen mot förnybar energi. Så det är tydligt att för Ryssland och Gulfstaterna handlar det om naturgas. Världen kan inte klara sig utan mer och mer naturgas, en energi som är ren, riklig, tillgänglig och billig. Se bara på hur EU gör allt för att ersätta rysk gas med gas från många andra länder, eftersom vi vet att vi är långt ifrån att klara oss utan denna koldioxidproducerande energi.
Men för länder med fossila energireserver – inklusive kol – särskilt i Afrika tillåter denna paragraf dem att producera sin egen fossila energi för att sälja, så att de har ekonomiska möjligheter att investera i dyr förnybar energi. Det går inte att stoppa: vi vill bli gröna, men vi behöver pengar och vi kommer att få dem genom att sälja fossila bränslen!
Men eftersom det inte finns någon definition av denna märkliga fras kan till och med Kina mycket väl hävda att kol är dess övergångsenergi till naturgas eller kärnkraft eller förnybar energi.
Framför allt avslutas dock denna punkt med den grundläggande prioriteringen av en trygg energiförsörjning. Det betyder att vi kan göra vad vi vill med det obestridliga argumentet om säkerhet. Man kan få mycket att ingå i " säkerställa energitryggheten".
Punkt 28 om energi har åtta underpunkter, men endast denna mening utgör punkt 29, som om den hade lagts till efter det att den föregående punkten hade formulerats, som för att understryka motsägelsen med resten av texten, som om den ville visa att detta är den verkliga slutsatsen av COP28. Någon annan förklaring är svår att framställa.
Förenade Arabemiraten är den verkliga vinnaren
Alla dessa ord understryker tomrummet i COP-mötena sedan 1995. Var och en av de 88 000 deltagarna i Dubai kan lära sig något av detta, för det är vad de kämpade för, oavsett hur långt ifrån varandra de är. Sultan Al Jaber, som var ordförande för COP28, fick det att verka som om denna COP-föreställning var en framgång för motståndarna till fossila bränslen och försäkrade oss om att ingenting egentligen kommer att förändras.
COP29 kommer att hållas i Baku, där familjerna Nobel och Rothschild bidrog till oljeindustrins födelse på 1900-talet. Azerbajdzjan är fortfarande mycket aktivt på oljeområdet och levererar 2/3 av den olja som används av Israel, men också i allt högre grad på gasområdet. Serbien har just beställt en gasledning till Bulgarien för att importera gas från Baku. Detta land i Kaukasus kommer också att gå över till mer fossila bränslen, både för egen del och för EU, som man uppvaktar för att få icke-rysk gas. Det finns en god chans att COP29 också kommer att sluta till förmån för fossila bränslen.
Insikten om att COP vill blanda sig i hanteringen av människors liv genom deras konsumtion kommer att göra det möjligt för européerna att uttrycka sitt missnöje i valet till Europaparlamentet den 9 juni 2024, eftersom slutresultatet är att dyr energi påtvingas dem medan resten av världen fortsätter att använda riklig och billig energi.
COP eller inte, EU-val eller inte, en sak är säker: de globala koldioxidutsläppen kommer att fortsätta att öka.
Det är inte lätt att försöka förstå varför delegaterna på COP-mötet applåderade !
Samuel Furfari ursprungligen publicerad på Factuel Fri översättning av redaktören
Samuel Furfari är ingenjör vid yrkeshögskolan och har en doktorsexamen i tillämpad vetenskap från Bryssels fria universitet.
I 36 år var han högre tjänsteman vid Europeiska kommissionens generaldirektorat för energi.
Han har varit professor i geopolitik och energipolitik i 20 år, för närvarande vid ESCP-London och i 18 år vid Free University of Brussels.
Han är författare till ett stort antal artiklar och 18 böcker om energi och hållbar utveckling.
Hans senaste bok är "Energy insecurity. Den organiserade förstörelsen av EU:s konkurrenskraft".
コメント