Den FELANDE KOLDIOXIDKÄLLAN :::: Del 2/5

IPCC hävdar att uppemot 44% av de antropogena utsläppen stannat kvar i atmosfären. Analys av grafer visar på nåt annat. Med hjälp av massverkans lag kan vi förstå hur koldioxiden interagerar med havet och skapar återställningsprocesser för att skapa jämvikten tillbaka.

Hur mycket fossilt koldioxid har vi släppt ut?

I bilden nedan motsvarar den blåa kurvan hur mycket fossilt koldioxid vi totalt har släppt ut under den industriella perioden. Data är hämtat från Carbon Dioxid Information Analysis Center (CDIAC). För jämförelse är även Siple/Mauna Loa kurvan som visades i del 1 insatt efter avdrag av den förmodade koldioxidnivån som rådde då som enligt IPCC låg på 276 ppm.

Figur. Ökningen av luftens CO2 mängd enligt Siple/Mauna Loa-värden ( grön kurva ) jämförd med den totala mängden utsläpp av fossil CO2 ( blå kurva ).

Källa : IPCC 2007 och CDIAC 2012

Två slutsatser kan dras av denna bild.

1. Fram till 1960 har ökningen av luftens koldioxidhalt varit större än den totala mängden utsläpp av fossil koldioxid. Det betyder att sådana utsläpp OMÖJLIGEN kan vara den enda anledningen till att luftens koldioxidhalt ökat under industriell tid.

2. Efter 1960 har ökningen av luftens CO2 varit mindre än den totala mängden utsläpp av CO2. Det betyder att en BETYDANDE DEL av de fossila inte har stannat kvar i luften utan tagits upp av naturliga sänkor.

Hur mycket antropogen CO2 har vi släppt ut?

Enligt IPCC är ENDAST antropogena utsläpp de som vi skall räkna med.

Förutom utsläppen av fossila bränslen och cementframställning räknar man med en post som de kallar för " ändrad markanvändning" = skogsavverkning och uppodling av jordbruksmark.

Genom att lägga samman dessa värden med utsläppen av fossilt CO2 får man då en graf för den totala mängden antropogena utsläpp .

Figur. Ökningen av luftens CO2 halt enligt Siple/Mauna Loa -värden (grön kurva) jämförd med den totala mängden utsläpp av antropogen CO2 (blå kurva). Enligt IPCC:s bedömning har 44% av utsläppen blivit kvar i luften (röd kurva).

Källa: IPCC 2007 och 2013 samt CDIAC 2012

Två slutsatser kan också dras av denna bild:

1. Utsläppen av antropogen CO2 kan OMÖJLIGEN ha varit den enda anledningen till att luftens CO2-halt ökat under industriell tid, åtminstone inte före 1890.

2. Under 1900-talet måste en MYCKET STOR del av utsläppen ha tagits upp av naturliga sänkor.

Skillnaden mellan Siple/ Mauna Loa kurvan och den röda kurvan tyder alltså på att något annat än antropogena utsläpp av CO2 kraftigt bidragit till att öka CO2 i luften före 1960.

Denna källa lär knappast ha sinat ut 1960 utan bör rimligen ha bidragit till CO2 ökningen även efter 1960.

I så fall leder slutsatsen till att AVSEVÄRT MINDRE än 44% av de antropogena CO2 utsläppen stannat kvar i luften.

Den slutsatsen har i själva verket SEDAN LÄNGE dragits av forskare på basis av vad som är känt om koldioxidens egenskaper.

Massverkans lag Koldioxidutbytet mellan atmosfär och hydrosfär ( vattnet ) kan beskrivas med massverkans lag som i sin allmännaste form kan skrivas som :

A + B  ⇄  C + D.

Här handlar det om en process som är reversibel, alltså går i båda riktningarna.

Startas processen med A och B kommer C och D att bildas, men dessa senare börjar då att reagera under bildning av A och B. Hastigheten för ovanstående reaktion startar från noll men den ökar allteftersom det bildas mer och mer av C och D. Oavsett om man utgår från A + B eller C + D kommer man förr eller senare till ett tillstånd där reaktionen är lika snabb i båda riktningarna. Lika mycket C + D bildas då per tidsenhet som det förbrukas och mängden av A + B respektive C + D kommer då inte att förändras trots att processen fortfarande löper i båda riktningarna. Man säger att en dynamisk jämvikt inträtt i systemet.

Inom fysiken och kemin kallas återgången mot jämvikt i detta fall för en relaxationsprocess. Den tid processen tar för att återgå till jämvikt kallas relaxationstid ( = återställningstid el. uppehållstid ).

Relaxationstiden för CO2

Många olika forskare har beräknat koldioxidens relaxationstid och kommit till olika svar inom ett tidsspann på 4-14 år. Det anmärkningsvärda är att IPCC valt att följa Bernmodellens beräknade värde på 100 år som många forskare , bl.a. professor Gösta Pettersson bevisat att inte stämmer.

Figur. Experimentella skattningar av koldioxidens relaxationstid enligt 36 olika forskares beräkningar ( data hämtat från boken Falskt Alarm- Appendix ) jämförda med IPCC:s bedömning av koldioxidens effektiva uppehållstid enligt Bernmodellen ( grön stapel)

Vad återstår då av utsläppen av antropogen CO2?

På samma sätt som man med kännedom om ett radioaktivt ämnes halveringstid kan räkna ut vad som återstår efter en viss tid ger koldioxidens relaxationstid direkt information om hur mycket det kvarstår av ett utsläpp av CO2 efter ett visst antal år.

Figur. Röda kurvor anger beräknad kvarvarande mängd antropogent utsläpp kol för två ytterlighetsvärden av den experimntellt bestämda relaxationtiden.

De röda kurvorna når som man kan se aldrig upp till den gröna, inte ens för den högst empiriskt skattade värdet på relaxationstiden.

Den beräknade återstående andelen antropogena utsläpp i luften 2010 är 24 % med relaxationstid 14 år och 9 % med relaxationstid 4 år.

Resultatet visar klart att IPCC har med RÅGE överskattat det antropogena bidragets storlek. Koldioxidens experimentellt bestämda relaxationstal är ALLDELES för kort för att antropogena utsläpp ska kunna vara den enda , eller ens den huvudsakliga orsaken till att luftens CO2 halt ökat sedan 1850.

I nästa del (del 2) går vi vidare på jakten efter den FELANDE KOLDIOXIDKÄLLAN.

Christer Käld

_____________________________________________________________________

Källa :

boken FALSKT ALARM - Klimatfrågan ur ett vetenskapligt perspektiv av

Professor emeritus Gösta Pettersson

Wikipedia