Den FELANDE KOLDIOXIDKÄLLAN :::: Del 3/5

Såväl biologiska som kemiska undersökningar visar på att koldioxidhalten varit uppe i nära dagens nivåer, kanske t.o.m. över, många gånger tidigare under de senaste tusen åren. Detta negligeras helt av IPCC som menar att det vi upplever nu är unikt och inte förekommit under de senaste 3 miljoner åren.

Vulkanism

Vid varje vulkanutbrott utsätts atmosfären för koldioxidutsläpp. Vi bör komma ihåg att de flesta vulkanutbrotten sker i havet på havsbottnen. Bara Stilla havets botten är översållad med ca 10 000 vulkaner. 75 procent av jordens aktiva vulkaner ligger i ”Eldringen”.

19000 nya havsvulkaner har upptäckts genom analyser av satellitdata. Men bara 25% av havsbotten har granskats. Det kan finnas upp till 100.000 havsvulkaner med höjd över 1 km. Det är oklart hur mycket koldioxid de släpper ut kan man läsa på klimatfakta.

Det finns dock många geologer som menar att vulkaner inte bara släpper ut koldioxid under sina utbrott utan även i tusentals år därefter. Geolog Ian Plimer hävdar i sin bok Heaven and Earth att vulkaner släpper ut mer koldioxid än alla fabriker, fordon och flygplan tillsammans. Geolog Timothy Casey har i en artikel uppmärksammat åtskilliga arbeten som tyder på att de vulkaniska koldioxidutsläppen är av den omfattningen att de måste beaktas i kolbudgeten.

IPCC räknar i sina modeller med att vulkanismen har i princip NOLL inverkan på CO2-utsläppen.

Siplevärdenas tillkomst IPCC ville ha en kurva som passade med deras temperaturkurva.

I del 1 beskrev vi hur Siple-data kombinerades med Mauna-Loa data. Låt oss se lite närmare på hur man kommit fram till detta. Man var i stort behov av att få en kurva för koldioxidens utveckling som dels kunde passa ihop med temperaturkurvan som Mann skapade, den s.k. "hockeyklubban" men också som kunde visa på att koldioxiden INTE varit så här hög tidigare. Att dagens läge är unikt- detta skulle lättare kunna få folk att acceptera IPCC:s linje att ENDAST antropogena utsläpp har en inverkan.

Mätdata för de värden (punkter) man lade fram kom från istappsanalyser gjorda vid Siple-stationerna.

Kurvan, som bestod av två delar, kan vi se av den vänstra bilden nedan. Men så här såg den INTE ut från början. Om man betraktar enbart orginaldata från Siple-stationerna ( de svarta punkterna i den högra bilden nedan ) gick denna graf INTE ihop med värdena mätta vid Mauna Loa (den gröna kurvan). Detta var ett problem man måste hantera. Vad gjorde Siple-forskarna då? Jo de parallellförskjöt Siple-värden 80 år mot höger. Nu hade man då fått det man önskade. Grafen blev känd som Keeling-kurvan efter den forskare som ledde Siple-forskarteamet. Fusk av högsta grad menar andra forskare. Detta har radiolog och glaciolog Zbigniew Jaworowski (avhoppad medlem av forskarteamet) skrivit om i en studie. Så här kan man inte göra sade han. Det är ju vetenskapsbedrägeri.

Vad svarar då IPCC på Jaworowskis kritik? Ingenting, utan hans arbete IGNORERAS helt.

IPCC har fått sin "hockeyklubbe koldioxidgraf" som HELT kan matchas med deras "hockeyklubbe temperaturgraf".

Kenneth Richard lyfter fram flera studier som visar på stora brister i att avläsa CO2-värden från isproxy så hur säkra kan vi vara på att Siple-mätdata visar de rätta värden på CO2-halter?

Vad visar då data från analys av klyvdata?

IPCC säger att CO2-halten legat på 280 ppm under många tusen år innan det började stiga.

Växter tar upp koldioxid från luften genom klyvöppningar i bladen. Många klyvöppningar gör det lättare för växterna att "andas" in CO2 för fotosyntesen, men ökar samtidigt risken för uttorkning. Växterna utvecklar därför inte mer klyvöppningar än vad som behövs, och vad som behövs avgörs främst av luftens koldioxidhalt.

Antalet klyvöppningar i ett växtblad ger därför information om hur mycket koldioxid det finns i luften. Genom att räkna antalet klyvöppningar i ett fossila växtblad kan man alltså få fram hur stor CO2-halten var när växten levde.

Biologisk forskning ( L.Kouwenberg et al., 2005 ) inom detta område har kommit fram till att:

• De uppmätta koldioxidhalterna är HÖGRE än vad man funnit från iskärneanalyser vid Siple. Medelvärden på tusenårsnivå har genomgående legat på 300-320 ppm.

• På hundraårsnivå har CO2-värdena varierat med 20-60 ppm och ibland ända upp till 100 ppm.

• CO2-halternas variation tycks ÅTERSPEGLA variationen av temperaturen. Starkast tycks samverkan vara med oceanernas ytvattentemperaturer.

Klyvöppningsstudier ger alltså INGET SOM HELST stöd åt tanken att de förindustriella CO2-nivåerna har hållit sig tämligen konstanta, snarare TVÄRTOM.

Kemiskt bestämda CO2-halter före 1960

Det finns kända mätresultat från mer än 200 000 kemiska analyser som motbevisar Keeling-kurvan som IPCC håller sig till. Den tyske biologen Ernst-Georg Beck har i en omfattande studie ( E.- G. Beck, 2007 ) publicerat en sammanställning av 70 000 analysresultat vilka visar på att CO2-halten varierat, framförallt med en kraftig topp kring 1940. Vi ser tydlig korrelation med den värmetopp vi upplevde just framtill 1940 vilket sedan avtog i 40 år.

Figur. Kemiskt bestämda CO2-halter 1870-1960, jämförda med Mauna Loa-värden och temperaturutvecklingen under perioden. Källa: E.G. Beck, 2007, Energy & Environment

Kemiskt bestämda mätningar visar på att CO2-halten varierat kraftigt även tidigare.

Det finns alltså flera tydliga bevis på att koldioxidhalten varierat under 1800 och 1900 -talen. IPCC menar att den hållit sig konstant.

I nästa del av denna serie (del 4) går vi vidare på jakten efter den FELANDE KOLDIOXIDKÄLLAN.

Christer Käld

_____________________________________________________________________

Källa :

boken FALSKT ALARM - Klimatfrågan ur ett vetenskapligt perspektiv av

Professor emeritus Gösta Pettersson

CO2 nivån kan ha varit uppe i dagens nivå minst två ggr sedan 1800 (klimatvett.fi)