Den romerska värmeperioden var 2 °C varmare än idag, visar en studie.

Romarriket sammanföll med den varmaste perioden under de senaste 2000 åren i Medelhavet som var 2 grader varmare än andra medeltemperaturer vid den tiden. Detta har Dr. Giulia Margaritelli med sin forskargrupp kommit fram till.

Dr. Giulia Margaritelli har varit forskare sedan 2019 vid Research Institute for Hydrogeological Protection, Italian National Council (IRPI-CNR) i Perugia. Hon arbetar inom mikropaleontologi, geokemi och klimatförändringar med särskild uppmärksamhet på Medelhavets marina respons på de senaste årtusendenas klimatfluktuationer.

Här presenterar forskarna en ny SST-rekonstruktion från Sicilienkanalen baserad på Mg/Ca-förhållanden uppmätta på planktonforaminiferen Globigerinoides ruber ( Ref. 1 - 2020 ) Resultatet är presenterat i samband med andra tidigare publicerade SST-mätningar från Alboránsjön, Menorcabäckenet och Egeiska havet och jämförs också med en temperaturrekonstruktion på norra halvklotet.

Fig. Sicilienkanalen

Den mest solida bilden som framträder av denna jämförelse över Medelhavet är den ihållande regionala förekomsten av en distinkt varm fas under den romerska perioden. Denna rekordjämförelse visar konsekvent att Romarriket är den varmaste perioden under de senaste 2000 åren, cirka 2 °C varmare än genomsnittet för de sena århundradena för Sicilien och västra Medelhavsområdet.

Efter romartiden utvecklades en allmän avkylningstrend i regionen med flera mindre svängningar. Vi antar att det finns en potentiell koppling mellan detta romerska klimatoptimum och det romerska imperiets expansion och efterföljande nedgång.

Jämförelse av de data från Sicilienkanalen som studerats i detta arbete (tjock mörkblå linje) i jämförelse med andra prover – Alboránsjön (tjock ljusblå linje), Menorcabäckenet (tjock röd linje) och Egeiska havet (tjocka mörka och ljusgröna linjer). Sicilienkanalen SST-rådata ( mörkblå streckad linje ). De svagt blåa linjerna förklaras i sudien under "Material och Metoder" . De stöder påståendet att den romerska perioden såg en temperaturökning på

3,6 ° C i Medelhavet.

Från varmt till kallt - Romarrikets fall

Imperiet sammanföll med en 500-årsperiod, från 1 e.Kr. till 500 e.Kr., som var den varmaste perioden under de senaste 2 000 åren i det nästan helt inlandslösa havet.

Klimatet utvecklades senare mot kallare och torrare förhållanden som sammanföll med imperiets historiska fall, hävdar forskare.

Spanska och italienska forskare registrerade förhållandet mellan magnesium och kalcit från skeletterade amöbor i marina sediment, en indikator på havsvattentemperaturer, i Sicilienkanalen.

Studien identifierar den romerska perioden (1-500 e.Kr.) som den varmaste perioden under de senaste 2 000 åren. Karta A visar centrala och västra Medelhavet. Den röda triangeln visar platsen för det undersökta provet, medan de röda cirklarna är tidigare funna marina register som använts för jämförelsen. Karta B visar Sicilienkanalen med oceanografisk cirkulation på ytan och provplats. Svarta linjer följer ytvattnets cirkulationsväg.

Forskarna menar att den varmare perioden också kan ha sammanfallit med övergången från den romerska republiken till det stora imperiet som grundades av Octavius Augustus år 27 f.Kr.

Uppvärmningen kopplad till intensiv solaktivitet

Den historiska uppvärmningen av Medelhavet under romarriket är dock kopplad till intensiv solaktivitet, vilket står i kontrast till det moderna hotet från växthusgaser.

Spanska och italienska forskare registrerade förhållandet mellan magnesium och kalcit från amöbor som finns i marina sediment, en indikator på havsvattentemperaturer. Den skeletterade G. ruber provtogs från ett djup av 475 m i den nordvästra delen av Sicilienkanalen.

Värmen varade i 500 år

"För första gången kan vi säga att den romerska perioden var den varmaste perioden under de senaste 2 000 åren, och dessa förhållanden varade i 500 år", säger professor Isabel Cacho vid institutionen för jord- och havsdynamik vid universitetet i Barcelona.

Svårt att få fram högupplösta marina register

Medelhavet är ett bihav till Atlanten. Det är omgivet av land och nästan bara anslutet till haven genom ett smalt utlopp, och är en "hot spot" för klimatförändringar enligt forskarna.

Havet ligger mellan Nordafrika och Europa och upptar en "övergångszon" som kombinerar den torra zonen med subtropiska höga och fuktiga nordvästliga luftströmmar.

"Att rekonstruera tidigare årtusenden av havsytans temperaturer och hur de utvecklats är utmanande, på grund av svårigheten att få fram högupplösta marina register.

Studiet av de fossila arkiven är dock fortfarande det enda giltiga verktyget för att rekonstruera tidigare miljö- och klimatförändringar så långt tillbaka som för 2 000 år sedan", säger de.

Studien svarar mot FN:s behov

I FN:s rapport (IPCC 2018) understryker man behovet av att bedöma klimatåterkopplingar under tidigare perioder av måttligt varmare förhållanden (1,5–2 °C). Denna studie visar på detta.

En distinkt uppvärmningsfas, som sträckte sig från 1 e.Kr. till 500 e.Kr., sammanföll sedan med den romerska perioden och täckte hela det romerska rikets arkeologiska period.

"Denna uttalade uppvärmning under den romerska perioden är nästan förenlig med andra marina data från Atlanten", säger forskarlaget i sin forskningsrapport, publicerad iScientific Reports.

Hur noteras då denna värmeperiod av IPCC?

Vi ser INGEN reaktion alls! De menar att ALLA värmeperioder ( Medeltidens värmeperiod och den Romerska värmeperioden) och Lilla Istiden var regionala händelser som inte märktes av globalt. Hur kan detta vara möjligt?

Christer Käld

________________________________________________________________

Ref:

Persistent warm Mediterranean surface waters during the Roman period | Scientific Reports (nature.com)