Media har stort rapporterat om en mängd värmerekord i sommar och visst har det varit över genomsnittet men tilliten till mätstationernas tillförlitlighet är en het potatis. Många stationer har inte kalibrerats för s.k. värmeöar och därför visar de för varmt helt enkelt. I detta blogginlägg ser vi på tre av dem i England som är på en plats där de absolut inte borde få finnas.
Met Office ( Englands meteorologiska institution ) har som mången annan visat på varma temperaturer. Tidigare denna månad mätte man 34,8 ºC i Cambridge.
Met Office hävdade att det bara var elfte gången sedan 1961 som temperaturen hade nått den nivån, och sex av dessa tillfällen hade registrerats under de senaste 10 åren. Det behöver inte sägas att det saknades i redogörelsen en anteckning om att stationen i Cambridges National Institute for Agricultural Botany (NIAB) ligger bara några meter från ett massivt värmegenererande transformatorstationskomplex.
Cambridge NIAB dyker regelbundet upp i Met Office's lokala dagliga "register". Förra året hävdade man att en mätning på denna plats var den högsta som uppmätts i den östra regionen under september sedan 1949. World Meteorological Office (WMO) klassificerar Met Office-platser från klass 1 till 5 och Cambridge NIAB sägs ha en orörd klass 1-beteckning utan "temperaturosäkerheter" på grund av lokala naturliga och onaturliga influenser som man säger. Men hur tillförlitligt är detta överlägsna betyg? Åsikten från Google Earth tyder på att frågor om dess giltighet med rätta kan ställas.
Journalisten Ray Sanders har uppmärksammat oss på problemen med mätstationerna och han lyfter fram tre exempel i England där värmen från omgivningen klart påverkar.
WMO:s riktlinjer säger att alla värmekällor på klass 1-platser måste vara minst 100 meter bort. Men googlekartan nedan visar att det är långt ifrån 100 m mellan Histon-rutnätet och den röda Met-stationsmarkören.
Den senaste utbyggnaden vid Histon i Cambridge har lagt till en tredje värmepumpande transformator för att öka kapaciteten.
Elstationer släpper ut enorma mängder värme i den närliggande omgivningen. Det har till och med funnits planer på att fånga upp värmen från dessa "pannor" för kommersiellt bruk.
Och där finns alltså en värmestation som rapporterar om temperaturen. Kan det vara trovärdigt?
Cambridge mätstation
Många mätvärden hämtas från dessa skräpstationer i klass 4 med WMO-"osäkerheter" på 2ºC, och superskräp klass 5 med möjliga fel upp till 5ºC. Nästan 8 av 10 stationer i det 380 man starka nätverket är märkta som klass 4 och 5.
Värmeskador orsakade av transformatorstationer för elektricitet kan hittas på andra platser som används av Met Office. Ray har också uppmärksammat oss på den "ökända" Bingley No 2-webbplatsen, som har använts sedan 1972.
Återigen är det bara några meter från en större transformatorstation i staden. Föga förvånande har den i det här fallet en klass 4 skräpbeteckning.
Bingley No 2 mätstation
Den sista meteorologiska skräckshowen kan ses i Amersham, där temperaturerna på denna klass 4-plats återigen höjs bara några meter från områdets huvudstation. Denna webbplats är ny, efter att ha etablerats 2015. Det väcker frågan varför Met Office fortsätter att placera vetenskapliga mätstationer på sådana olämpliga platser.
En annan förfrågan från FOI nyligen visar att över 8 av 10 av de 113 stationer som öppnats de senaste 30 åren går i klass 4 och 5. Ännu värre är att 81 procent av de stationer som startats under de senaste 10 åren, inklusive Amersham, är skräp, liksom åtta av de 13 nya platserna under de senaste fem åren.
Så länge detta förekommer skapas skepticism kring trovärdigheten gällande temperaturmätningar baserade på landbaserade stationer. Om det förekommer i England får vi med all sannolikhet tro att det förekommer på andra ställen. USA lär vara fullt av liknande fall.
Chris Morris / Christer Käld
Comments