Det blir ett val om klimatet i EU i sommar

Vi går emot ett viktigt EU val den 9 juni. Klimatfrågan ligger i fokus och polariseringen bland de ingående grupperna växer. Kommer Ursula von der Leyen med sin tvärsäkra klimatpolitik att sitta kvar eller blir det någon annan som styr?

Först en genomgång av hur det Europeiska parlamentet är uppbyggt.

Det krävs 23 ledamöter för att bilda en politisk grupp, och minst en fjärdedel av medlemsstaterna måste finnas representerade i gruppen. En ledamot får inte tillhöra mer än en politisk grupp.

Vissa ledamöter tillhör inte någon politisk grupp alls, och kallas då grupplösa.

Organisationen

De politiska grupperna bygger upp sin egen organisation och utser en ordförande (eller två i vissa grupper), ett presidium och ett sekretariat.

I kammaren tilldelas ledamöterna platser efter politisk tillhörighet, från vänster till höger, i överenskommelse med gruppordförandena.

Före varje omröstning i kammaren behandlar de politiska grupperna de betänkanden som utarbetats av parlamentets utskott och lämnar in ändringsförslag.

Den politiska gruppen antar sin ståndpunkt efter diskussion inom gruppen. Ingen ledamot kan tvingas att rösta på ett visst sätt.

Prognoser för Europeiska rådets sammansättning i juni 2024

Mellan juni 2023 och juni 2024 hålls regelbundet flera viktiga val i de 27 medlemsländerna, vilket har en betydande inverkan på EU:s balans och sammansättningen av den kommande kommissionen.

Med tanke på det kommande valet och prognoserna för det kommer länder som leds av center-höger- eller högerregeringar att behålla majoriteten. Det är dock möjligt att observera betydande förändringar i Europeiska rådets sammansättning jämfört med 2019.

Om vi jämför det nuvarande EU-rådet med det från 2019 kan vi se hur majoriteten vid den tiden bestod av mitten-vänsterpartier, vilket tabellen nedan visar. Den majoriteten skulle svänga om till center-höger.

Tabell: Europeiska rådets förändringar mellan 2019 och 2024

Figur: Det politiska spektrumet av europeiska regeringar – juni 2024

Varje parlamentariker ställer upp i val för ett nationellt parti, men inom Europaparlamentet tillhör de en europeisk politisk grupp. För närvarande finns det sju sådana grupper:

- Europeiska folkpartiet (EPP): Detta är en moderat center-högergrupp. Den största politiska  gruppen. Finland: Samlingspartiet och kristdemokraterna Sverige : Moderaterna och Kristdemokraterna

- Socialister och demokrater (S&D): Mitten-vänster, den socialistiska gruppen inkluderar   Demokratiska partiet. Finland: Socialdemokraterna Sverige: Socialdemokraterna

- Renew: Den liberala mittenfamiljen. Finland: Centern och Svenska folkpartiet Sverige: Centern och

Liberalerna

- De gröna: Miljöinriktad grupp som står hårt upp för att klimatmålen skall nås. Finland: De gröna

Sverige: Miljöpartiet

- Europeiska konservativa och reformister (ECR): Denna grupp företräder den EU-skeptiska konservativa högern. De vill skydda den globala miljön till en kostnad vi har råd med. Gruppen leds för närvarande av premiärminister Giorgia Meloni, som representerar Fratelli d'Italia. Finland: Sannfinländarna Sverige: Sverigedemokraterna

- Identitet och demokrati (ID): Relativt ny grupp som representerar den radikala högern. Finland: -

Sverige: -

- Vänstern: Vänstern står upp för arbetare, klimat, feminism, fred och mänskliga rättigheter. Finland:

Vänsterförbundet Sverige: Vänsterförbundet

- NI: Femstjärnerörelsen är icke-ansluten grupp.

Så här fördelar sig ländernas parlamentariker i de olika politiska grupperna i EU:

Vilka alternativ är realistiska? : Fyra möjliga riktningar

1. Ett konservativt Europa. Resultatet är en koalition som uttrycker en center-högerkommission. Den största center-högergruppen, Europeiska folkpartiet (EPP), skulle kunna få stöd av andra konservativa partier och på så sätt få en starkare majoritet än andra grupper och bilda en koalition med socialdemokraterna och liberalerna. Denna koalition skulle kunna välja en mer konservativ ledare än Ursula von der Leyen i spetsen för kommissionen och skulle vara mindre ambitiös på klimatområdet än den föregående.
   

2. Kontinuiteten i den gröna given. Det är samma stora koalition som i dag (EPP, socialdemokraterna, liberalerna) som skulle stödja Ursula von der Leyen som ordförande för EU-kommissionen för en andra mandatperiod. I detta scenario skulle kommissionen fortsätta sitt arbete, trots en försvagad majoritet jämfört med 2019, men skulle fortfarande kunna räkna med externt stöd från de gröna i Europa.
   

3. Högerns Europa. Det är en majoritetskoalition med enbart högern utan socialisterna men med stöd av liberalerna (EPP, liberalerna, högern, ultrahögern). En sådan allians kan uppnå vissa svårigheter på grund av partiernas olika ståndpunkter bl.a. i klimatfrågan, men om enighet kan nås blir det med stor sannolikhet en rekyl i EU:s hittills tuffa satsning på grön energi och klimatutsläpp.
   

4. En samling med starka klimatambitioner. Detta resultat utgörs av de politiska grupper som alltid har röstat för klimatet: EPP, socialdemokraterna, liberalerna och de gröna. De skulle få en större majoritet än i andra scenarier och skulle vara mer ambitiösa när det gäller att säkerställa genomförandet av klimatmålen. De skulle kunna ge von der Leyen ett andra mandat som kommissionens ordförande. Center-högerpartiernas valrörelse har dock inletts med stark kritik mot Green deal. Den politiska genomförbarheten av ett sådant scenario förefaller därför för närvarande vara låg.

Polen, Ungern och Finland sticker ut

Det kan konstateras att år 2024 kommer färre länder att ledas av en mittenregering och inget grönt parti kommer att leda en koalition, medan center-höger- och högerpartier kommer att behålla majoriteten.

Det finns dock inte nödvändigtvis ett samband mellan politisk tillhörighet och klimatpolitik. I många EU-länder ses klimatet som en övergripande fråga, som en utvecklingsstrategi, och därför tenderar klimatmålen att vara ambitiösa oavsett regeringsparti. För att bedöma om det finns ett samband mellan regeringar och klimatröster har man analyserat omröstningar om klimatrelaterade frågor i Europeiska unionens råd under det senaste året om klimatlagstiftning, särskilt om 55 %-paketet och REPowerEU.

Av 14 länder med högerregeringar har 5 länder konsekvent röstat för klimatpaketet i formella omröstningar. Omvänt har 9 av 13 länder ( se tabell nedan ) med center- eller center-vänsterregering alltid röstat för klimatet. Fallet Polen sticker ut, som röstade emot eller avstod från att rösta i alla 55 %-omröstningar. Belgien avstod från att rösta 6 gånger av 13, medan Bulgarien gjorde det vid 5 omröstningstillfällen. Av de 13 länder som minst en gång har röstat emot eller avstått från att rösta (vilket räknas som en nej-röst) har 9 center-höger- eller högerregeringar.

Figur: Klimatomröstningar i Europeiska unionens råd om Fit For 55- paketet

Så här har grupperna röstat

Majoriteten som stöder den europeiska gröna given har alltså varit mycket stark i de allra flesta omröstningar (mer än 400 röster) och har varit större än den koalition som stödde valet av Ursula von der Leyen 2019 (383 ja-röster). På parlamentsgruppsnivå är de partier som är mest positiva till klimatåtgärder desamma som stöder von der Leyen-kommissionen och röstade för att hon skulle väljas (med undantag för De gröna som, även om de inte stöder von der Leyen, konsekvent har röstat för klimatlagstiftning).

I detta sammanhang kommer Europeiska folkpartiets (EPP) roll och ställning att vara avgörande. Traditionellt har EPP och S&D-gruppen tillsammans stött EU-kommissionen eftersom båda är proeuropeiska och moderata partier. Om vi analyserar rösterna ser vi att de mer konservativa högerpartierna i ECR- och ID-grupperna, företrädda av Fratelli d'Italia respektive Lega, ofta har röstat emot klimatåtgärder. ECR röstade emot 20 av 25 gånger medan ID 18. De röstade för 3 respektive 4 gånger.

EPP, S&D, Renew och De gröna har nästan alltid röstat för, där EPP har 2 röster emot medan Renew och De gröna har 1 röst emot. S&D har konsekvent röstat för. Vänstern, å andra sidan, röstade emot 4 gånger och avstod 4 gånger, eftersom de ansåg att förslaget inte var tillräckligt ambitiöst. Slutligen har NI (Non-Inscrits) en heterogen position som återspeglar dess sammansättning: den inkluderar extremt olika partier som Ungerns Fidesz, ledd av premiärminister Orbán, och Italiens Femstjärnerörelse ledd av Conte.

Figur 5 De europeiska politiska gruppernas klimatomröstningar:

Kan bli en stor utmaning för de som vill uppnå klimatmålen

Med tanke på den skeptiska eller ibland förnekande inställningen till klimatförändringar hos partier som är anslutna till de högerextrema ECR- och ID-grupperna och deras konsekventa röstande mot EU:s klimatlagstiftning, skulle en ökning av dessa två gruppers representation i Europaparlamentet kunna utgöra en stor utmaning för att uppnå klimatmålen under nästa EU-valperiod.

Stödet för Fit for 55 har dock börjat svikta. Geert Wilders, som sopade mattan med sina politiska motståndare i det Nederländska valet har sagt att han kommer att arbeta för att riva upp Fit for 55. Parlamentariker från SD i Sverige har sagt likadant.

De senaste prognoserna

De senaste prognoserna från Europe Elects för november 2023 tyder på att Europaparlamentet 2024 (jämfört med 2019) kommer att bestå av följande platser: - EPP 175 (-16) - S&D 141 (-7) - Renew 89 (-10) - De gröna 52 (-16) - ECR 82 (+19) - ID 87 (+10) - Vänstern 38 (+3) - NI 52 (+25) - Grupplösa 4

Källa: Europe Elects. Man måste ta hänsyn till att det 2019 fanns 705 ledamöter och 2024 kommer det att vara 720. röster på grund av att Robert Fico, Slovakiens nuvarande premiärminister, lämnade partiet.

Figur: Hypotetisk förändring av de politiska partiernas vikt i EU 2019–2024 – sep 2023 :

En framväxande kritik mot kommissionens arbete

Om vi jämför de nuvarande prognoserna med valresultatet 2019 och tar hänsyn till förändringarna efter Brexit, inklusive de brittiska parlamentsledamöternas utträde, kan vi konstatera att alla moderata partier förlorar röster (EPP, S&D, Renew, Greens). De partier som har de största förlusterna är Europeiska folkpartiet (EPP) och De gröna.

ECR-partiet, där Giorgia Meloni är ordförande, växer mer än något annat parti (+19). Den högerextrema gruppen ID får 10 mandat jämfört med 2019 medan Vänstern får 3. De europeiska politiska grupper som enligt prognoserna från november 2023 upplever de största förlusterna är den moderata center-högergruppen, som företräds av Ursula von der Leyen, och de europeiska gröna, vilket tyder på en framväxande kritik mot både kommissionens arbete och den europeiska gröna given.

Slutsats:

Precis som 2019 har center-högerfamiljen i Folkpartiet nycklarna till den nya kommissionens politiska spel. Det som har förändrats är att genom "Meloni-effekten" upplever högerpartiet ECR, som är mer konservativt och skeptiskt till Green Deal-politiken, en stark tillväxt och är mer trovärdig som styrande kraft jämfört med 2019. Efter det senaste valet vinner även den högerextrema gruppen ID röster.

Meloni står nu vid ett vägskäl: kommer hon att stödja ett "de konservativas Europa", acceptera samlevnaden med liberalerna och de progressiva och en viss kontinuitet i den gröna given (även om ambitionen i vissa frågor förmodligen har minskat), eller kommer hon att driva på och stödja en förändring till höger – i händelse av seger eller de politiska partierna – och därmed skapa diskontinuitet i den gröna given?

Högern och speciellt den radikala falangen har klar medvind och det innebär att någon form av förändring i klimatrelaterade frågor står för dörren. Det skulle inte vara en dag för tidigt.

Christer Käld

Länk : EN_EU-election-analysis_December23.pdf (eccoclimate.org)