Det kommer att kosta EU 1 500 000 000 000 euro per år för att nå netto-noll - till knappt märkbar klimatpåverkan

Tycker Du att det är väl användbara pengar? Rösta då på någon som vill fortsätta med EU:s tuffa klimatplaner.

Tycker Du att det är fel och att man borde sätta stopp för det?

Rösta då på någon kandidat som lovat att arbeta för det.

DIN RÖST KAN PÅVERKA EU:s kommande klimatarbete !

Här följer ett pinfärskt inlägg skrivet av EU-kandidaten Eija-Riitta Korhola som hör till den grupp politiker som vill ändra på EU:s klimatplaner.

"Enligt kommissionens beräkningar kommer klimatneutralitet fram till 2050 att kosta Finland 25 miljarder euro varje år. För EU som helhet är det 1,5 biljoner per år – EN OFATTBAR SIFFRA. Jag förstår inte riktigt hur en sådan kostnadspost kan försvaras när våra åtgärder är ensidiga och ändå inte leder till önskat resultat," säger EU-kandidat Eija-Riitta Korhola så här i slutspurten av sin valturné i Finland.

Eija-Riitta Korhola med sin Amazon 11 yötä vaaleihin – Puopolon podcast – Eija-Riitta Korhola

Jag har märkt att denna stora summa pengar är klädd i form av "investeringar". Men tänk på att det är alltid någon som betalar för dem, och det på bekostnad av något. Jag förstår förstås att en del företag – och därmed Finlands Näringsliv EK – kräver allt strängare klimatmål. Strikta mål ger vägledning och uppmuntran när vi vet att det finns en politisk vilja och politiska ambitioner bakom det. Men i detta fall handlar det ganska ofta en riskfri investering för investeraren eftersom investeringen är ett garantilån eller en subvention. Ingen behöver betala för det om det går åt pipan. Men egentligen så stämmer det inte. Någon betalar. Man kan vara säker på att eftersom detta har beslutats politiskt så kommer samhället att betala för det. I det stora hela ser jag det inte som en marknadsekonomi eller en klok ekonomi i allmänhet. Vänstern och De Gröna tycker att det är okej men jag kommer inte att göra det eftersom jag tänker på de stigande kostnaderna för medborgarna.

Binder framtida generationer till skuldsättning

Jag vill också ha en rigorös och ambitiös miljöpolitik och en konsekvent lagstiftning som inte studsar från den ena sidan till den andra, som miljöorganisationerna har gjort under de senaste årtiondena. Men jag vill att detta i huvudsak skall ske på marknadsekonomiska villkor och inte som en amning av samhället, eftersom det binder framtida generationer till skuldsättning.

Varför är då EU ett så entusiastiskt klimatoffer? Min teori har att göra med politisk fåfänga. Det var svårt för EU att hitta ledarskap eftersom medlemsländerna inte gav EU ett sådant mandat inom områden som utrikes- och säkerhetspolitik. I denna enda fråga, klimatfrågan, hungrar EU nu efter att vara en internationell ledare när man inte kunde vara det inom andra områden.

EU tror att man är ledare - men andra ligger långt före

Detta klimatledarskap finns dock bara i EU:s egen fantasi. EU är inte ledande och föregår inte med gott exempel. Andra ekonomier står bredvid och applåderar när vi svälter ihjäl oss, särskilt Kina. Samtidigt blir vi allt mer beroende av den teknik som Kina erbjuder och har de råvaror som krävs för sin teknik.

Det måste sägas att Kina för en smart politik. De är inte själva intresserade av att minska CO2-utsläppen, eller CO2 är verkligen inte en prioritet alls. Ren luftkvalitet, å andra sidan, det har hög prioritet, eftersom luftkvaliteten fortfarande var det mest uppenbara problemet i Kina i början av 2000-talet. Även om luftkvaliteten i Peking fortfarande är dålig jämfört med Helsingfors, är förbättringen enorm jämfört med till exempel när du reste till Kina 2005. På den tiden kunde man knappt se gatan framför sig. Men när Kina investerade enormt i stora kolkraftverk med reningsverk blev luften man andades renare och luftföroreningarna minskade. Förra året byggde Kina mer kolkraft än någonsin tidigare, och på 30 år har man fyrdubblat den.

Vad är oddsen för att ALLA skall minska utsläppen?

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Kina står nu för 31 procent av utsläppen från energiproduktionen, följt av USA med 14 procent, EU med 11 procent, Indien med 8 procent, Ryssland med 4 procent, Saudiarabien och Indonesien med 2 procent vardera. Vad är oddsen för att dessa kommer att läggas fram under EU:s ledning för att minska till nettonoll om 26 år? Inte så höga. Personligen tror jag inte alls på det.

Men tydligen måste man tro för att förbli trovärdig? För att citera Vaclav Smil, världens bästa expert på energiomställning och min vän vid ICEF:

"Som jag har sagt, skicka ett e-postmeddelande

• när vi producerar den första miljarden ton cement utan fossilt kol (snart kommer vi att behöva 5 miljarder ton),

• när de första 100 miljoner ton järn produceras genom att reducera oxider med väte (snart kommer vi att behöva 2 miljarder ton),

• när de första 100 miljoner ton plast helt utan kolväteråvaror och utan höga halter naturgas som används för att bearbeta temperaturer och tryck (snart kommer vi att behöva 500 miljoner ton) eller

• när vi får de första 2000 jetjetplanen eller 2000 gigantiska containerfartyg som använder något annat än fotogen eller diesel.

Jag skulle gärna ta emot sådana nyheter, men under tiden kommer jag att hylla vad fysik, teknik och energiomställningens historia säger oss."

Eija-Riitta Korhola