Det är svårt att förneka att 2023 var ett extremt varmt år på jorden. Däremot är det både intressant och viktigt att vi hittar orsaken till denna plötsliga uppvärmning, inte bara i atmosfären utan också i haven. Eftersom vi inte kan söka den i koldioxidens rätt långsamt och jämnt stigande kurva måste vi leta i de naturliga skeenden som råder. Forskare Javier Vinos har en klar teori.
Temperaturökningen under det senaste året har varit mycket i nyheterna, med dussintals om inte hundratals "rekordbrytande månad/rekordbrytande år/rekordbrytande svit" som skapar rubriker i de vanliga medierna. Även om klimatförändringarna har beskyllts för fenomenet har det saknats en sund analys, i motsats till oinformerade spekulationer.
Javier Vinos, Ph.D., författare till flera böcker om klimatförändringar, inklusive Climate of the Past, Present, and Future, Solving the Climate Puzzle och The Frozen Views of the IPCC, An Analysis of AR6, genomförde en granskning av den möjliga orsaken till den plötsliga, breda temperaturökningen som rapporterades 2023, och i ett inlägg om Climate Etc., drar slutsatsen att de vanliga misstänkta, mänskligt orsakade CO2-ökningar och El Niño, sannolikt inte är skyldiga. Inte heller den senaste tidens orsak, minskningen av utsläppen av sulfataerosoler från renare fartygsbränslen. Snarare föreslår han att den massiva ökningen av vattenånga i stratosfären från Hunga Tonga-utbrottet är den mest troliga orsaken till ökningen och när vattenånga drar ner kommer temperaturerna också att minska, vilket innebär att den nuvarande ökningen inte är ett nytt normalläge; vilket innebär att ingen klimatkatastrof är i antågande.
Senaste El Niñon kan INTE vara orsaken
Vinos förklarar att "det är osannolikt att El Niño är ansvarig av den enkla anledningen att en sådan plötslig global uppvärmning saknar motstycke i våra register." El Niño, förklarar han, har normalt stora, men ändå till stor del regionala, snarare än globala, effekter. Dessutom har El Niño inträffat många gånger tidigare utan att framkalla den typ av storskalig global uppvärmning som upplevs 2023.
Inte heller minskningen av svavelutsläpp
När det gäller effekterna av den nyligen antagna standarden för rent sjöfartsbränsle påpekar Vinos: "I en nyligen genomförd studie, som fortfarande är under expertgranskning, användes en klimatmodell för att beräkna att minskningar av svavelutsläpp från 2020 skulle kunna orsaka en global uppvärmning på 0,02 °C under det första decenniet. Eftersom uppvärmningen 2023 var 10 gånger större är det svårt att tro att utsläppsminskningar sedan 2020 kan ha varit en viktig faktor i den plötsliga uppvärmningen 2023. (Fotnot utelämnad)
Inte heller CO2-ökningen
Inte heller är det troligt att ökningen av CO2 under det senaste året eller två är den kausala faktorn för den snabba årslånga temperaturökningen. Som Vinos noterar är 2023 års CO2-ökning på cirka 2,5 miljondelar från 418,5 till 421 ppm i linje med årliga ökningar som har skett under de senaste decennierna (han tillägger inte, men jag kommer att göra det, att dessa ihållande ökningar har skett trots de biljoner euror/dollar som spenderats och de begränsningar av friheten som införts av regeringar – vilket betyder massor smärta, ingen vinst). Genom att utesluta CO2 som orsaken till den ovanliga temperaturökningen påpekar han att ingen av fysiken bakom CO2-framdrivning, vår kunskap om det förflutna, peer-reviewed forskning eller klimatmodellprognoser, tyder på att 2023 års temperaturtopp orsakades eller kunde ha orsakats av den observerade ökningen av CO2.
Hunga Tonga ligger förmodligen bakom
"Forskarnas modeller kan inte heller förklara vad som hände 2023", skriver Vinos.
Dessa fakta, menar han, tyder på att det enorma vulkanutbrottet under ytan i Hunga Tonga är ansvarigt för temperaturökningen den här gången. Vi hittar INGEN annan naturlig förklaring som kunde ha en sån effekt på klimatet som vi upplevde 2023. Uppvärmningen har nu slutat och en nedgående temperaturtrend har inletts. Det blir intressant att se hur omfattande den är. Den kommer förmodligen att falla in den redan från tidigare negativa temperaturtrenden där vi såg toppen kring 2012.
Drygt ett år före den plötsliga uppvärmningen, i januari 2022, ägde ett extremt ovanligt vulkanutbrott rum i Tonga. Han lägger fram bevisen för sin slutsats :
Tongas utbrott var en ubåtsexplosion på mycket grunt djup, cirka 150 meter under havsytan. Den kastade ut 150 miljoner ton vatten i stratosfären. …
NASA-forskare tror att Tonga-explosionen inträffade på rätt djup för att projicera mycket vatten in i stratosfären ... Tongas utbrott är en händelse som inträffar förmodligen mindre än en gång per årtusende. …
Vi vet att starka vulkanutbrott, som kan nå stratosfären, kan ha en mycket stark effekt på klimatet under några år, och att denna effekt kan fördröjas med mer än ett år. Mount Tamboras utbrott i april 1815 hade en global effekt på klimatet, men det tog 15 månader för effekten att utvecklas, under ett år utan sommar i princip 1816. Dessa fördröjda effekter sammanföll med uppkomsten av en slöja av sulfataerosoler i atmosfären på norra halvklotet på grund av säsongsmässiga förändringar i den globala stratosfäriska cirkulationen.
Eftersom Tongas utbrott saknar motstycke finns det mycket i dess effekter som vi inte förstår. Men vi vet att den planetära växthuseffekten är mycket känslig för förändringar i stratosfärisk vattenånga eftersom stratosfären, till skillnad från troposfären, är mycket torr och långt ifrån växthusmättnad.
Som en grupp forskare visade 2010 är effekten av förändringar i stratosfärisk vattenånga så viktig att uppvärmningen mellan 2000 och 2009 minskade med 25 % samtidigt som vattenångan minskade med 10 %. Och efter Tongas utbrott ökade den med 10 procent på grund av de 150 miljoner ton vatten som släpptes ut i stratosfären, så vi kunde ha upplevt mycket av uppvärmningen under ett helt decennium på ett enda år. …
Naturligtvis kan vi inte dra slutsatsen att uppvärmningen orsakades av vulkanen, men det är uppenbart att den är den överlägset mest sannolika misstänkta, och alla andra kandidater bör behöva visa sin förmåga att agera abrupt med en sådan omfattning innan de på allvar övervägs.
H. Sterling Burnett / Christer Käld
Christer, jag tror att Du inte relaterar rätt data. Under perioden 2000-2009 ökade (global)temperaturen med ca 0,4° C. Uppvärmningen minskade således inte med 25% samtidigt med en minskad vattenhalt om 10-% i Stratosfären. Om det skedde en minskning av vattenhalten i Stratosfären är den ev. synkron med ökad landytetemperstur, eftersom en minskad vattenhalt i Stratosfären minskar atmosfärens, i förlängningen jordytans avkylningskapaciteten genom verkan av vattenånga där. (Jag skriver eventuellt, eftersom mängderna vattenånga normalt är små i Stratosfären, jmf med övre Troposfären, där vattenångans avkylningskapacitet är hög.) Temperaturresonemanget är dock kongruent med det minskade globala molntäcket med ca 1,5 procentenheter under samma period.
Enligt ovanstående hänger därför Viños analys i luften. Enligt fysikaliska utgångspunkter skulle den ökade vattenhalten i Stratosfären leda…