Isutbredningen uppe i Arktis i vinter har varit större än på länge och detta kan även ses kring Svalbard. Svalbard med sin största ö Spetsbergen är känsligt område för klimatförändringar och det är här man brukar se globala förändringar tydligast. Under många år i slutet av 1900-talet var uppvärmningen här rekordsnabb och vi kunde ofta höra/se media rapportera om detta och visa exempel på vad våra utsläpp har åstadkommit. Nu har det svängt. Isen är på väg tillbaka och platsen är inte mera en bastuugn. Varför tar inte media upp detta? Det är knäpptyst!
Här följer ett inlägg från Klimatrealisterna i Norge Mer is i Adventfjorden og i Barentshavet - Klimarealistene skrivet av Jan-Erik Solheim 9 maj 2024.
Mer is i Adventsfjorden och i Barents hav
Enligt Nobels fredspristagare Al Gores Nobelföreläsning 2007 skulle isen i Arktis försvinna om 7 år. Detta stöds av en iskarta gjord av Norsk Polarinstitut och presenterad för Al Gore av Norges utrikesminister vid klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Men så har det inte blivit. De senaste 17 åren har isen i Arktis varit ganska konstant, och i april 2024 fanns det mer is runt Svalbard än på 20 år.
Isen tillbaka i Adventfjorden
På Svalbardposten kom en glad nyhet i påsktid: Isen i Adventfjorden är tillbaka efter 20 års frånvaro. En skoterled anlades så att folk från Longyearbyen kunde komma på turer. Men mer glass var inte bara positivt. Kraftverket i Longyearbyen, som tidigare använde kol från korta avstånd, har nu konverterats till dieseldrift. En tanker med diesel fastnade i isen, men guvernörens fartyg Polarsyssel lyckades få loss den. Som om det inte vore nog havererade dieselgeneratorn på kraftverket och Försvarsmakten fick använda ett av sina Herculesplan för att leverera reservdieselgeneratorer. Men inte ens det räckte, och under en period var Longyearbyen tvungen att få el från kol i den sista kvarvarande kolgruvan, gruva 7, som har beslutats att stängas.
Ismaximum i Barents hav
I Polarinstitutets årsbok för 1999 publicerades en karta som visade maximal is i april för fyra utvalda år: 1769, 1866, 1966 och 1995. Kartan baserades på data från Torgeir Vinje, en av de mest kända polarfararna under senare hälften av förra seklet. Han hade uppskattat iskantens position i Barents hav under 400 år baserat på fartygsloggar, uppgifter från jägare, valfångare, expeditioner, fiskare och så småningom från flygplan och satelliter. Syftet med kartan var att visa de stora variationerna i iskantens position under 400 år. På samma karta har jag angett den maximala iskanten i april 2024. Vi ser att iskanten låg långt norrut 1769 och 1995. Det var långt söderut 1866 och 1966. År 2024 var det på vissa platser som söder om Svalbard, längre söderut än de extrema åren 1866 och 1966.
Al Gore och iskanten
Den tidigare vicepresidenten Al Gore tilldelades Nobels fredspris tillsammans med FN:s klimatpanel IPCC 2007. I sin Nobelföreläsning proklamerade han att forskare hade sagt till honom att isen runt Nordpolen skulle försvinna om 7 år. Detta rapporterades flitigt i media.
Till stöd för Al Gores påstående tog Norska Polarinstitutet fram en färgglad broschyr med bilder på krympande is inför klimatmötet i Köpenhamn 2009. Detta presenterades för Al Gore av den norske utrikesministern (som nu är statsminister). Den innehöll en karta som visade den maximala iskanten 1866, 1966 och 1995. Att iskanten låg längre norrut 1769 fanns inte på kartan. Detta togs som ett bevis på att Al Gore hade rätt. Han proklamerade nu att sommarisen runt Nordpolen skulle försvinna 2014 eller 2016. Men det gjorde den inte. Al Gore fick politiskt korrekta prognoser, men tyvärr följde inte Naturen upp.
Under perioden 2007-2023 var det som alltid stora variationer i inlandsisens minsta storlek, men det fanns ingen trend. (Astrup Jensen 2023). Arktis blev inte isfritt 2014 eller 2016. IPCC (2021) kom fram till att sommarisen i Arktis kommer att försvinna runt 2050-70 med medelhöga och höga utsläpp av växthusgaser. Solheim et al. (2021) har gjort en prognos baserad på planeternas periodiska variationer. Enligt denna kommer iskanten att röra sig söderut under perioden 2025-2100. Naturen bestämmer.
Referanser:
Astrup Jensen, A, 2023, Time Trend of the Arctic Sea Ice Extent, Science of Climate Change, Vol. 3.4, s 353-358. https://doi.org/10.53234/scc202310/23
IPCC, 2021, AR6 WG1 Summary for Policymakers, Fig. SPM.8b, s.22. https://www.ipcc.ch/report/ar6/wg1/downloads/report/IPCC_AR6_WGI_SPM.pdf
Solheim, J-E, Falk-Petersen, S, Humlum, O og Mörner, NA 2021, Changes in Barents Sea Ice Edge Positions in the Last 442 Years, Part 2: Sun, Moon and Planets, International Journal of Astronomy and Astrophysics, Vol. 11, s. 279–341, https://doi.org/10.4236/ijaa.2021.112015