IPCC:s strukturella problem.

IPCC:s första rapport, som släpptes 1990, medgav att observerade klimatförändringar troligen berodde på naturliga snarare än mänskliga orsaker. Varje rapport sedan dess har dock med stigande säkerhet hävdat att det finns en "märkbar mänsklig påverkan" på klimatet och att åtgärder måste vidtas för att undvika en global klimatkris.

Det finns gott om bevis för att denna nivå av alarmism och hävdad tillförsikt drivs av politiska överväganden snarare än faktisk vetenskap.

År 1996 skrev till exempel Dr. Frederick Seitz, en av världens mest framstående och respekterade fysiker, i Wall Street Journal: <2>

"Under mina mer än 60 år som medlem av det amerikanska vetenskapliga samfundet, inklusive tjänst som ordförande för både National Academy of Sciences och American Physical Society, har jag aldrig bevittnat en mer oroande korruption av peer-review-processen än de händelser som ledde till denna IPCC rapportera."

Så, problemen med IPCC:s arbete har funnits ända från dess start och skandalerna har avlöst varandra. Vad har då FN gjort för att bemöta denna kritik och har man lyckats med att råda bot på alla problem?

Inför IPCC:s klimatrapport AR5 2014 gjorde professor Ross McKitrick i Australien en studie över de strukturella problem som FN hade med sin klimatpanel. Problem som bara växte i omfång efter varje given rapport. McKitrick såg det som nödvändigt för IPCC att reformeras för överlevnad.

Här följer en sammanfattning av studien.

What Is Wrong With the IPCC? Proposals for a Radical Reform

Slutsats

FN:s klimatpanel (IPCC) måste förändras. Kritiken har växt mot att IPCC:s utvärderingsrapporter inte är så objektiva och heltäckande som de behöver vara. Till exempel har en ogenomskinlig process för att välja huvudförfattare och en uppenbar vägran att införliva alla synpunkter på klimatvetenskapen lett till en bristfällig vetenskaplig bedömningsprocess. Denna studie ger 11 rekommendationer för att förbättra transparensen och framför allt återupprätta IPCC:s rykte.

Som global auktoritet på området har FN:s klimatpanel (IPCC) krav på sig att vara objektiva, hålla hög vetenskaplig status och genomföra reformer som krävs.

Särskilt i kölvattnet av "Climategate" ( en större vetenskaplig skandal inom IPCC ) har kritiken vuxit om huruvida dess utvärderingsrapporter är så objektiva och heltäckande som de borde vara.

Jag är glad att kunna tillkännage publiceringen av en rapport som jag har skrivit och som ger systematiska detaljer om IPCC:s förfaranden och argumenterar för att reformera dem. Min studie, < 1 > publicerades av Global Warming Policy Foundation i Storbritannien, och innehåller ett förord av John Howard, tidigare premiärminister i Australien.

Ledare i ekonomisk tidning

I en ledare för tidningen Financial Post skriver McKitrick så här:

Det första man bör notera om denna studie är att det inte handlar om vetenskap. Det handlar om IPCC:s policyer, rutiner och administrativa strukturer. En tredjedel av rapporten består helt enkelt av förklaringar av hur IPCC arbetar. Ju mer folk lär sig sådana detaljer, desto mer kommer de att se att IPCC inte kommer i närheten av att leva upp till hypen.

De flesta människor skulle inte anse sig vara tillräckligt välutbildade för att bedöma motstridiga påståenden om vetenskapen om den globala uppvärmningen. Men du behöver inte vara forskare för att kunna förstå när en undersökningsprocedur är partisk. IPCC:s bedömningsprocess har väsentliga brister, som är tillräckligt allvarliga och många för att ifrågasätta riktigheten i några av dess mest marknadsförda påståenden.

Vi kan belysa några av bristerna. IPCC:s rapportskrivande team plockas ut i en ogenomskinlig process av en hemlighetsfull byrå i Genève, utan några effektiva krav på att säkerställa representation av olika synpunkter. Miljöaktivisternas kampanjgrupper är kraftigt överrepresenterade i de resulterande författarlistorna. Intressekonflikter finns i överflöd under hela rapportskrivningsprocessen, där utvalda författare ombeds att granska sitt eget och sina kritikers arbete, vilket oundvikligen leder till deras egen fördel.

Expertgranskningsprocessen har blivit mera en elegant iscensättning, vilket skapar en illusion av kontradiktoriskt korsförhör samtidigt som den döljer verkligheten av okontrollerad författarpartiskhet. Till skillnad från vanliga akademiska peer review-procedurer har IPCC-författare rätt att åsidosätta granskare och till och med skriva om texten efter att peer review-processen avslutats.

Ett nytt IPCC kanske krävs

I princip tror jag att IPCC skulle kunna fungera, men ingen ska underskatta hur mycket som behöver förändras. Det största hindret för reformen är att den styrs av en svårhanterlig panel med 195 medlemmar som verkar vara apatisk och alltför hänsynsfull mot IPCC:s presidium som den är tänkt att övervaka. I viss utsträckning har den kanadensiska delegationen varit en ensam röst som har strävat efter att förbättra förfarandena, men sådana farhågor har hittills ignorerats.

Till de länder som verkligen söker objektiv, balanserad och rigorös information om klimatvetenskapen som de kan basera betydelsefulla politiska beslut på, är min viktigaste rekommendation att börja driva på för reformer, men inte vänta för evigt.

Om IPCC inte kan åtgärdas snabbt bör regeringar som menar allvar med att fatta bra klimatpolitiska beslut vara beredda att dra sig ur den och skapa ett nytt bedömningsorgan, fritt från de allvarliga bristerna i den nuvarande modellen.

Det finns tre grundläggande frågor i studien som gör att det är särskilt aktuellt att överväga reformer av IPCC-processen:

• IPCC har länge haft kritiker, men de blir allt fler och i deras led finns nya medlemmar som tidigare har varit förespråkare på IPCC:s sida.

• IPCC spelar en mycket inflytelserik roll i världen, och det är absolut nödvändigt att dess verksamhet är oantastlig. Men IPCC:s tillsynsmekanismer verkar helt enkelt inte vara tillräckliga för att garantera detta.

• Det finns ett stort missförstånd om IPCC:s bedömningsprocess, så att den ofta anses vara mer formell och rigorös än vad den faktiskt är.

I denna analys granskade McKitrick IPCC:s förfaranden i detalj och ett antal svagheter pekades ut. Framför allt har IPCC:s presidium en stor godtycklig makt över innehållet i och slutsatserna i utvärderingsrapporterna. Den är inte särskilt begränsad i översynsprocessen på grund av brister i de nuvarande reglerna. Det finns åtminstone fyra huvudproblem i IPCC:s vetenskapliga bedömningsprocess:

1. En ogenomskinlig process för att välja huvudförfattare

2. Avsaknaden av ett bindande krav på att alla synpunkter ska beaktas

3. Intellektuella intressekonflikter

4. Kryphål och luckor i peer review-sekvensen

McKitrick:s studie mynnade ut i 11 rekommendationer direkt riktade till IPCC för att förbättra deras bedömningsprocesser.

Rekommendation 1:

Ett objektivt och transparent urvalsförfarande för huvudförfattare.

Rekommendation 2:

En transparent rekryteringsprocess för bidragande författare.

Rekommendation 3:

Utnämning av ett redaktionellt råd och identifiering av potentiellt kontroversiella avsnitt.

Rekommendation 4:

Explicit tilldelning av både sektionsförfattarskap och granskarpositioner.

Rekommendation 5:

Antagande av en iterativ process för att uppnå en slutlig text under gemensam övervakning av författare, granskare och redaktörer.

Rekommendation 6:

Antagande av ett förfarande för att vid behov inhämta teknisk input från personer utanför listan över författare och granskare under bedömningsprocessen.

Rekommendation 7:

Öppet redovisa viktiga stödjande dokument och fullständig redovisning av alla data och metoder som används för att producera IPCC:s originalsiffror och tabeller.

Rekommendation 8:

Omedelbar publicering online av den fullständiga rapporten efter färdigställande, innan sammanfattningen produceras.

Rekommendation 9:

Produktion av sammanfattningar av arbetsgrupper som utses av panelen baserat på rekommendationer från redaktionsrådet.

Rekommendation 10:

Publicering av alla utkast, granskningskommentarer, svar och författarens korrespondensregister inom 3 månader efter online-publicering av den fullständiga rapporten.

Rekommendation 11:

Att de nationer som är involverade i IPCC-panelen påbörjar dessa reformer omedelbart, och om en sådan process inte kan initieras så bör de nationella regeringar som söker objektiva och sunda råd i klimatförändringsfrågor dra sig ur IPCC och påbörja processen med att skapa ett nytt bedömningsorgan fritt från de brister som identifieras häri.

Ross McKitrick skrivet för " The Global Warming Policy Foundation "

Referenser :

1. What Is Wrong With the IPCC? Proposals for a Radical Reform | RealClearPublicAffairs

2. A Major Deception on Global Warming Wall Street Journal, June 162, 199

__________________________________________________________________________

Det har gått 13 år sedan McKitrick gjorde denna studie. Efter det har IPCC gett ut två stora rapporter : AR5 och AR6. Tyvärr måste vi medge att INGEN av de 11 punkterna togs till behandling av IPCC. I stället för mera transparens har det TVÄRTEMOT blivit mera inbundet, svårförstått och hemligstämplat. Kritiken mot det strukturella förfaringssättet är enorm och den bara växer.

Den vetenskapliga problematiken med deras klimatmodeller tar vi upp i en skild serie.