EU och USA minskade sina utsläpp med 1800 miljarder ton medan Indien och Kina ökade dem med 9000 under samma tid. Ser vi på fjolåret är differensen ännu större. Även om EU lyckas minska sina utsläpp radikalt, vilket bara kan ske med tvång via lagstiftning, äts de globalt sett upp av jättar som Kina och Indien. Till vilken nytta kan man fråga sig och den frågan blir ännu mera relevant när det kommer att visa sig att dessa utsläppsminskningar inte hade någon nämnvärd effekt överhuvudtaget på klimatet. Hur funderar man?
Det finns inga tecken på att Kina och Indien minskar sina utsläpp- tvärtom
Både kolkraft och kärnkraft byggs ut i Kina och Indien men hastigheten för nya kolkraftsbyggen är
5 gånger snabbare. Konceptet med energiomställningen är i grund och botten en västerländsk fantasi. USA och EU spenderar hundratals miljarder dollar på program som Inflation Reduction Act , Energiewende och FitFor55 för att finansiera utbyggnaden av sol- och vindkraft, batterier och väteproduktion, men det betyder inte att resten av världen kommer att göra detsamma. Det finns inga tecken på att Kina och Indien håller på att göra en energiomställning. I stället visar siffrorna att dessa två länder bygger en häpnadsväckande mängd nya koleldade kraftverk. Denna kapacitet är mycket större än kapaciteten hos de kärnkraftverk som bygger dem. Den här grafen och de övriga med, producerade av Robert Bryce, bygger på uppdaterade siffror från International Energy Agency och Global Energy Monitor.
Kina och Indien lyssnar INTE på IPCC
Bilden nedan visar förändringen av mängden koldioxidutsläpp i de 6 största ekonomierna i världen. Diagrammet visar att såväl Indien som Kina fortsätter öka utsläppen kraftigt, närmast genom utbyggnad av kolbaserad energikraft. Europa minskade sina utsläpp under samma tid med ca 1000 miljoner ton. Vi ser alltså att utsläppen globalt sett har ökat dramatiskt mellan 2000 och 2022. Siffrorna blir INTE bättre om vi tar med 2023. EU lyckades bara minska sina utsläpp från 2,74 till 2,73 GtCO2 2023 jämfört med 2022. Detta skall jämföras mot att såväl Kina som Indien ytterligare ökat på under samma tid. Var finns logiken i att pressa EU till netto-noll om det äts upp 10-faldigt av giganter som Kina och Indien? Är kineserna dumma som inte förstår vad IPCC och deras forskare säger att vi måste sluta upp med våra CO2-utsläpp för att rädda världen eller har de förstått något som man inte fattat i EU och USA? Vi skall inte glömma bort att det finns forskare med hög kunskapsnivå i dessa länder också, t.o.m. klimatforskare. Kanske mer än någon annanstans. Varför lyssnar inte dessa på FN och IPCC? Det kommer nog att visa sig i framtiden vem som har rätt och fel.
Kina producerar mer el från kol än hela världen tillsammans
I Kina och Indien har en moped eller en gammal lastbil eller en koleldad kamin eller ett kylskåp som får sin ström via ett traditionellt kraftverk räddat livet för och lyft standarden hos miljoner hushåll på samma sätt som sådana produkter gjorde med oss efter andra världskriget. Utvecklingen här tog fart på 50-60-talet när vi kunde börja byta ut hästen mot traktorn och bilen och värma husen med olja i stället för ved. Många kineser och indier på landsbygden är i den situationen nu.
Vart försvann logiken?
Bangladesh, Kina, Indien, Indonesien och Vietnam bygger nu nya kolkraftverk i samma omfattning som hela USA:s totala kapacitet. Hur kommer det att inverka på kommande globala utsläppsnivåer? Hos oss är vi bekymrade över att kornas fisar och mängden kött vi äter har för stor klimatpåverkan. Var finns logiken?
Skadan med Netto-noll är betydligt större än nyttan
Vi måste förstå proportionerna i den omställning EU nu vill snabbt driva igenom. EU och delar av USA och kanske Kanada har nappat på koldioxidkroken. Även om EU skulle, efter motsättningar och problem, nå netto-noll skulle världen globalt sett öka sina utsläpp. Den globala nyttan är obefintlig.
Vi EU-bor hör dagligen via nyheter och media om vikten av att nå uppsatta klimatmål. Frasen "minska koldioxidutsläppen" börjar snart vara inrotad i varje handling och varje process vi är involverad i och folk börjar vänja sig vid att det är ju det som allt bör styras av. Tron på att hela världen har slagit fast detta och jobbar mot det målet ligger nära till hands och när det sker (netto-noll) kommer klimatet att ordna in sig igen i sin säkra vagga när CO2-nivån återvänder till förindustriellt värde och tempen lugnar ner sig.
Vi är dock ganska få av jordens snart 8 miljarder människor som lever i den tron. Exemplet ovan med Kina och Indien visar att man inte tar till sig hoten och alarmen som FN och media vill sprida. Det finns en värld, mycket större än vår egen lilla bubbla, som lever efter andra värderingar.
När skall EU:s politiker börja inse att kampen mot netto-noll i världen är en orimlighet. I och med detta är det bara bortkastade resurser att driva denna fråga längre i EU.
Vi behöver inte vara rädda för den koldioxid som tillkommer atmosfären av våra utsläpp. Den påverkar inte vårt klimat utan är bara en tillgång för växtligheten och Jordens överlevnad.
När klimatpolitiken uppstod omkring 1990 svarade Västvärlden för två femtedelar av koldioxidutsläppen. I dag är motsvarande andel en femtedel. I morgon är den ÄNNU mindre.
Såvida det politiskt sett föreligger ett klimatproblem, är det inte Västvärlden som äger det.
EU:s klimatpolitik är fullständigt meningslös som den ser ut i dag och någon borde ta tag i det innan vi når ruinens brant.
Projektet GRÖN ENERGI är en bubbla som drivs av ett narrativ. Det vore klokt att låta den pysa ut och rädda EU från en katastrof i stället för att blåsa mera luft i den tills nålen kommer emot.
Christer Käld