Klimataktivister tillåts allt mer sabotera vårt samhälle

Vi ser folk sittande fastlimmade på motorvägar medan bilisterna argsint väntar när smått roade poliser hackar bort asfalten och bär bort dem.

Vi ser folk kasta tomater och ren skit på värdefulla tavlor i museer och blir efteråt friade för att de gör en samhällsinsats. Konstnärer t.o.m. uttrycker stor sympati för detta och säger " jag skulle känna mig smickrad om det vore min tavla".

Vi ser folk sabotera konsertscener och skidlopp utan desto mera straffpåföljder. Rättegångar mot klimataktivister leder inte till nånting. Aktivisterna ges en helgonstämpel. Vi ser media och Public Service, påhejade av FN:s generalsekreterare ta klimataktivisternas parti och använder dem som experter i klimatfrågor.

Det har blivit legitimt att terrorisera om man gör det i klimatets namn.

Vart är vårt samhälle på väg?

I Tyskland tar man tag i saken

Demonstranter som stoppar biltrafiken genom att klistra sig fast vid vägar och gator har nästan blivit en del av vardagen i Tyskland.

Aktionerna utförda av gruppen Letzte Generation – den sista generationen – har inte bara satt känslorna i svall bland drabbade bilister, utan i allt högre grad också blivit en politisk fråga.

Många politiker har krävt hårdare tag mot aktivisterna och sådana fick man se bland annat i samband med en spektakulär razzia i slutet av maj senaste år.

Polisen gjorde bland annat husrannsakningar och spärrade av organisationens webbsida med motiveringen att det här handlar om en misstänkt kriminell organisation.

Kritikerna talar dock om överdrivna reaktioner och politiskt motiverade åtgärder.

FN:s generalsekreterare ger stöd åt aktivisterna

Den socialdemokratiska inrikesministern Nancy Faeser försvarar myndigheternas åtgärder med motiveringen att rättsstaten är tvungen att reagera.

Men hon får motstånd. Bland andra FN:s generalsekreterare Antonio Guterres är av annan åsikt. Via sin talesperson riktar han kritik mot Tyskland och slår fast att unga klimataktivister måste ha ett visst skydd.

Aktivister har på ett avgörande sätt bidragit till att politiker och ekonomer gör mer i klimatfrågan, slår generalsekreteraren fast.

Vad är skillnaden mellan denna aktivism och terrorism?

Fredliga protester mot orättvisor är en viktig aspekt av vår civilisation. Vare sig det är medborgarrättsrörelsen under pastor Martin Luther King Jr. i USA eller frihetsrörelsen under Indiens Mahatma Gandhi, kan ickevåldsdemonstrationer förmedla viktiga budskap.

De pågående protesterna från jordbrukare i Europa är bra exempel på invändningar mot en alltför omfattande tyrannisk politik.

Men radikala element som drivs av grön finansiering ägnar sig åt antihumanistiska aktiviteter som inte är bra för samhället. Utvalda mål – oersättliga kulturskatter – har ofta inget samband med den påstådda miljöfrågan. Da Vincis "Mona Lisa" är till exempel en symbol för mänsklig uppfinningsrikedom och konstnärligt uttryck, inte utsläpp av fossila bränslen. Att vandalisera sådana verk är mer besläktat med kulturterrorism än konstruktiv aktivism. Genom att förhärliga detta som FN:s generalsekreterare gör tar han del av denna terrorism. Hur stort är steget då att även han kan bli stämplad som terrorist. Likheten med Trumps roll i stormningen av Kapitolium blir slående.

Beredd att offra liv

Det värsta är att dessa aktivister inte bryr sig om människor dör till följd av deras handlingar. År 2021, som svar på anklagelser om att klimataktivister blockerade viktiga brittiska motorvägar, sa Xtinction Rebellions grundare Roger Hallam utan att skämmas: "Jag skulle blockera en ambulans med en döende patient ombord."

För en tid sedan gick Greta Thunberg samman med klimataktivister från samma Xtinction Rebellion för att blockera tillgången till Farnborough Airport i England. Deras krav: Stoppa utbyggnaden av flygplatsen och stoppa privatjetverksamheten.

Runt om i världen försöker ideella miljöorganisationer och miljöfinansierade aktivister stoppa projekt som är viktiga för att förbättra de socioekonomiska förhållandena för miljarder människor. I många fall delar dessa störningar ideologiska mål med den gröna politik som förs av internationella politiska institutioner som FN och World Economic Forum.

Allt grundar sig på en felbedömning

I Afrika ville klimataktivister avbryta en 895 mil lång pipeline från Ugandas Lake Alberta-region, som har potential att transportera 216 000 fat per dag och ge indirekt sysselsättning för mer än 105 000 människor.

I Indien vill aktivister stoppa dussintals kolväteprojekt över hela landet – initiativ som direkt skulle bidra till energioberoendet i ett land som är starkt beroende av importerade kolväten.

Fattigdom är onekligen en förlamande verklighet för stora delar av Afrika och Asien. Miljarder människor kämpar fortfarande med att säkra tillgången till rent vatten, sanitet, icke-förorenande matlagningsbränslen och tillförlitlig elektricitet. Utvecklingen av infrastrukturen kan förändra detta , tillföra välbehövligt kapital, skapa arbetstillfällen och lägga grunden för framtida välstånd.

Genom att störa projekt för fossila bränslen motsäger aktivister deras påstående om att de bryr sig om människors ekonomiska framtid. En alltigenom anti-mänsklig filosofi som föreställer sig en jord orörd av människor får dem att blint följa en ovetenskaplig teori om ett klimatnödläge.

Det sorliga är ju att all denna oro, som förmodligen bara har sett sin början, bygger på ett narrativ som FN via sin klimatpanel IPCC fastslog 1988 när panelen bildades :DE ANTROPOGENA UTSLÄPPEN AV KOLDIOXID ÄR FÖRÖDANDE OCH DE SKALL BORT !!!

Många är de forskare som anser att FN då gjorde en felbedömning som borde korrigeras men världens länder fortsätter med sina tuffa och orealistiska klimatmål. Media alarmerar och domedagsklockan klämtar. Inte alls konstigt att aktivismen och klimatångesten bara ökar. Att samhället sedan ordnar kurskvällar för att få ungdomar att lära sig hantera sin klimatångest blir bar en ironisk dubbelmoral i ett försök att döva sitt samvete.

Christer Käld