Klimatforskaren Martin Jucker har ett skrämmande tydligt budskap: Skandinavien står inför kallare vintrar. Och förklaringen är nästan mer häpnadsväckande: ett avlägset vulkanutbrott som ägde rum för flera år sedan.
Isen har inte spridit sig i de inre vattnen i södra Skandinavien sedan 2010, och vi får gå tillbaka nästan 30 år - till vintern 1996 - innan Öresund i Danmark senast var isbelagd.
Men snart kan det bli aktuellt med isbrytare igen.
Även om kallt och iskallt vatten verkar osannolikt mitt i en global värmebölja, är det vad skandinaverna kommer att möta under de kommande åren.
I maj 2024 publicerade den australiensiska klimatforskaren Martin Jucker och två kollegor en sensationell artikel som förutspådde en sänkning av de skandinaviska vintertemperaturerna.
De kalla vintrarna har pågått i tre år på grund av ett massivt vulkanutbrott i södra Stilla havet.
Ingen is på 12 år
Klimatet i Skandinavien och övriga Europa påverkas starkt av den globala uppvärmningen. Under de senaste 50 åren har vintertemperaturerna stigit med 1-3 °C – med den största ökningen längst i norr.
När temperaturen stiger faller mer regn och mindre snö. En av de platser där förändringarna är tydligast är i Östersjön.
En tumregel är att isens tjocklek ökar med 0,1 mm per °C under noll per timme, så en höjning av vintertemperaturerna med några °C har en betydande inverkan på när och i vilken utsträckning Östersjön fryser till.
En vecka med en temperatur på -1 °C ger en istjocklek på 1,7 cm, medan en vecka med -3 °C ger en istjocklek på 5+ cm. Och eftersom isens tjocklek bestämmer dess bärförmåga upphöjd till potens två, är is som är dubbelt så tjock fyra gånger så stark.
Stigande temperaturer har alltså påverkat antalet frostnätter - en långvarig period av frost som gör att ett tjockt istäcke utvecklas i de skandinaviska vattnen. Under de senaste 50 åren har det varit nio sådana vintrar i Östersjön, den senaste inträffade för 12 år sedan 2012-2013.
Men nu är fruset vatten på gång igen – enligt australiska klimatforskare.
Vintrarna blir svalare fram till 2030
En av forskarna, Martin Jucker från University of New South Wales i Sydney, tvekar inte när Science Illustrated intervjuar honom: Skandinavien står inför betydligt kallare tider.
"Det kommer att bli svalare vintrar mot slutet av decenniet", förutspår han.
Slutsatsen publicerades av Martin Jucker och kollegorna Chris Lucas och Deepashree Dutta i Journal of Climate i maj 2024.
Vintrarna 2022/2023 och 2023/2024 var kalla här i Skandinavien med mycket snö medan denna vinter har varit relativt varm hos oss men däremot kall och massor av snö i hela Kanada och USA. Polarvirveln har lagt sig långt ner över Nordamerika denna vinter.
Martin Jucker och hans kollegor har bara tittat på förändringar i temperatur och nederbörd, inte konsekvenserna. Men en temperatursänkning på 1,5 grader innebär att Skandinavien återgår till 1970- och 1980-talets klimat, då fem vintrar innebar isande kyla, mycket snö och tjock is i Östersjön.
För att förklara den plötsliga övergången från dagens varma och blöta vintrar till något som många bara minns från sin barndom behöver vi gå tillbaka tre år – och till andra sidan jordklotet.
Vulkan fick havsvatten att avdunsta
Den 15 januari 2022 klockan 17.14 lokal tid exploderade undervattensvulkanen Hunga Tonga-Hunga Ha'apai i södra Stilla havet.
Utbrottet satte flera geologiska och meteorologiska rekord under de följande timmarna och dagarna. Det viktigaste när det gäller klimat och väder är att vulkanen, med sin 58 km höga utbrottspelare, pumpade ut en aldrig tidigare skådad mängd vattenånga i stratosfären.
Satellit observerade domedagsutbrottet
Den 15 januari 2022 detonerade undervattensvulkanen Hunga Tonga-Hunga Ha'apai i södra Stilla havet i den mest massiva atmosfäriska explosionen i modern historia. Satelliten GOES-17 fångade vulkanen från rymden strax innan utbrottet började klockan 17.14 lokal tid tills pelaren av gas, rök och aska nådde 58 kilometer upp i atmosfären en dryg timme senare.
Stratosfären börjar ungefär 12-15 km över jordens yta och är normalt ganska torr. När värmen från vulkanen fick upp till 150 miljoner ton havsvatten – motsvarande 60 000 olympiska simbassänger – att avdunsta, ökade koncentrationen av vattenånga i stratosfären med 10 procent.
– Mängden vattenånga som Hunga Tonga pumpas upp i stratosfären är minst 10 gånger större än något annat som någonsin observerats, säger Martin Jucker.
Ändå har påverkan på jordens klimat varit minimal under de första åren efter utbrottet.
I stratosfären fungerar vattenånga som en växthusgas som fångar upp en del av värmestrålningen från jordens yta och hindrar den från att stråla ut i rymden. Istället skickas värmestrålningen tillbaka mot jordytan, vilket gör att temperaturen stiger.
Men 60 000 simbassänger i stratosfären har ingen större inverkan på den globala temperaturen. Martin Jucker och hans kollegor uppskattar att den extra vattenångan bara höjer temperaturen med 0,035 °C – bara en bråkdel av den totala globala uppvärmningen på nästan 1,5 °C som vi nu sett.
Men nu, ungefär tre år efter utbrottet, samlas den extra vattenångan på botten av stratosfären, där den kommer att ha en stark lokal inverkan på atmosfärens lägre lager, troposfären, där vädret spelar in, menar Jucker.
Vattenånga svalkar Skandinavien
När vattenånga befinner sig nära troposfären påverkar det luftcirkulationen via atmosfäriska vågor.
Ett exempel på en sådan våg är solen som värmer upp atmosfären. När solen är uppe blir luften varmare, och när den går ner blir luften kallare, vilket orsakar en våg var 24:e timme.
När det gäller vulkanen är dock de atmosfäriska vågorna något annorlunda. Dessa är skiften mellan höga och låga tryck som färdas längs vågens rörelseriktning och trycker på de naturliga vågorna i atmosfären, som orsakas av jordens rotation, kontinenternas positioner etc.
Fenomenet kallas för ett vågtåg, och det är det som ska ge Skandinavien kalla vintrar, enligt Martin Jucker.
– Vågtåget kommer från centrala Stilla havet, går i en båge över Nordamerika, korsar Atlanten och hamnar i Skandinavien, vilket är vår mest välgrundade gissning om var kylningen äger rum, säger han.
På andra håll i Europa kommer det också att ske små förändringar i vintervädret.
– Europa blir lite molnigare och regnigare, troligen på grund av en förändring i jetströmmen, säger Martin Jucker.
Jetströmmen bestämmer var polarfronten ligger. Söder om polarfronten är det varmt, medan det norr om den är iskallt. Om jetströmmen och den medföljande polarfronten drar ner över Central- och Sydeuropa i vinter kommer Skandinavien att befinna sig i den iskalla polära luftmassan norr om polarfronten. På så sätt passar prognoserna för Skandinavien och resten av Europa ihop som bitarna i ett pussel.
Att resultaten är meteorologiskt vettiga betyder inte att de är korrekta, men den klimatmodell som Martin Jucker och hans kollegors slutsatser bygger på har i många fall visat sig stämma.
Förutsägelserna var korrekta
Forskarna körde sina modeller några månader efter att Hunga Tonga fick ett utbrott, och sedan 2022 har de kunnat titta upp i stratosfären och kontrollera om deras förutsägelser stämde.
En av förutsägelserna var att ozonet i stratosfären skulle förstöras i högre takt på grund av de stora mängderna vattenånga från vulkanen. Och det var det.
Ozonskiktet har långsamt återhämtat sig, men 2023 började den årliga nedbrytningen av ozonskiktet över Antarktis tidigare än vanligt.
"De förutsägelser vi hade fram till februari 2024 är ganska exakta. Men nu, under det tredje året, börjar effekterna i troposfären att synas på vädret och jordens yta. Och troposfären är mycket mer kaotisk och komplex än stratosfären, säger Martin Jucker. "Ett vulkanutbrott som detta är något vi aldrig har sett tidigare i vår klimathistoria."
Det är därför han och hans kollegor ser med spänning på vad som händer härnäst. Liksom alla skandinaver.
Det återstår alltså att se.
Inlägget med Juckers teori ingick i en artikel i Science Illustrated 26.10 2024
I inlägget påstås att den ökande vattenmängden i Stratosfären ungefär; 'absorberar en del av den radiativa strålningen från jorden, återstrålar densamma med påföljd en uppvärmning av jordytan'. Puh!, nonsens; helt i motsats till entropilagen eller termodynamikens andra lag.
Analyser kring Hunga Tonga, egentligen spekulationer, enigt mitt förmenande, bortser helt och hållet från den 'dynamik som uppstått p.g.a att konvektionen gått förbi den tradionella gränsen vid Tropospausen', i detta fall långt förbi 12 km höjd till 58 km dito, rakt upp i de nedre delarna av Mesosfären. I något annat sammanhang här har jag framfört att den därmed förknippade förstorade adibiatiska uppgången har en fysikaliskt naturlig dito nedgång., som inte är en engångsprocess utan verkar över tid. Detta påverkar efterhand det…