Det engelska parlamentets klimatutskott tillsatte en kommitté som fick i uppgift att ta fram konkreta lösningar på hur deras koldioxidbudget skulle förverkligas. Kommitténs förslag skulle sedan fungera som styrningsdokument för allmän upplysning till det engelska folket.
Denna klimatförändringskommitté ( CCC ) skulle alltså hitta praktiska lösningar på hur England skulle klara av sina klimatmål att minska utsläppen med 78% mellan 1990 och 2035.
Som verktyg hade man den sjätte koldioxidbudgeten där det tredje steget innehöll bl.a. att kött- och mejerikonsumtionen bör minskas med upp till 40 %.
Kommitténs 108 medlemmar diskuterade frågan. Sammankomsten organiserades till stor del av CCC, medan 200 000 pund i finansiering för evenemangsarrangören tillhandahölls av European Climate Foundation, en grön aktivistverksamhet som fick stort ekonomiskt stöd från Extinction Rebellions finansiär Sir Christopher Hohn.
Mike Thompson var chefsekonom för CCC och huvudförfattare till dess sjätte koldioxidbudget. Hans rapport till klimatutskottet löd:
Klimatförsamlingen sa att de skulle vara nöjda med en 20-40-procentig minskning av köttkonsumtionen. Vi har tittat väldigt noga på klimatförsamlingens rekommendationer och vi har faktiskt också varit ganska engagerade i processen. Om alla tar sig tid att vägleda människor genom detta, att förklara varför förändringarna behövs, att förklara den typ av saker som behöver göras, så går det att genomföra.
Men hur gick det egentligen till?
Faktum är att bara en tredjedel av de 108 medlemmarna diskuterade frågan, och endast 10 personer uttryckte sitt stöd för en så kraftig minskning av kosten.
Den undersökande journalisten Ben Pile avslöjade historien och undrade då hur bara 10 personer kan användas för att på något sätt representera 66 miljoner människors önskningar. Det behöver kanske inte sägas att media hakade på. Roger Harrabin från BBC skrev att medlemmarna tyckte att politiker bör uppmuntra människor att äta 40 procent mindre kött. Hur underbyggd var denna rapport till parlamentet och fanns det en konsekvensbedömning bakom som tog i beaktande ALLA faktorer som kunde inverka på denna enorma nedskärning av nötproduktionen? Eller kanske en sådan var onödig när ett klimatmål skulle nås?
Diskussionen i parlamentet om en netto-nollplan påskyndades sedan med knappt en timmes debatt i underhuset 2019, där parlamentsledamöterna förlitade sig helt på råd från CCC .
Det här förfarandet är inte ovanligt när det gäller hela härvan kring klimathotet och numera även den stora gröna omställningen.
Man bara önskar att några individer men tillräcklig tyngd en dag plötsligt i TV skulle fråga våra politiker efter den vetenskap (!) som visar att våra antropogena co2-utsläpp driver klimatförändringarna.
Ingen i ledande ställning verkar ha funderat över en så grundläggande fråga där svaret är att ”det finns inte någon”. CO2-hypotesen har sedan länge förkastats, men politikerna fortsätter envist att tro på klimatmodellerna.
Hela denna desinformation kring orsaken till klimatförändringarna vilar på lösan sand men har blivit en politiskt sanning som nu håller på att förgöra västvärlden.🤓