Mann vann i en rättegång men det handlade INTE om hans "hockeyklubba"

Detta inlägg berättar om en helt normal förtalsrättegång mellan två antagonister men eftersom personerna råkade tillhöra varandras motparter inom klimatvetenskapen blev hela härligheten en dold kamp mellan manipulativ klimatforskning och skepticism.

Inlägget blev en "lång roman" men ta det som en helgläsning ;-)

En dramatiker skulle kanske kallade det för en dramadokumentär med tragikomiska inslag

En 12 år lång konflikt slutade i en rättegång där Michael Mann "hockeyklubbans" fader vann men fallet handlade om FÖRTAL och inte om hans omtalade klubba.

Rättegången mellan Michael E. Mann och de två författarna Simberg & Steyn var slutet på en utdragen och sorlig process där inte alltid vetenskapen stått i centrum. Bland annat hade Simberg och Steyn kallat Mann för bedragare och liknat honom vid en känd pedofil Jerry Sandusky och då hade Mann svarat med att stämma dem för förtal.

Detta fall skulle bara vara ett i mängden av alla förtalsfall i USA om inte denna Mann hade gjort ett stort intryck i den värld där IPCC bygger sina modeller. Därför är den av rent klimatvetenskapligt intresse att dyka ner i.

Manns hockeyklubba

Den under 1900-talet så väl dokumenterade existensen av en medeltida värmeperiod försvagade alarmisternas position när de försökte vinna gehör för sina varningar om att en katastrofal temperaturutveckling är på gång. Problemet var att så länge den "osaliga" medeltida värmeperioden spökade i bakgrunden kunde man ju inte påstå att "det aldrig varit så varmt som det är nu".

" Vi måste bli av med den medeltida värmeperioden", skrev en alarmistisk forskare i ett förtroligt mejl till en kollega.

En nybliven amerikans klimatologidoktor Michael Mann tog tag i saken. Tillsammans med två medarbetare publicerade han 1999 den kända "hockeyklubban" som är en temperaturutvecklingskurva för åren 1000-2000. Den visade att temperaturen fallit smått UTAN större variationer under hela perioden fram till 1900 varefter den brant steg uppåt.

Plötsligt var såväl den Medeltida värmeperioden som den Lilla istiden som bortblåst. Mann hade lyckats med att "sudda" bort dessa från historien.

Denna hockeyklubba var guld värd för alarmisterna och den gavs en framträdande roll i IPCC:s rapport som utgavs 2001 där den låg till grund för slutsatsen att 1990-talet var det varmaste decenniet på tusen år med 1998 som det varmaste året.

Opinionsbildaren Al Gore byggde hela sin argumentering på hockeyklubban genom att i diagram sammanställa den med data för utsläppen av fossila bränslen och ökningen av luftens koldioxidhalt. Perfekt korrelation, eller hur?

Tillbaka till Manns klubba. Hur kunde detta ske? Det frågade sig bl.a. kanadensaren Steve McIntyre. Han misstänkte att Mann använt sig av olämpliga statistiska metoder och bad att få reda på vilka källdata och källkoder ( beräkningssätt ) som använts. Mann VÄGRADE att lämna ut sådan information. McIntyre och hans medarbetare genomförde då en egen statistisk analys av uppdaterade versioner av de dataserier som Mann hade använt och VIPS ... återuppstod den medeltida värmeperioden i all sin glans.

Grafen som presenterades av McIntyre & comp är hämtad från

M. L. Khandekar/T. S. Murty/Padala Chittibabu:s studie The Global Warming Debate: A Review of the State of Science

Det blev en dispyt mellan de två som slutade på en hög politisk nivå : Två kongressutskott tillsatte en kommitté av prominenta vetenskapare med statistikern Wegman i spetsen att utreda saken. De begärde in källdata av båda parter och Mann vägrade igen att ge ut sina. Omsider gav han med sig och det visade sig att dessa inte höll för en vetenskaplig granskning. I slutrapporten , kallad Wegmanrapporten, gavs svaret att man kunde reproducera McIntyres resultat och helt stödde hans kritik av Manns hockeygraf.

Mann befanns ha använt missvisande statistiska metoder vilka dels undertryckte långperiodiga temperatursvängningar som brus. Hans resultat kunde därför INTE användas för att rätt beskriva temperaturväxlingar under den 1000-åriga perioden.

Man kan ha en viss förståelse för att den tidskrift som publicerade Manns arbete förbisett bristen på adekvat källinformation men att referentgranskningen inte uppmärksammade detta ( medvetet eller omedvetet? ) och framförallt att IPCC lanserade hockeyklubban rakt av i sin tredje rapport finns det INGEN ursäkt för.

Ett helt sekels forskningsresultat som påvisat existensen av den medeltida värmeperioden förkastades utan djupare analys, trots att de befunnits tillförlitliga i IPCC:s föregående två rapporter. ETT TILL EXEMPEL PÅ GROVA FEL SOM IPCC GJORT. IPCC har senare försökt att bortförklara den medeltida värmeperioden med att denna inte var global utan endast regional men nyare forskning har visat att värmen under 1000-talet gällde stora områden på jorden.

Nu har då en rättegång mellan Mann och Simberg & Steyn, som ville visa på de grova fel som Mann hade gjort, avslutats där Mann fick hela juryn med sig och vann. Domaren ville inte ta del av de anklagelser Simberg & Steyn gjorde i sak utan hänvisade till att denna rättegång ENBART handlar om förtal som riktats mot Mann.

Lite historia bakåt i tiden

Men vad hände då för 12 år sedan? Så här skriver Sören Hansen på Klima-drama i retten – Klimarealisme.dk :

Simberg och Steyn publicerade korta inlägg om Michael Mann nästan samtidigt. Simberg lade grunden, varefter Steyn publicerade en något förkortad version på ett annat onlinemedium. Vid den tiden var Mann anställd vid Penn State University i Pennsylvania. På samma universitet hade Jerry Sandusky verkat i många år, men hade nu så sent som 2012 avslöjats som serieförövare av barn vilket han i senare rättegång blev fälld för och avsitter nu ett 60-årigt fängelsestraff för. Det visade sig att universitetet, under ledning av en Graham Spaniard, hade underhållit och stöttat Sandusky i flera år. Detta blev en skandal inom universitetet vilket efter rättegången ledde till en "upprensning" av ett mångårigt korrupt beteende. Steyn och Simberg tog nu avstamp i detta fall i sin kritik av Mann.

Det är en del av historien att Mann också spelade en nyckelroll i Climategate-skandalen, där läckt korrespondens mellan Mann och flera andra klimatforskare både i USA och i England avslöjade ett mycket tvivelaktigt och inte särskilt vetenskapligt tillvägagångssätt för att se till att klimatalarmistiska åsikter segrade. Steyns version av ovanstående inlägg återges här, något förkortad, i översättning.

Jag syftar på en annan mörkläggning och skönmålning som ägde rum där två år tidigare, innan vi fick veta hur rutten och korrupt kulturen på universitetet var. Men nu när vi vet hur fel saker och ting var, kanske det är dags att titta på Michael Mann-fallet igen, särskilt i ljuset av allt vi har lärt oss om hans och andras hockeyklubbfusk sedan dess. Man skulle kunna säga att Mann är klimatvetenskapens Jerry Sandusky, men i stället för att förgripa sig på barn har han missbrukat och torterat data i statsvetenskapens tjänst – en vetenskap som kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser för nationen och planeten.

När Climategate-mejlen läckte ut kände sig Penn State skyldiga att "undersöka" professor Mann. Graham Spanier, presidenten för Penn State, som tvingades avgå i samband med Sandusky, var samma person som utredde Mann. Och precis som med Sandusky vägrade universitetet att hitta något fel på ett av sina stjärnnamn.

Om en institution är beredd att dölja systematiska våldtäkter av minderåriga, vad kan den då inte täcka? Oavsett om han är "klimatförändringarnas Jerry Sandusky eller inte" så förblir han klimatförändringarnas Michael Mann, delvis på grund av att "utredningen" av honom, som genomfördes av en djupt korrupt administration, var ett skämt.

Det var förstås grova skämt, men nu är Michael Mann inte någon som håller tillbaka när det gäller att smutskasta motståndare i klimatfrågan. I samband med rättegången skrev Mann i ett mejl att han hoppades att fallet skulle "förstöra denna ynkliga ursäkt till människa", med vilket han menade Steyn. Mann fortsatte: "Han har förtalat och ljugit i hela sitt liv. Nu sätter vi stopp för det."

Så till rättegången

Rättegången ägnade till en början flera dagar åt mindre frågor. En av dem var om Michael Mann överhuvudtaget är en trovärdig person. I stämningsansökan står det bland annat:

Dr. Mann är en klimatforskare vars arbete har fokuserat på den globala uppvärmningen. Tillsammans med andra forskare var han en av de första som visade den stadiga ökningen av yttemperaturen under hela 1900-talet och den branta ökningen av uppmätta temperaturer sedan 1950-talet. Som ett resultat av denna forskning fick Dr. Mann och hans kollegor Nobels fredspris.

Mann har ALDRIG fått Nobels fredspris. Det gavs till IPCC (och Al Gore) och därefter skickade IPCC ut ett officiellt dokument till ett antal forskare, däribland Mann med Nobelkommitténs certifikat och ett brev från IPCC nedan. Några journalister fick tag på fallet och meningen om Manns Nobelpris ströks ur stämningsansökan, men finns fortfarande i originalversionen som finns sparad i ärendeakten.

Därefter kom Manns påstående att han hade förlorat forskningsanslag från staten till följd av Steyn & Simbergs ansökan 2012. Under de långa förberedelserna hade Simbergs advokater bett om en lista över dessa bidrag, som Mann ansåg sig ha missat, men Mann hade vägrat att göra det vid den tidpunkten, med argumentet att denna information inte var relevant för någon aspekt av fallet.

Det är uppenbart att en väsentlig del av Simberg &Steyns försvar måste vara att dokumentera att Mann har manipulerat sin forskning – särskilt i samband med den berömda hockeyklubbans utseende. Här hade Simberg & Steyn flera experter inkallade, dels för själva rättegången, dels för att ge skriftliga synpunkter i förväg. En av de senare var Judith Curry, som författade ett långt brev som belyste Manns vetenskapliga metoder. Men efter protester från Manns stjärnadvokater (som han inte betalade själv för) beslutade domstolen att dessa inlagor inte skulle ingå i det material som juryn skulle ta ställning till. Det verkar lite konstigt till en början – men när vi har att göra med klimatet är det många saker som är konstiga. Men här är några höjdpunkter från Currys inlägg:

Curry säger om Manns roll i allmänhet:

Enligt min mening har Michael Mann spelat en nyckelroll i klimatvetenskapens förfall, den utveckling som han annars klagar över i sin stämningsansökan. Han har a) undanhållit data från forskare som är kritiska till hans arbete; b) kvävt kritik av hans arbete i IPCC och genom att snedvrida den kollegiala granskningen, c) pekade ut vetenskapsmän som har förklarat sig vara oense med honom och angrep dem våldsamt.

Det mest allvarliga är ändå:

1. Bildförfalskning: Manns ansträngningar att dölja det så kallade "divergensproblemet" genom att radera nedåtgående data efter 1960 och även genom att skarva tidigare proxydata med senare instrumentella data är förenliga med de flesta standarder för bildbedrägeri.

2. Cherry picking: Bevis visar att Mann ägnade sig åt selektiv dataplockning för att skapa hockeyklubban, och att detta cherry picking bidrar till uppfattningen om en "bedräglig" hockeyklubba av journalister, allmänheten och forskare från andra områden.

3. Förfalskning av uppgifter (den "uppochnedvända" Tiljander-proxyn): Betydande bevis visar att Mann inverterade data från Tiljanders proxyservrar i en version av Hockey Stick som publicerades 2008. Mann erkände inte sin felaktiga tolkning av data. Även efter att misstaget har identifierats har detta misstag spridits genom senare litteratur, inklusive IPCC:s 4:e utvärderingsrapport.

Ytterligare ett fall som kom upp var raderingen av e-postmeddelanden efter att Climategate-skandalen uppdagades. Phil Jones, en engelsk klimatforskare, bad Mann att ta bort en rad e-postmeddelanden från deras korrespondens och vidarebefordra meddelandet till en Mr Wahl. Mann hade därefter underlåtit att radera e-postmeddelanden på sin egen dator, men han hade vidarebefordrat meddelandet till Wahl, som hade raderat hans. Att radera e-postmeddelanden när man står inför en begäran om tillgång till handlingar (och det var fallet här) är också ett allvarligt brott i USA.

Därefter kom en statistikexpert, professor Wyner, till vittnesbåset, och han uttryckte åsikten att Manns användning av data för att rekonstruera tidigare temperaturer var både "manipulativ" och resultaten "vilseledande". Wyner menade att osäkerheterna på Manns hockeyklubbskurva var alldeles för snävt drabbade. Å andra sidan, med mer exakta osäkerheter, skulle det inte vara möjligt att fastställa att temperaturen för flera 100 år sedan var lägre än idag.

Wyner blev så småningom tillfrågad om han kände till några statistiker som hade försvarat Manns kurva. Det fanns det inte, så vitt Wyner visste. Och det kan tilläggas att Mann inte heller kallade något vittne vid rättegången för att försvara sitt statistiska arbete.

Mot slutet av rättegången kunde försvaret presentera flera vittnen, välkända namn som Steven McIntyre och Ross McKitrick. McIntyre beskrev i rätten alla sina svårigheter med att få tag på Manns data och datorprogram för statistisk bearbetning. Det är en välkänd historia, som även har blivit nämnt tidigare.

McKitrick berörde data från årsringar som Mann hade använt. Det fanns en hel remsa, men de allra flesta visade ingen temperaturhöjning mot nutid, de såg inte ut som "hockeyklubbor". Men det var några få (av totalt 15) som gjorde det, och det var just dessa som Mann valde som grund för sin temperaturkurva.

Det finns alltid ett dilemma i rättstvister när man hamnar i mycket tekniska eller vetenskapliga egenheter. Juryn består av icke-professionella och de är inte alltid lätta att bli övertygade, även om en expert ger ett utlåtande om det statistiska R-värdet, vilket är ett uttryck för resultatens tillförlitlighet. Som part i en sådan rättegång måste man därför vara försiktig så att man inte tråkar ut juryn (och domaren) för mycket.

Michael Mann blev känd för att ha utretts internt på Penn State efter att Climategate kom ut. Studien genomfördes av två av universitetets administratörer och deras mandat var mycket snävt. De gjorde inte mycket mer än att intervjua Mann och sedan skriva en rapport som redigerades något av universitetets rektor Graham Spanier och sedan publicerades – som ett totalt frikännande av Mann. En videoupptagning med de två handläggarna visades för rätten, inspelningen var från ett av de förberedande mötena. Men de två kunde inte bidra med mycket annat än att de hade fått det snäva mandatet.

Eftersom Steyn var sin egen advokat fick han möjlighet att förhöra Mann direkt i vittnesbåset. Det gick inte tyst till. Mann förklarade hur svårt hans liv hade varit efter de två inläggen från 2012. Bland annat hade några personer "tittat illa på honom" i en mataffär där han var och handlade med sin familj. Jämförelsen med Sandusky hade också tagit hårt på Manns dotter när hon fick höra det.

Steyn frågade också Mann varför han inte tyckte att man kunde kritisera värdet av data från årsringar utan att ifrågasätta klimatvetenskapen. Mann svarade att han inte var en forskare på årsringar, och han tyckte att Steyns kommentarer "lät för mig som en mer allmän attack, som om du försöker antyda att all klimatvetenskap är riggad".

Det är intressant, när man tittar på hela fallet med hockeyklubban som det avslöjades under Climategate, så är det just fallet som är det viktigaste för Mann & Co. CO2utsläppen skall bort, kosta vad det vill. Därför måste man utgå från att ett angrepp på hockeyklubban i Manns ögon är ett angrepp på hela klimatbudskapet som han tror på det.

Rättegången är nu avgjord, juryn har talat. Michael Mann slutade som vinnare och Simberg och Steyn dömdes att betala skadestånd.

Märkligt nog accepterade inte juryn att Mann hade lidit någon ekonomisk förlust, och därför tilldömdes han endast 1 dollar från varje svarande som kompensation. Men förutom konceptet "skadestånd som straff" dömdes Simberg att betala 1 000 dollar medan Steyn fick betala 1 000 000 dollar. Det är mycket pengar.

Juryn motiverade detta skadestånd med att Simbergs och Steyns inlagor innefattade illvilja, förakt, hämndlystnad eller avsiktliga försök att skada. Bestraffningen var avsedd att avskräcka andra från att försöka sig på något liknande.

Nu ska det bli intressant om domen överklagas, helt eller delvis. Steyn och Simberg uttryckte sin tillfredsställelse över att domstolen fann att Mann faktiskt inte hade lidit någon skada. Skadeståndet ska nu prövas rättsligt.

Mann å sin sida befann sig i eufori. Redan 2021 avslogs hans stämningsansökan mot de internetmedier som hade publicerat Steyn & Simbergs inlägg av en domstol. Nu ville Mann undersöka om dessa fall kunde tas upp på nytt. Ursprungligen hade Mann lovat att han skulle "förstöra" de två plattformarna.

En sorglig historia i alla avseenden.

_____________________________________________

Trots att denna rättegång ENBART berörde förtal, vilket domaren uttryckligen framlade, lyfter media fram ärendet som en stor seger för klimatvetenskapen.

Så här kan man läsa om rättegången i tidningen Nature :

Hockeyklubban blev en symbol för mänsklig inblandning i klimatsystemet och reproducerades av många andra, bland annat FN:s klimatpanel. "I en enkel bild som en förskolebarn kan förstå, internaliserar du hur oöverträffade de nuvarande klimattrenderna är i samband med naturlig variation", säger Cobb själv klimatolog. "Det är ett av de mest varaktiga och välreproducerade bidragen inom klimatvetenskapen."

Polariseringen (och tyvärr smutskastningen) i klimatfrågan har väl aldrig varit större .... och bara växer.

Christer Käld