Det händer saker vid COP29 men inte sådana som kanske direkt var arrangörernas mening. Det tycks vara betydligt lättare för ländernas regeringsrepresentanter att skriva på avtal som berör kärnkraften än att komma överens om mera pengar för odefinierade klimatpåverkande kriser i odefinierade fattiga länder.
World Nuclear Associations generaldirektör Sama Bilbao y León talar vid evenemanget (Bild: World Nuclear Association)
Vid FN:s klimatkonferens COP29 som äger rum i Baku, Azerbajdzjan, har ytterligare sex länder – El Salvador, Kazakstan, Kenya, Kosovo, Nigeria och Turkiet – lagt sitt stöd för en tredubbling av den globala kärnkraftskapaciteten fram till 2050.
Under COP28 – som hölls i Dubai, Förenade Arabemiraten, i december förra året – ställde sig 25 länder bakom en ministerdeklaration som uppmanade till en tredubbling av den globala kärnkraftskapaciteten till 2050. Stats- och regeringscheferna från Bulgarien, Kanada, Tjeckien, Finland, Frankrike, Ghana, Ungern, Jamaica, Japan, Sydkorea, Moldavien, Mongoliet, Marocko, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Sverige, Ukraina, Förenade Arabemiraten, Storbritannien och USA undertecknade förklaringen den 2 december, och Armenien och Kroatien undertecknade också under toppmötet. Detta innebär att det totala antalet länder som stöder deklarationen har tredubblats till 31.
"Ledarskap kräver en klarsynt bedömning av här och nu, men också framsynthet för att förbereda sig för vad världen kommer att behöva, inte bara år 2050, utan under årtiondena därefter. Undertecknarna av denna deklaration gör ett långsiktigt åtagande. Men det är ett långsiktigt åtagande som lönar sig på lång sikt och ger energisäkerhet och tillförlitlighet i en osäker värld," säger Bilbau.
I mars delade IAEA och Belgien ordförandeskapet för det första toppmötet om kärnenergi, där länderna lyfte fram kärnenergins roll för att minska användningen öka energitryggheten och främja den ekonomiska utvecklingen. I september, vid New York Climate Week, signalerade 14 av världens största banker och finansinstitut från fem länder sitt stöd för en tredubbling av den globala kärnkraftskapaciteten.
Christer Käld
Fråga är, om det är lämpligast för elproduktionens säkerställande i Sverige och annorstädes, i bemärkelserna tids-, miljö- & ekonomiskt hänseende, är kärnkraft? Själv föredrar jag, speciellt i Sverige, en snabb utbyggnad av gasturbinkraft av följande skäl:
• Snabbaste åtgärd för att ge behövlig reglerbar kraft, om detta primärt lokaliseras till elområde 4, där obalansen mellan elkonsumtion och elproduktion är störst.
• Gasturbinkraft är överlägset bäst nationalekonomiskt, eftersom den har bäst EROI, minst land & miljöpåverkan.
• Naturgas medverkar till ökande koldioxidutsläpp, vilket endast är gynnsamt för 'gröntillväxt' i motsats till 'grönomställning'. Dessutom är naturgas en i jordskorpan 'förnybar, icke-fossil, energikälla'.
• Även värderat utifrån ev. fullgörande av EU:s 'klimatåtaganden' är gasturbinkraft helt OK som dels 'grönt alternativ', dels som en…
Har vi riktig tur hinner vi bygga ut både kärnkraft och förstärka elnätet, samt bygga en drös med oljekraftverk innan klimatet har hunnit omöjliggöra räddningsaktioner för en stor del av den norra hemisfären i ett nedkylt klimat. Har vi otur är det redan försent, om vetenskapliga varningar från 1970-talet om hemska "blizzards" inträffar nu istället. Exakt en klimatcykel senare än man beräknade då. Jag håller tummarna för att det går att väcka upp den huvudlösa s.k. vetenskapen igen innan det är för sent.