Forskare förutspår lokal utrotning av Hudson Bays isbjörnar om Paris-avtalet bryts. Påståenden bygger ENBART på klimatmodeller som visat på allt snabbare förlust av havsis i området med kollaps av såväl säl som isbjörn om inte våra utsläpp av CO2 drastiskt minskar. Verkliga mätningar visar på helt annat resultat.
Eftersom det blir alltmer osannolikt att världen kommer att uppfylla det mest ambitiösa Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C, samlades ett team av biologer och klimatforskare för att med hjälp av den senaste vetenskapen omvärdera framtiden för Hudson Bays havsis, isbjörnar och sälar.
Rapporten analyserar olika klimatuppvärmningsscenarier om utsläppen av växthusgaser fortsätter om vi passerar 2°C uppvärmning över förindustriella nivåer, den övre gränsen i Parisavtalet.
"Om vi misslyckas med att begränsa den globala uppvärmningen till mindre än två grader Celsius kommer vi att förlora Hudson Bays populationer av isbjörnar", säger huvudförfattaren professor Julienne Stroeve, University of Manitoba, och tillägger: "Försvinnandet av isbjörnarna i södra Hudson Bay är nära förestående, med västra Hudson Bay inte långt efter. Vår forskning understryker de snabba förändringar som mänsklig aktivitet innebär för vårt klimat. Det åligger oss att förstå den överhängande påverkan på vår naturliga värld, så att vi kan fatta politiska beslut som bygger på vetenskap."
"Att ändra politiken för att uppnå mer aggressiva utsläppsminskningar kan försena överskridandet av 2°C-tröskeln till 2060-talet, vilket upprätthåller överlevnaden för Hudson Bays isbjörnar." säger medförfattaren Alex Crawford, biträdande professor vid Univercity of Manitoba.
I rapporten menar man att isen behöver vara minst 10 cm tjock för att bära en isbjörnshane och snödjupet minst 32 cm för sälen att kunna gräva lyor åt sina ungar.
______________________________________________________
Rapporten får stark kritik.
Hudson Bays är hem för två av världens 19 isbjörnspopulationer, som representerar världens sydligaste isbjörnspopulationer, som länge har ansetts vara en indikator på hur resten av världens isbjörnspopulationer kommer att klara sig i framtiden. Hudson Bays isbjörnar är förmodligen de bäst studerade isbjörnarna i världen och det finns data och statistik att tillgå från såväl isutbredning i området som björnarnas antal och tillväxt.
Efter att ha läst igenom rapporten uppstår tre funderingar:
Rapporten innehåller INGA som helst uppgifter om UPPMÄTTA data från vare sig isbjörnspopulationen som isläget i dag och utvecklingen den senaste tiden. ALLA påståenden grundar sig ENBART på bordsmodeller (s.k. klimatmodeller) som fastslår framtiden. Hur kan man på basen av detta så säkert fastslå att såväl isutbredning som isbjörnsantal ligger på katastrofnivå om 2 gradersstrecket överskrids?
Deras framtidsutsikter tar INGEN som helst notis om de naturliga händelser som påverkar klimatet uppe i Arktisområdet. Varför?
Att kalla en klimatmodellsrapport för den "senaste vetenskapen" är ett hån mot hela klimatvetenskapen.
Även isbjörnsforskare Susan Crockford tar avstånd från denna rapport och menar att den är baserad på falska premissen att västra och södra Hudson Bays isbjörnar redan har lidit skada av minskad havsis som skylls på den globala uppvärmningen orsakad av fossila bränslen. Hon skräder inte orden när hon klassar rapporten som fullständig värdelös skrämselpropaganda.
Studiens huvudförfattare Julienne Stroeves artikel från 2007 som förutspådde att havsisens nedgång under somrarna skulle minska fram till 2050 visade sig vara felaktig av faktiska data när den publicerades (Stroeve et al. 2007, 2014) och en nyare uppdatering misslyckades med att förutse den senaste 17-åriga nedgången.
Och medförfattaren Steve Ferguson, en sälbiolog, uppgav förhastat 2016 att Hudson Bay skulle kunna vara isfritt på vintern redan 2021 [vilket naturligtvis aldrig kom i närheten av att förverkligas].
Om isbjörnarna i södra Hudson Bay kan utrotas så snart som 2030, som artikelns medförfattare Alex Crawford föreslår, borde det märkas redan nu och issmältningen fortsätta att öka: en undersökning visade dock att populationen blomstrade 2021 och Hudson Bays havsis har INTE drabbats av någon form av dödsspiral under de tre år som gått sedan dess.
Lite om läget just nu
I år har Hudson Bay upplevt ett något större område UTAN is (se bilden nedan) men det har sin förklaring i att starka ostliga vindar drivit bort isen. Isbjörnsspecialisten Andrew Derocher menar att isbjörnarna i västra Hudson Bay i stort sett är opåverkade av det öppna vattnet i bukten eftersom de är koncentrerade till den västra halvan. Björnarna brukar fly dit de flesta år på senvåren där det finns mer is tillgänglig. Derochers spårningskartor för 31 maj 2024 och 1 juni 2019 visar på att isbjörnarna här ökat något i antal under dessa 5 år :
31 maj 2024
1 juni 2019
Även en rapport från Polar Bear Science visar att populationen inte minskat sedan 2004:
NSIDC:s rapport över isläget i Arktis visar att havsisen för maj-månad var ungefär vad den varit sedan 2004 (med mindre variation), med genomsnittet i år på 12,78 mkm/m2. Under perioden 1979-2024, alltså 45 år har isutbredningen minskat med blygsamma ca 1 milj. km2:
Den 9 juni var det fortfarande is (ovanligt) i den västra halvan av James Bay och Hudson Bay.
Dessa UPPMÄTTA värden på såväl isbjörnspopulationen och isutbredningen har hänt SAMTIDIGT som luftens koldioxidhalt har stigit. Hur är det möjligt? Forskarnas klimatmodeller visade ju att såväl isens utbredning som isbjörnarnas antal borde minska. Borde vi inte då redan nu märk det?
Antingen har VERKLIGHETEN fel eller så är det något fel på klimatmodellerna.
BÅDA KAN INTE HA RÄTT !!!
Man frågar sig VARFÖR kommer seriösa forskare med en sån här rapport som saknar verklighetsförankring och bara tycks ha ett syfte: att få oss att inse att de fossila utsläppen skall bort. Är de styrda, tvingade eller betalda eller gör de det av egen övertygelse? Bara en fråga. Misslyckat är i varje fall deras försök.
Christer Käld