Observerade fuktighetstrender i torra områden motsäger klimatmodeller visar en ny forskning - Simson et al., 2024.
Klimatmodeller antar felaktiga värden
Vattenånga i atmosfären förväntas öka med uppvärmningen eftersom en varmare atmosfär kan hålla mer fukt. Men under de senaste fyra decennierna har vattenånga nära ytan INTE ökat över torra och halvtorra områden. Detta står i motsats till alla klimatmodellsimuleringar där den stiger i en takt nära de teoretiska förväntningarna, även över torra områden. Detta kan tyda på en stor felaktig bild av hydroklimatrelaterade processer.
Modeller ökar vattenångan för att tillgodose det ökade atmosfäriska behovet, medan detta inte har hänt i verkligheten. Med tanke på nära kopplingar mellan vattenånga och skogsbränder och extrema temperaturer måste denna fråga lösas för att ge mer tillförlitliga klimatprognoser för torra och halvtorra regioner i världen.
Figuren anger de landområden som klassificeras som fuktiga (blå), torra/halvtorra (orange) och hypertorra (grå).
Torra och halvtorra regioner i världen är särskilt sårbara för klimatförändringar. Klimatmodeller är IPCC:s verktyg för att projicera det framtida hydroklimat som samhället i dessa regioner måste anpassa sig till, men här presenterar forskarna en oroande diskrepans mellan observerade och modellbaserade historiska hydroklimattrender.
I observationer har denna ökning av atmosfärisk vattenånga inte inträffat, vilket tyder på att tillgången på fukt för att tillfredsställa det ökade atmosfäriska behovet är lägre i verkligheten än i modeller i torra/halvtorra områden.
Orsak till bränder
Denna skillnad är tydligast på platser som är torra/halvtorra året runt, men den är också tydlig i fuktigare regioner under årets torraste månader. Det indikerar en stor lucka i vår förståelse och modelleringsförmåga som kan få allvarliga konsekvenser för hydroklimatprognoser, inklusive brandrisk, framöver.
Slutsatser som forskningen kommit till
Här har vi påvisat en stor diskrepans mellan observationsbaserade och klimatmodellbaserade historiska trender i ytnära atmosfärisk vattenånga i torra och halvtorra regioner. Klimatmodeller visar att vattenånga bör ha ökat över torra/halvtorra områden i en takt som är nära den som förväntas från Clausius-Clapeyron-skalning, i genomsnitt. I verkligheten har atmosfärisk vattenånga över torra och halvtorra områden i princip varit konstant under de senaste fyra decennierna i genomsnitt, vilket står i stark kontrast till våra modellbaserade förväntningar.
En diskrepans mellan modellerade och observerade luftfuktighetstrender finns också i fuktigare regioner, om än i mindre utsträckning, och endast under de torraste tiderna på året.
I torra/halvtorra regioner leder uppvärmningsdrivna ökningar av mättnadsångtrycket i kombination med nära nolltrender i specifik luftfuktighet till ökningar av ångtrycksunderskottet, vilket är en viktig drivkraft för vattenstress på ekosystem och skogsbränder, och modellerna fångar inte den roll som specifika luftfuktighetstrender spelar i detta korrekt.
Detta utgör en stor lucka i vår förståelse och i klimatmodellernas tillförlitlighet som måste förstås och åtgärdas så snart som möjligt för att ge tillförlitliga hydroklimatprognoser för torra/halvtorra regioner under de kommande decennierna.
Christer Käld
______________________________________________________
Länk:
Detta är ett bra argument att ta till om man hävdar att brandrisken ökar med varmare väder/klimat. Men inget självantänder i de temperaturer där vi lever.
Själv instämmer jag helt i A.N. Nyréns bedömning.
Inlägget inbjuder till några egna kommentarer;
• Simpson et al är orienterade mot växthusgasteorin och dess postulat, vilket framgår av studiens inledningsfraser. Däremot förmår de inte att fjärma sig från denna obevisade teori mer än att konstatera att 'klimatmodellerna hittills är otillräckliga' (min anm.).
• Observationerna kring oförenligheten mellan relativ samt specifik luftfuktighet relativt axiomatisk beskrivning av dominerande växthusgasteoretiska förutsättningar kan utvidgas. A) den relativa luftfuktigheten har åtminstone sedan början av 1980-talet varit avtagande i alla luftskikt upp till Tropospausen; B) molnigheten har under samma period globalt minskat procentuellt åtminstone fram till ca år 2000; C) atmosfärens albedo har under samma period som A) avtagit, så att dess värde numera kan anges…
Det är nog riktigt påpekande om man antar att uppvärmningen kommer att fortsätta under lång tid, men det finns inget som pekar på. Enligt mätdata från verkligheten. Där kan man bara uppmäta naturliga variationer utan påverkan från CO2 eller annan politisk gas. Mao vetenskapen är inte i närheten av förståelse för naturliga variationer.