Massutdöende eller massdöd är de händelser i jordens historia då hela grupper av organismer dött ut under en med geologiska mått mätt ganska kort tidsrymd.
Fem massutdöenden
Ordovicium, 440 miljoner år sedan. 60 procent av allt havsliv dör ut. ...
Devon, 360 miljoner år sedan. 70 procent av alla arter på jorden dog ut. ...
Perm, 250 miljoner år sedan. 95 % av alla havslevande arter dog ut
Trias, 200 miljoner år sedan. 20% av havslevande arter dog
Krita, 65 miljoner år sedan. 50% av alla arter dog, bl.a. dinosaurierna
Sjätte massutdöendet
Denna artikel är skriven av Soren Hansen på klimarealisme.dk
Ijordens mer än 600 miljoner år långa historia har det funnits flera perioder då en mycket stor del av djurlivet försvunnit. Det kan man se på deras fossil, som plötsligt försvinner från de geologiska lagren, och det är först i något yngre lager som resterna av andra djurarter dyker upp. Dessa händelser kallas ofta för "massutdöenden" och det brukar uppskattas att det har varit fem av dem genom historien.
Den sista är förmodligen den mest kända. För 65 miljoner år sedan slog en så kallad asteroid från yttre rymden ner på jorden. Asteroiden var troligen cirka 10 km i diameter och slog ner med hög hastighet på Yucatanhalvön utanför Mexikos Atlantkust. Den skapade en gigantisk krater och slungade ut enorma mängder stoft i atmosfären, vilket hindrade solljuset från att nå marken, växterna dog och med dem djuren.
Alla dinosaurier, flygande ödlor och några av de stora reptilerna i havet led. En hel del andra djur- och växtarter försvann, och kvar fanns några få och små däggdjur, reptiler, fiskar och fåglar + insekter m.m. som då kunde leva vidare. Hur de överlevde vet man inte med säkerhet. Men utan dem skulle vi inte vara här i dag.
Så vitt man vet berodde de tidigare episoderna av massutdöende inte på asteroidnedslag, utan var kanske resultatet av gigantiska vulkanutbrott eller våldsamma klimatförändringar, där jordens temperatur sjönk med många grader på kort tid. Men varje gång drabbades djurlivet hårt.
Djuren grupperas i så kallade släkten, och i samband med de fem fallen av massutdöende har vanligtvis mer än hälften av alla (kända) släkten och 70-80% av alla arter försvunnit.
Nu får vi veta att vi idag befinner oss mitt i det sjätte massutdöendet. Medierna är fulla av alarmerande historier om detta. Det är naturligtvis mänsklighetens fel, både direkt och indirekt genom de klimatförändringar som vi sägs ha orsakat. Ett smakprov:
Det sjätte massutdöendet sker just nu, och den här gången är orsaken inte en meteor, utan vi – människan.
Mellan 7,5 och 13 procent av alla kända planetariska arter har dött ut under de senaste 500 åren. Och eftersom vi känner till cirka två miljoner arter motsvarar det mellan 150 000 och 260 000 arter som inte längre finns. På grund av oss.
Tänk på den siffran ett ögonblick. Under de senaste 500 åren har jorden förlorat ungefär fem gånger fler arter än vad som lever i hela Danmark idag.
Denna kunskap är naturligtvis avgörande för populariseringen, eftersom den är den direkta anledningen till att vi behöver en oerhört ambitiös naturpolitik som ger plats för stora, vildare naturområden där biologisk mångfald är första prioritet.
Det är helt klart en del av kampanjen mot det moderna samhället och allmänhetens möjligheter att uppnå välfärd i sina liv – inte minst under 3:e världskriget. Agitationen kommer från människor som helt enkelt inte kan få nog av inskränkningar i människors handlingsutrymme – oavsett vad det kostar i liv och välfärd. Påståendet är att vår egen överlevnad till 100% är beroende av att "den biologiska mångfalden" på planeten upprätthålls.
Det är en människofientlig attityd som på samma sätt genomsyrar hela klimatfrågan. Här kommer du gladeligen att äventyra hela energiförsörjningen i drömmen om att "rädda" jorden från mänskligheten.
Men vad vet vi om det sjätte massutdöendet? De övriga fem kännetecknades av en mycket stor artförlust bland de större djuren. Det är trots allt de som har lämnat fossiler som vi kan mäta och räkna. Med tanke på den nuvarande situationen är vårt bästa verktyg förmodligen IUCN:s rödlista, som listar djurarter, inklusive märkningar som anses vara utrotningshotade, nästan utdöda eller troligen utdöda. IUCN: Internationella naturvårdsunionen.
Den globala rödlistan innehåller totalt 157 000 olika djurarter, varav mer än 50 000 är ryggradsdjur, det vill säga däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar. Resten är ryggradslösa djur, bläckfiskar, sniglar och inte minst insekter. Men listan är långt ifrån komplett, cirka 2 miljoner olika djurarter har hittats, varav de flesta är ganska små insekter och andra så kallade leddjur.
Från IUCN:s lista kan man få en ganska bra bild av hur många av de större djuren som är utdöda. De har räknats sedan år 1500 och uppskattas till cirka 900. Det motsvarar 0,6 procent av alla djur på listan. Detta är ingen skrämmande siffra, inte minst eftersom många av de utdöda djuren levde på små isolerade öar, till exempel i Stilla havet, där de inte hade några naturliga fiender. Det förändrades sedan när folket kom in med sin boskap och andra godsaker.
Detta är naturligtvis mycket beklagligt, men inte något som vi kan ändra på här just nu, och knappast något som säljer många biljetter till kampen för biologisk mångfald.
Det måste finnas några större och mer alarmerande siffror på bordet, och då har forskarna kastat sig över alla smådjur som inte finns med på IUCN:s lista. Här stöter du omedelbart på problem. Ett mycket stort antal av de arter som registrerats är endast kända från ett enda fynd, ofta på någon avlägsen plats. Om något har hänt med arten sedan dess är omöjligt att veta. Det råder ingen tvekan om att ett betydande antal arter sannolikt har försvunnit, till exempel i samband med skövling av urskog och andra naturområden. Många arter lever, eller har levt i områden med mycket liten utbredning, och de kan lätt försvinna om en bulldozer kör över och en väg byggs.
Vi har trots allt inte hittat alla djurarter som lever på jorden. Det finns många uppskattningar av det totala antalet, men ett ofta sett bud är 8 miljoner. Så vi känner bara till ungefär en fjärdedel av dem. Detta gör trots allt uppgiften att bedöma omfattningen av utrotningen helt omöjlig, hur kan man veta om ett djur man aldrig sett är utdött?
Det finns flera möjliga vägar att gå. Visst kan man lita på datormodeller, men de ska helst hängas upp på lite data, och här ger IUCN:s siffror inte ett tillräckligt alarmerande underlag. Försök har sedan gjorts med bedömningar av lokala populationer av en eller annan djurgrupp, i ett fall har till exempel inventeringar av sniglar genomförts.
Det uppskattas att det finns cirka 200 000 arter av sniglar, varav cirka 8800 har studerats närmare och 300 tros vara utdöda. Detta ger då en procentsats på 3,4. Du kan sedan omvandla det till de 200 000 sniglarna, eller till och med till de förmodade 8 miljoner djurarterna och då får du 270 000 utdöda djur, nära antalet i citatet ovan och bara för rubriker i media.
Bra för rubriker, men kanske mindre tillförlitlig som vetenskap.
Som nämnts påstås det att klimatförändringarna bidrar till denna påstådda massutrotning, men återigen finns det få bevis. Den nuvarande uppvärmningen har inträffat många gånger tidigare och är inte större än det naturliga utbredningsområde som djuren är vana vid att leva i. Så vid första anblicken verkar påståendet inte särskilt rimligt, utan fungerar snarare som en skrämseltaktik.
Men har vi det sjätte massutdöendet? Vi kan inte jämföra det med de tidigare fem eftersom vi inte har någon aning om hur många arter av smådjur som försvann vid dessa tillfällen. Men mätt på större djur, där vi kan använda IUCN:s siffror, är vi inte i närheten av något massutdöende. Genom jordens historia har det alltid funnits djur som dött ut, det uppskattas att 99% av de djurarter som har funnits inte längre existerar. Djurarter kommer och går. Det enda stället där vi kan anse att den nuvarande utvecklingen är lite ovanlig är i samband med djurlivet på de små öarna, men sådant händer, och det har verkligen ingenting med klimatet att göra.
Commentaires