Elbilsförsäljningen rasar och satsningen på grönt stål pausas i Finland. Kostnaderna blir för höga. Osäkerheten gör att folk tvekar. Det handlar ju ändå om stora summor för både privata som samhället i stort.
Ser inte alls bra ut för elbilens framfart
Försäljningen av elbilar rasade i hela Europa förra månaden när efterfrågan minskade trots EU:s satsning på att förbjuda bensin- och dieselfordon i mitten av nästa decennium.
Försäljningen av batteridrivna bilar sjönk med 11,3 % i EU samtidigt som efterfrågan i Tyskland, Europas största ekonomi, sjönk med 28,9 procent, enligt European Automobile Manufacturers' Association (ACEA).
Endast 13 % av nyregistreringarna var elektriska, en minskning från 13,9 % i mars förra året och en minskning från 14,6 % för hela 2023.Försäljningen av elbilar har avstannat trots Europas planer på att förbjuda försäljningen av nya bilar med förbränningsmotorer senast 2035. Volkswagen, Mercedes-Benz och Tesla har alla rapporterat fallande elbilsförsäljning under årets första tre månader.
Finland får avvakta och låta Sverige gå före
"Sverige klär sig i pilotmössa, medan Finland tilldelas rollen som passagerare. Luleå drar det längta strået, där investerar SSAB 4,5 miljarder euro i ”fossilfritt” stål, medan ett snopet Brahestad på andra sidan av Bottenviken ställer sig i kö på obestämd tid." Det här kunde man läsa i Hbl:s ledare härom dagen.
De som helst skulle se att grönt stål skulle få fotfäste i Finland är ju anhängarna av EU:s strikta klimatplaner och att nå våra klimatmål. Anläggningen i Brahestad är den största enskilda utsläppskällan för koldioxid i Finland och det med marginal. Täpps den "källan" till är det förstås fint för klimatet och för statistiken för Finland och klimatmålen, menar man.
Men det finns minst tre problem med grönt stål skriver Marcus Jansson i Vbl. Ganska stora också.
För det första,
DET NYA ÄR ALLTID OPRÖVAT
Tekniken är experimentell och helt ny. Något liknande har egentligen inget annat företag inom stålbranschen försökt sig på tidigare och det kan ha sina sidor att vara först.
Man hängde läpp i finska medier men det kan vara bra för Finland att Sverige, som har större resurser, nu satsar först och får ta hand om eventuella barnsjukdomar i processen som tyvärr kan kosta de svenska skattebetalarna en hel del ännu. Inom flygbranschen finns ett gammalt brittiskt talesätt och det är att aldrig köpa ett flygplan av den första versionen. Det ligger en hel del dyrköpt erfarenhet i det påståendet och man kan undra om Sverige verkligen har kapacitet och råd att ta de första smällarna.
För det andra, DET KRÄVER STOR MÄNGD ELENERGI
Hela processen drar dessutom förtvivlat mycket ström. Upp till tio gånger mer än konventionell stålproduktion, påstås det. Det hela bygger på att det ska finnas god tillgång till förmånlig och koldioxidfri energi. Varifrån denna skall komma är i dag helt olöst.
Fossilfritt stål kan i produktionen i Luleå kräva i princip lika mycket el som hela Finlands konsumtion. Det leder till frågan om Sverige i framtiden kommer att ha tillräckligt med ström för export om ens tillräckligt för egen del. Det är aningen tveksamt, eftersom det också finns andra energislukande megaprojekt på gång i norra Sverige.
Vindkraften har gett en del den senaste tiden men det kräver förstås att det också blåser. Om det inte gör det måste vi importera för några andra reserver finns inte. Vindkraften här kan lika gärna ge noll megawatt och allt där emellan, helt beroende av väder, inte av behov. Till och med minusproduktion hade vindkraften här i mars, där vindkraftverken drog mera ström än de gav.
Processen att göra stål kräver kontinuerlig tillförsel av energi och svenskarna lär prioritera sin egen produktion i framtiden i stället för att som nu exportera elöverskottet från norra Sverige för att lysa upp vår vardag.
Så till det tredje. KOMMER MARKNADEN ATT VARA VILLIG ATT KÖPA?
Knäckfrågan för det hela är om det kommer att bli lönsamt att producera stålet. Stålproduktionen inom Europa minskar till förmån för länder i Asien och det är endast kring 7 % av allt stål som produceras i världen som kommer från Europa. Av det här är det en bråkdel som SSAB tillverkar.
Kommer marknaden att vilja betala vad det kostar? Det blir onekligen dyrare att tillverka än vanligt stål.
Det är i slutändan konsumenten som väljer och det är upp till bevis om det dyra stålet klarar sig.
Verkligheten är brutalt omutbar och bryr sig inte om tomma fraser utan kräver handlingar. Vi säger ofta en sak men gör något helt annat. I slutändan är det priset som styr. Vi påstår att vi bryr oss om miljön och att det ska vara hållbart, samtidigt som vi tokhandlar på billiga kinesiska nätsajter – som ett exempel på paradoxerna som florerar.
Kan EU ställa kraven så höga med importtullar och annat, så att grönt stål faktiskt kan konkurrera med konventionellt producerat stål och importerat billigt stål från Asien? Det finns de som tvivlar skarpt på det här och för att klara sig på marknaden är risken då uppenbar att skattebetalare får rycka ut och subventionera än en gång. Knappast hållbart det heller i längden.
Det blir mer och mer uppenbart att för att mänskligheten ska komma någon vart måste spelreglerna på marknaden vara de samma för precis alla. Med grönt stål tror jag det definitivt inte lönar sig att vara pionjär, inte så som världen ser ut än så länge.
Christer Käld
Utsläppen från Brahestad behöver inte täppas till för att hjälpa Finland nå ovetenskapligt schablonsatta s.k. 'klimatmål'. Finland liksom Sverige har redan nått nettonoll i sin 'koldioxidbudget'. Detta beror på de stora skogsarealerna, där Finland procentuellt är större än Sverige.
Regeringarna i våra respektive länder har valt att inte räkna med koldioxidupptaget från skogen i sina beräkningar (vilket EU gav tillstånd till i samband med skärpningarna av utsläppskraven för något år sedan), dock med undantaget att Sverige kan göra s.k. komplementavräkning från skogstillväxt.
Hur som helst far regeringarna med osanning i sin kommunikation mot medborgarna. Det behövs inga åtgärder, typ fossilfri stålproduktion med vätgas etc. Nettonoll är redan uppnått.
Detta kommer att bli oerhört dyrt. El, som ej finns. Marknad, som är oklar och osäker. Teknik, som är helt ny. Storskalig lagring av H2, som tekniskt sett är oerhört osäker. Men vad gör väl detta. Kommande pensionärer och skattebetalare ställer upp. Havregrynsgröt är gott o nyttigt.