En kinesisk mycket omfattande studie visade en nettotillväxt av öar i undersökningsområdet under tiden 1990-2020. Detta står i strid mot att stigande havsnivåer håller på "äter upp" öarna som FN:s sändebud vill påskina.
Figur. Nettoförändringar i öarealen under tidsperioden från 2000 till 2010.
Så här kunde vi läsa i en pressrelease från FN 14.2 2023 ( översatt till svenska ) :
Denna studie visar på nånting helt annat. Forskarna undersökte ca 13000 öar i Sydostasien, Indiska oceanen och Medelhavet från 1990 till 2020 med fjärranalys. Av de undersökta öarna visade 12% betydande förändringar i strandlinjens läge. Både + och -.
Ytan ökade totalt sett
Under de senaste tre decennierna har hela regionen upplevt en kumulativ ökning av landytan på 157,21 km2 på mer än 13 000 öar. Denna ökning var dock inte enhetlig över tid. Från 1990 till 2000 skedde en nettominskning av öytan med 259,33 km2. Under de följande decennierna vände trenden, med en nettoökning på 369,67 km2 från 2000 till 2010 och 32.67 km2 från 2010 till 2020. Dessa variationer i öområden kan tillskrivas en blandning av socioekonomiska drivkrafter och naturliga miljöfaktorer.
I den regionala analysen visade den filippinska ögruppen, öar i södra Asien-västra Asien och öar i de östafrikanska vattnen en nettominskning av arealen, med minskningar som inte översteg 30 km2. Däremot upplevde den indonesiska övärlden, öar längs Indokinesiska halvöns kust, Maldiverna och öar i Röda havet och Medelhavet en nettoökning i yta. Noterbart är att kustvattnen på den indokinesiska halvön hade den största ökningen, med en ökning på 106,28 km2 under 30-årsperioden.
Strandlinjen ökade
Denna forskning identifierade totalt 12 737 öar år 1990, 13 542 öar år 2000, 13 589 öar år 2010 och 13 629 öar år 2020. Uppgifterna för 1990 inkluderade dock inte Maldiverna på grund av bristen på tillgängliga bilder för det året. Motsvarande totala längd på öarnas stränder för dessa år var 196 700 km år 1990, 198 900 km år 2000, 199 500 km år 2010 och 200 200 km år 2020. Alltså hade strändernas totala längd ökat med drygt 3500 km under denna period. Hur rimmar det här med FN -sekreterarens uttalande i pressreleasen här ovan?
Orsak
De viktigaste faktorerna som påverkar förändringar i öarnas kustlinjer kan kategoriseras i antropogena och naturliga element. Antropogena faktorer inkluderar befolkningstillväxt, urbanisering, vattenbruk, hamnbyggen, dammbyggen, utveckling av flygplatser och militärbaser, avskogning och kommersiell sandbrytning (Collin et al. 2018; Duvat och Pillet 2017; Hai et al. 2018; Valderrama-Landeros och Flores-de-Santiago 2019). Naturliga faktorer omfattar sammansättning av kustmaterial, geomorfologi, dynamik i kustekosystemen (t.ex. mangroveträsk, salta våtmarker, korallrev), stigande havsnivåer, stormfloder, tsunamier och jordbävningar (Fabris 2019; Lithgow et al. 2020; Orejarena-Rondón et al. 2019; Payo et al. 2020). Figur 10 i studien illustrerar fjärranalysbilder som visar förändringar i strandlinjen i fyra olika miljöer, där de dominerande faktorerna är sedimenttransport, kustöversvämningar, vattenbruksutveckling och hamnkonstruktion.
Havsnivåhöjning är inte den dominerande orsaken
Enligt forskarna tyder dataresultaten på att havsnivåhöjning inte har varit en utbredd orsak till erosion för öars kustlinjer i den studerade regionen. För närvarande anses det vara en av de bidragande faktorerna till stranderosion men inte den dominerande.
Enligt IPCC och FN har smältande glaciärer p.g.a. våra utsläpp höjt havsnivån så att många öar nu riskerar att hamna under vattenytan. Varför ser forskarna då inget av detta trots att koldioxiden nu stadigt ökat i atmosfären i snart 150 år? Öarna har tvärtemot växt till sig!
Christer Käld
Comments