I en studie gjord 2023 där 34 shelfisar undersöktes visade det sig att tillväxten var MYCKET större än avsmältningen. Att denna forskningsrapport duplicerades av Copernicus organ The Chryosphere gjorde inte saken lättare för alla de som så gärna vill se nyheter om att Antarktis is bara minskar och minskar. Medierna, nu SVT senast skrev ju om att "ISEN SMÄLTER I REKORDFART". De måste ha missat denna forskning.
Antarktis shelfisar ger stöd åt inlandsisen, stabiliserar flödet av grundisen och dess bidrag till den globala havsnivån. Under de senaste 50 åren har satellitobservationer visat att shelfisar kollapsar, tunnas ut och drar sig tillbaka. Det finns dock få mätningar av den antarktiska förändringen av shelfisens yta. Här använder man MODIS-satellitdata (Moderate Resolution Imaging Spectroradiometer) för att mäta förändringen i shelfisens kalvningsfrontposition och yta på 34 shelfisar i Antarktis från 2009 till 2019.
Data och metoder
Man mätte den årliga kalvningsfrontens position på 34 shelfisar, som omfattar 80 % av Antarktis kustlinje, under de 11 åren från 2009 till 2019. Man använde över 350 multispektrala optiska bilder, tagna av MODIS-instrumentet ombord på NASA:s Terra- och Aqua-satelliter (Scambos et al., 1996). Bilder tagna under den australiska sommaren, från mitten av januari till slutet av februari, valdes ut under hela decenniet för att säkerställa en konsekvent provtagning och för att undvika säsongsvariationer i kalvningsfrontens position.
Molnfria satellitbilder, med öppet hav vid kalvningsfronten, valdes företrädesvis när det var möjligt, eftersom närvaron av havsis och isberg kan minska noggrannheten med vilken kalvningsfrontens läge kan identifieras visuellt. Bilder som togs vid middagstid prioriterades också, eftersom belysningen vid den här tiden ger bättre kontrast, vilket gör det lättare att identifiera shelfisens kant. Studieperioden inleddes 2009 på 30 shelfisar; På ishyllorna Wordie, Baudouin, Nansen och Drygalski erhölls dock inte lämpliga bilder förrän 2011. Därför användes detta år som det tidigaste startdatumet i dessa tre regioner under hela denna studie (tabell). Man producerade en årlig mätning av isfrontens position på 34 shelfisar runt Antarktis genom att manuellt avgränsa kalvningsfrontens position vid den punkt där shelfisens yta synligt övergick till öppen havs- eller havsis i varje satellit bild (Cook et al., 2005; Cook och Vaughan, 2010).
Tabell Sammanfattande tabell med uppgifter om varje shelfis, inklusive arealförändring från 2009 till 2019, den absoluta skillnaden, den procentuella skillnaden och förändringstakten mellan det första och det senast registrerade datumet (shelfisar som har haft större kalvningar anges inom parentes), år och mängd för maximal arealförändring samt observerat kalvningsflöde och stabilt kalvningsflöde. Värdena som anges i fetstil är till för att indikera att dessa värden är summan av shelfisgrupperingar (även kallat AP-total, WAIS-total, EAIS-total, stor shelf-total, och Antarktis totalt).
Resultat: vuxit med 5305 km2
Under det senaste decenniet har en minskning av arealen på Antarktiska halvön (6693 km2) och Västantarktis (5563 km2) uppvägts av arealtillväxten i Östantarktis (3532 km2) och de stora shelfisarna Ross- och Rønne–Filchner-shelfisarna (14 028 km2). Den största reträtten observerades på Larsen C-shelfisen, där 5917 km2 isen försvann under en enskild kalvning 2017, och den största arealökningen observerades på Ronne Ice Shelf i Östantarktis, där en gradvis framryckning under det senaste decenniet (535 km2) ledde till en 5889 km2 arealvinst från 2009 till 2019.
Totalt sett har Antarktis shelfisområde vuxit med 5305 km2 sedan 2009, med 18 shelfisar som drar sig tillbaka och 16 större hyllor som växer i yta. Våra observationer visar att Antarktis shelfis ökade med 661 Gton ismassa under det senaste decenniet.
Christer Käld
Comentarios