Studie visar att vi kommer att bli 50% fattigare än utan klimatförändringar - men studien får skarp kritik

De ekonomiska skadorna som orsakas av klimatförändringarna är sex gånger större än vad som tidigare uppskattats, enligt en ny studie. Den brittiska tidningen The Guardian skriver om det. Man hänvisar till klimatforskare som förutspått att temperaturen kommer att stiga med tre grader i slutet av århundradet.

Så här skriver Helmi Henell i den finska tidningen ILTASANOMAT :

Enligt studien leder en ökning med en grad Celsius på jorden till en minskning av den globala BNP med 12 procent.

Världen har redan värmts upp med mer än en grad jämfört med förindustriell tid. Många klimatforskare har förutspått att temperaturen kommer att stiga med tre grader i slutet av detta århundrade eftersom fossila bränslen inte har fasats ut. Enligt en ännu inte referentgranskad studie har denna uppvärmning en enorm ekonomisk kostnad.

Jämförbart med krigsföringens skador

Enligt forskningsartikeln är de ekonomiska förlusterna till följd av klimatförändringen lika allvarliga som de ekonomiska skador som orsakas av permanent krigföring på hemmaplan.

Forskarna betonar att detta är en analogi som inte tar hänsyn till annat lidande och död i samband med krig.

– Ekonomin kommer att fortsätta att växa något, men i slutet av århundradet kan människor vara 50 procent fattigare än de skulle vara utan klimatförändringarna, säger Adrian Bilal, ekonom vid Harvard University och medförfattare till artikeln.

Konsekvenserna bedöms på ett mer omfattande sätt

I forskningsartikeln har de ekonomiska förlusterna uppskattats till mycket större än i tidigare studier.

Bilal säger att de nya undersökningarna bedömer klimatförändringens ekonomiska konsekvenser på ett mer övergripande sätt än tidigare. De granskas på global nivå snarare än i enskilda länder.

Enligt undersökningen är de ekonomiska konsekvenserna av klimatkrisen förvånansvärt lika runt om i världen, även om välståndet i låginkomstländer till sin natur är lägre.

Inte möjligt att undkomma kostnaderna

Även om utsläppen minskar drastiskt kommer det inte längre att vara möjligt att helt avvärja de ekonomiska skador som klimatförändringarna orsakar. Det globalt överenskomna målet om 1,5 °C uppvärmning i slutet av århundradet verkar redan vara utom räckhåll. Även om vi lyckas hålla fast vid det kommer BNP-förlusterna ändå att ligga runt 15 procent, enligt studien.

Enligt The Guardian är studiens budskap tydligt: även om kostnaderna för att fasa ut fossila bränslen och mildra klimatförändringarna är höga, bleknar de i jämförelse med kostnaderna för själva klimatförändringarna.

____________________________________________________________________________________

ALARMNIVÅN HAR ALLTSÅ SKRUVATS UPP IGEN. Den här gången har man riktat in sig på plånboken! Denna studie presenteras så där passligt till EU-valet. Finns det ett samband?

Dr. Matthew Wielicki har i ett inlägg från "Irrational Fear"- en läsarstödd, oberoende publikation bemött denna studie som alltså INTE är referentgranskad. Han menar att detta är en ren klimatkostnadskonspiration. Man blåser upp ekonomiska skador för vinständamål.

En kritisk titt på de överskattade ekonomiska skadorna från den globala uppvärmningen

Den icke-referentgranskade nyligen publicerade artikeln som hävdar att globala temperaturökningar drastiskt skadar den ekonomiska aktiviteten är ett utmärkt exempel på det klimatindustriella komplexet som blåser upp kostnaderna. Påståendet att en ökning av den globala temperaturen med 1 °C skulle kunna sänka världens BNP med 12 procent när den är som högst står i skarp kontrast till empiriska data som tyder på en minskning med endast 1–3 procent. Denna artikel granskar kritiskt artikelns metodik och slutsatser, och hävdar att författarna överdriver de ekonomiska skadorna samtidigt som de ignorerar sina egna tydliga bevis för att varmare temperaturer nyligen har ökat den globala BNP:n.

Ekonomiska trender och temperaturtrender är sammankopplade

- går inte att frikoppla från varandra

Författarna förlitar sig på en lokal prognosmetod för tidsserier för att uppskatta effekterna av globala temperaturchocker på BNP. Denna metod är fylld med problem. Artikeln utnyttjar naturliga variationer i den globala medeltemperaturen för att dra slutsatser om effekterna av klimatförändringar. Naturliga variationer, som El Niño och vulkanutbrott, är dock INTE representativa för långsiktiga effekter av klimatförändringar. Dessa kortsiktiga variationer överskattar de ekonomiska effekterna jämfört med den mer gradvisa och förutsägbara uppvärmningstrend som observerats historiskt.

Dessutom antar tillvägagångssättet att innovationer i temperaturprocessen är ortogonala mot deras långsiktiga trender, vilket är ett felaktigt antagande. Ekonomiska trender och temperaturtrender är sammankopplade, och att frikoppla dessa trender för analys kan leda till felaktiga kausala slutsatser.

Uppvärmningen har haft positiva effekter på ekonomin

Att välja en tvåårshorisont för att modellera temperaturchocker fångar inte upp ekonomiernas långsiktiga anpassningsåtgärder, vilket snedvrider resultaten mot omedelbara men övergående störningar snarare än att ta hänsyn till långsiktig motståndskraft och anpassning.

En flagrant brist i dokumentet är bristen på hänsyn till de positiva ekonomiska effekterna av den senaste tidens uppvärmning.

Empiriska bevis visar konsekvent att den senaste tidens uppvärmning har haft positiva effekter på ekonomisk verksamhet.

Författarna erkänner detta men utarbetar en smart plan för att komma runt detta irriterande faktum.

Positiva effekter negligeras helt medan negativa effekter överdrivs

Den måttliga uppvärmningen har lett till längre växtsäsonger och ökade jordbruksskördar. Att ignorera dessa positiva resultat resulterar i en skev analys som överskattar den negativa effekten på BNP. Dessutom har varmare temperaturer i kallare regioner minskat dödsfallen och uppvärmningskostnaderna, vilket frigör disponibel inkomst och ökar den ekonomiska aktiviteten. Dessa kostnadsbesparingar redovisas inte i dokumentet, vilket ytterligare överdriver de negativa ekonomiska effekterna. Rapporten ignorerar också

• mänsklig och teknisk anpassning till klimatförändringar

• förbättrade jordbruksmetoder

• avancerade väderprognoser och

• motståndskraftig infrastruktur

Deras modell är haltande ur alla aspekter

Dessa dynamiska reaktioner mildrar många av de negativa effekter som artikeln hävdar är så allvarliga.

Artikeln utvidgar DICE-modellen (Dynamic Integrated Climate Economy) till att omfatta kapitalavskrivningsskador och använder reducerade resultat för att uppskatta strukturella skadefunktioner. Detta tillvägagångssätt är mycket problematiskt. Att inkludera skadestånd för kapitalavskrivningar utan robust empiriskt stöd introducerar betydande bias. Förhållandet mellan temperatur och kapitalavskrivning är komplext och kontextspecifikt, vilket gör det svårt att generalisera mellan olika regioner och ekonomiska sektorer. Att kalibrera modellen baserat på historiska data från 1960 och framåt tar inte heller hänsyn till den framtida ekonomiska dynamiken på ett korrekt sätt.

Under de senaste sex decennierna har det skett aldrig tidigare skådade tekniska och sociala förändringar, som med all sannolikhet representerar framtida trender. Dessutom beror slutsatserna i hög grad på valet av diskonteringsränta. En högre diskonteringsränta, som kan vara lämpligare med tanke på klimateffekternas osäkerhet och långsiktiga karaktär, skulle avsevärt kunna minska nuvärdet av de uppskattade skadorna.

Sammanfattning

Denna studie visar på en medveten tendens att blåsa upp kostnaderna samtidigt som den ignorerar tydliga observationsdata som visar att varmare temperaturer nyligen har ökat den globala BNP:n. Beroendet av en bristfällig metod för lokala prognoser för tidsserier, uteslutandet av positiva ekonomiska effekter och snedvridningar i strukturella skadefunktioner och modellkalibrering bidrar alla till en överskattning av skadorna på klimatförändringarna.

Hela diskursen kring stigande kostnader och klimatförändringar handlar i grund och botten om att rättfärdiga sätt att utvinna pengar från individer och industrier genom att sätta ett pris på en giftfri spårgas (CO2) som man i stället utgår från att är giftig och bör bemästras.

Människor kan vara hälften så fattiga i slutet av århundradet påstår studien– men hur kan man överhuvudtaget göra en jämförelse mot en värld UTAN klimatförändringar? En sådan finns normalt bara i sagornas värld men har också visat sig förekomma i IPCC:s värld där man lär ut att genom vissa åtgärder kunna bestämma vilken temperatur uppvärmningen skall stanna på- och förbli där sedan under en överskådlig tid. Det handlar BARA om att få bort de mänskliga utsläppen. Enkelt, eller hur?

Christer Käld