Forskning visar på att proxy-baserade rekonstruktioner av Southern Oscillation Index ( SOI ) på en skala över flera decennier har visat att styrkan och frekvensen av El Niño-förekomster har varierat under det senaste årtusendet.
Southern Oscillation Index (SOI) är en klimatparameter som indikerar om vi befinner oss i en El Niño- eller La Niña-fas. Positiv SOI är La Niña; negativ SOI är El Niño.
Dessa faser är viktiga, inte så mycket för det dagliga vädret, utan för det långsiktiga klimatet.
Uppgifterna för figuren nedan kommer från Australian Bureau of Meteorology, som också har massor av information om SOI.
Endast uppgifter från år 2000 till idag visas. Det finns data ända tillbaka till 1876.
Southern Oscillation Index (SOI) följer den atmosfäriska delen av klimatmönstret El Niño–La Niña genom att jämföra anomalier i lufttrycket vid ytan i Darwin, Australien, med tryckanomalier på Tahiti. Avvikelserna – avvikelser från genomsnittliga förhållanden – visar på styrkan i Walkercirkulationen.
El Niño och den södra oscillationen, även känd som ENSO, är en periodisk fluktuation i havsytans temperatur (El Niño) och lufttrycket i den överliggande atmosfären (Southern Oscillation) över ekvatoriala Stilla havet.
Professor Hong Yan och hans forskarteam har gjort rekonstruktioner av nederbörd från regioner som upplever betydande ENSO-variabilitet för att utöka Southern Oscillation Index med flera decennier till att omfatta de senaste 2 000 åren ( Ref 1 ).
De fann att den medeltida värmeperioden (∼800–1300 e.Kr ) kännetecknades av ett negativt index, vilket indikerar mer El Niño-dominerade förhållanden, medan det under den Lilla Istiden (∼1400–1850 e.Kr.) rådde mer La Niña-dominerade förhållanden. Det sydliga oscillationsindexet som de härledde är signifikant korrelerat med rekonstruktioner av solinstrålning och genomsnittliga temperaturfluktuationer på norra halvklotet.
Källa : The Southern Oscillation Revisited: Sea Level Pressures, Surface Temperatures, and Precipitation in: Journal of Climate Volume 13 Issue 24 (2000) (ametsoc.org)
Den södra oscillationen (SO) är huvudsakligen en gungbrädetrend i atmosfärens massa som involverar sammanhängande luftutbyten mellan östra och västra Stilla havet ( se figuren ovan ). Det traditionella Southern Oscillation index (SOI) definieras som skillnaden mellan havsnivåtrycket (SLP) för antifas-oscillerande beteende på Tahiti, i östra Stilla havet, och Darwin, i västra Stilla havet ( Ref. 2 ).
På grund av den nära kopplingen mellan SLP och lokal konvektion och nederbörd är nederbörden i västra Stilla havet och östra och mellersta Stilla havet nära besläktad med SOI. Till exempel undersökte Trenberth och Caron 2000, ( Ref. 3 ) det statistiska förhållandet mellan SOI och tropisk Stillahavsnederbörd och visade att SOI är ihållande och positivt korrelerad med nederbörden över Indo-Stilla havets varma pool och negativt korrelerad med nederbörden över östra och mellersta tropiska Stilla Havet.
Figur 1. Platser för hydrologiska register. Korrelationer av månatliga anomalier i nederbörd med SOI från januari 1979 till december 2010. Områden i ekvatoriala Stilla havet med positiv och signifikant korrelation (över 95 % konfidensnivå) är markerade med gult och rött, och områden med negativ och signifikant korrelation markerades med grönt och blått.
I Figur 2 nedan ses en SOIpr-rekonstruktion. SOI:s proxy SOIpr är skillnaden mellan de rekonstruerade nederbördsrekorden från Indonesien i västra Stilla havet (överst ) och Galapagos i östra Stilla havet (mitten) . Alla poster normaliserades till en standard Z-poäng innan skillnaden togs.
Hög nederbörd och positiv SOIpr visas i rött och låg nederbörd och negativ SOIpr visas i blått.
Tidsperioder: RWP–romersk värmeperiod (50–400 e.Kr.), MWP–medeltida värmeperiod (1000–1300 e.Kr.), DACP–medeltidstid (500–900 e.Kr.), LIA–Lilla istiden (1400–1850 e.Kr.)
Den positiva SOIpr och förstärkta PWC under den relativt svala LIA-perioden (figuren) tyder på ett mer La Niña-liknande medeltillstånd än det under MWP, vilket motsäger nuvarande mainstream-teori ( Lilla istiden – Wikipedia ) , främst från rekonstruktion av havsytans temperatur (SST), om den tropiska ENSO-variabiliteten i Stilla havet eller genomsnittliga tillståndsförändringar under det senaste årtusendet.
Enligt denna modell skulle en positiv soldrivning och ökande global medeltemperatur under MWP resultera i en stor zonindelad temperaturgradient över ekvatoriala Stilla havet. I västra tropiska Stilla havet kommer stigande atmosfäriska temperaturer att värma havsytan, men i östra ekvatoriala Stilla havet hålls ytuppvärmningen tillbaka på grund av avkylningen från uppvällning.
Den ökade zonindelade SST-gradienten förstärker passadvindarna vid ekvatorn, driver ytterligare på kylningen genom uppvällning och ökar SST-gradienten. Denna modellförutsägelse stöds av de SST-baserade rekonstruktionerna ( finns i referenserna 17,20,21 i studien) under det senaste årtusendet.
De senaste modellerna för kopplad allmän cirkulation (CGCM) förutspår dock en försvagning av de atmosfäriska klimatsystemen i Stilla havet och de mellersta höga latituderna under det kommande årtusendet.
Eftersom ENSO enligt bl.a. SMHI betraktas som ett GLOBALT fenomen visar Yan:s forskning på att Lilla Istiden och värmeperioder som den romerska värmeperioden och den medeltida värmeperioden INTE var regionala händelser som IPCC påstår utan GLOBALA.
Christer Käld
________________________________________________________________________
Referenser :
(PDF) A record of the Southern Oscillation Index for the past 2,000 years from precipitation proxies (researchgate.net)
Trenberth, K. Signal versus noise in the Southern Oscillation. Mon. Weather Rev. 112, 326–332 (1984). Signal Versus Noise in the Southern Oscillation in: Monthly Weather Review Volume 112 Issue 2 (1984) (ametsoc.org)
Trenberth, K. E. & Caron, J. M. The Southern Oscillation revisited: Sea level pressures, surface temperatures, and precipitation. J. Clim. 13, 4358–4365 (2000). The Southern Oscillation Revisited: Sea Level Pressures, Surface Temperatures, and Precipitation in: Journal of Climate Volume 13 Issue 24 (2000) (ametsoc.org)
Göran / Tack för ingående kommentar. Din sista mening korrelerar bra med en ny tredelad serie jag kommer att lägga in nästa vecka : SOLENS roll i klimatförändringen. Solforskare menar att både El Niñon och La Niñon kommer att lugna ner sig nu efter solcykel 25 är till ända när vi går in i en Grand Solar Minima.
Ännu ett informativ inlägg!
SOI(ndex) som en gradient för tryckförändringar, såsom angivet i texten, föregår vindstress med 2 månader och havstemperaturförändringar, SST, med 4,5 månader. Det gör SOI som bäst och snabbast korrelerat till ENSO händelser.
Med referens till min första kommentar under 'Polarvirveln krånglar del 3/3' visar återigen T. Landscheidt att extremvärden för SOI samvarierar med vissa fraktalvärden i solcykelns energiproduktion, således att efter 1968 års 'solar phase shift' fram t.o.m. 1999, El Niño uppträder vid 0,382 i solcykelns uppgång och nedgång och La Niña endast vid 0,854 i solcykelns nedgång. Sambandet är helt utan undantag. Solcykelns energivariationer bestämmer ENSO-händelser.
En passus i inläggstexten är att ENSO är ett globalt klimat/väderfenomen på basis av inläggets referade texter. Det kan…
Kul med en studie som utmanar ”hockeyklubban” och som därför inte uppmärksammats.
Intressant och angeläget område!😊