CO2 finns i atmosfären endast i spårmängder (0,04 %) och saknar tillräcklig entalpi för att ha någon mätbar effekt på atmosfärens temperatur, fastställer ny forskning inom området.
Vattenångans effekt överlägsen koldioxidens
Ny forskning (Nelson och Nelson, 2024) dokumenterar ytterligare den obetydliga roll som CO2 spelar i klimatet.
Mindre än 4 % av den långvågiga infraröda strålningen absorberas av växthusgaser i den lägre atmosfären. Växthusgaser kan inte ha någon effekt utanför sitt smala infraröda atmosfäriska fönster.
Av alla växthusgaser har vattenånga (30 000 ppm) den klart mest dominerande effekten och absorberar 84 gånger mer strålning än CO2 och 407 000 gånger mer strålning än CH4 (metan).
Om vattenångans absorptionsförmåga skulle förändras med en faktor 1 (dvs. från 84 gånger större än CO2 till 83 gånger större), skulle denna lilla förändring "utplåna allt vad CO2 kunde ha bidragit med" inom växthuseffekten.
CO2 och temperatur tycks INTE korrelera
Under de senaste 50 miljoner åren (se fig 1) har CO2 och temperatur varit negativt korrelerade (CO2 steg, temperaturen sjönk eller temperaturen steg, CO2 sjönk) 42 % av tiden, och det fanns en skriande brist på återkommande förhållanden, och "många förhållanden var noll eller nära noll".
Figur 1. Den här bilden visar en kombination av variationerna i temperatur (överst) och CO2-koncentrationer (nederst) från idag som går tillbaka 50 miljoner år. Den övre kurvan är en extrapolering av ett projekt av NOAA Climate.gov, med data från Zachos och Hansen och uppdaterat till en 2023 nuvarande världsmedeltemperatur på 59°F (= 15°C) . Den nedre kurvan är från extrapoleringar av data som sammanställts av James Rae et al. och uppdaterats till 2023 med en nuvarande CO2-koncentration på 421 ppmv.
Bildkälla: Nelson och Nelson, 2024
87 % saknade korrelation
Under de senaste 1 miljon åren (se fig 2) "var 87 % av kvoterna negativa, noll eller nära noll". Detta "motsäger direkt hypotesen om klimatförändringar-CO2".
Dessutom var höga CO2-nivåer och/eller uppvärmning inte orsaken till massutdöenden, eftersom växter och djur "trivs" i mycket varmare temperaturer än vad som finns idag.
Dessa slutsatser är mycket lika Davis (2017 och 2023), som fastställde att under de senaste 210 miljoner åren (a) sjunker CO2 när temperaturen stiger (negativ korrelation, r = -0,76), (b) massutdöenden inträffar 4,08 miljoner år efter CO2-toppar, och (c) global uppvärmning/CO2-strålningsdrivning "orsakade inte utrotning av biologisk mångfald."
Figur 2. Denna figur visar temperaturförändringar (överst) och CO2-koncentrationsförändringar (nederst) från idag som går tillbaka nästan 1 miljon år. Kurvorna är en extrapolering av en siffra av Jeremy Shakun baserad på data från Lüthi et al. och Jouzel et al. och uppdaterad till en nuvarande världsmedeltemperatur på 59°F 2023.
Bildkälla: Nelson och Nelson, 2024
Temperaturen sjönk p.g.a. minskat molntäcke
Slutligen kan cirka 89 % av uppvärmningen under perioden 1982-2018 tillskrivas minskningen av molntäcket, vilket har gjort det möjligt för mer solstrålning att absorberas av jordens yta. Resten "kan tillskrivas andra faktorer, inklusive växthuseffekten som gäller för vattenånga".
Med andra ord, på grund av frikopplingen av CO2 från den globala uppvärmningen (eller kylningen), finns det i praktiken ingen betydelsefull roll för CO2 i klimatförändringarna.
Figur 3 . Denna graf är molnfraktionen och visas på den vänstra vertikala axeln. Temperaturen ligger på den högra vertikala axeln och den horisontella axeln representerar observationsåret. Uppgifterna har extrapolerats från siffror som tagits fram av Hans-Rolf Dubal och Fritz Vahrenholt .
Bildkälla: Nelson och Nelson, 2024
Sammanfattning
Studien analyserade absorptionsspektra för de viktigaste växthusgaserna. Absorptionsspektra visade att för de normala temperaturerna på jordytan, dvs mellan -10,5 °C till 45 °C, finns det ett atmosfäriskt fönster. I det fönstret absorberar växthusgaserna mindre än 4 % av den långvågiga infraröda strålningen.
I kombination med koncentrationerna i atmosfären visade data att vattenånga dominerade. Det absorberade 84 gånger mer än CO2, 407.000 gånger mer än metan, 452.000 gånger mer än ozon och 2,6 miljoner gånger mer än lustgas. Studien analyserade varför klimatorganisationer som FN:s klimatpanel (IPCC) och USA:s miljövårdsmyndighet EPA uteslöt vattenånga från att komma i fråga. De tog upp denna fråga i sina handlingsplandokument. Vattenånga betraktades inte som en orsak eftersom den inte var förknippad med konstgjorda aktiviteter som t.ex. våra egna utsläpp. De drog slutsatsen att vattenånga och moln utgjorde en återkopplingsmekanism baserad på CO2, m.a.o. att den förhöjda CO2-nivån påverkar dessa. Denna syn förkastas helt av denna studie.
Molnen reflekterar strålning från solen. De kyler också ytan genom avdunstning och avger den värmen genom kondensering högt upp i atmosfären där luften är tunn. Molntäcket har minskat med 4,1 % från 1982 till 2018. Studier har visat att norra halvklotet är cirka 2,7 ° C varmare än södra halvklotet på grund av molntäcket. Beräkningar visar att det 4,1 % lägre molntäcket kan vara ansvarigt för 2,4 °C av 2,7 °C. Detta gör minskningen av molnfraktionen till den största faktorn (89,9 %) för kortvariga temperaturökningar.
Christer Käld