Växter och hav tar upp koldioxid. Därför kallar man dem för "kolsänkor". Nu har en forskargrupp kommit fram till att växter absorberar 31% mera CO₂ än modellerna säger. En annan studie visar att även haven tar upp mera koldioxid än man trott. Hela 7 % mer.
Vad säger det om klimatmodellernas tillförlitlighet?
De två nyligen genomförda studierna om absorption av CO₂ i hav och på land avslöjar betydande, tidigare underskattade roller för naturliga kolsänkor, vilket borde ha stor betydelse för klimatmodeller och förutsägelser. Här är en snabb analys av dessa resultat och deras kombinerade inverkan på klimatkänslighet och modellering. Mera information kan hämtas direkt ur forskningsrapporterna eller från källor angivna längst ner.
Ökad CO₂-absorption av haven: Studien ledd av Daniel J. Ford visar att haven absorberar 7 % mer CO₂ årligen än vad som tidigare uppskattats. Detta beror på "havshuden" – ett svalare, tunt lager på havsytan som förbättrar kolupptaget. Dessa resultat tyder på att det globala havet absorberar en mängd CO₂ som motsvarar 1,5 gånger det kol som fångas upp av Amazonas skogstillväxt, vilket belyser havens roll i att dämpa atmosfärens CO₂-nivåer.
Den nya studien – ledd av forskare från University of Exeters Penryn Campus i Cornwall – använde precisionsmätningar för att bekräfta att temperaturen på havshuden verkligen hjälper till att absorbera kol.
Högre CO₂-absorption av landväxter: Parallellt visar forskning från Oak Ridge National Laboratory att växter absorberar 31 % mer CO₂ än vad tidigare modeller indikerade. Genom att spåra karbonylsulfid uppnådde forskarna en mer exakt uppskattning av den globala fotosyntesen, särskilt i tropiska regnskogar, som växte fram som viktiga kolsänkor. Den reviderade siffran höjer den årliga globala bruttoprimärproduktionen (GPP) från 120 till 157 petagram koldioxid, vilket ytterligare understryker vikten av naturlig koldioxidbindning för klimatbalansen.
Ett observationstorn har utsikt över en panamansk regnskog där forskare från ORNL och andra partners arbetar med DOE Next Generation Ecosystem Experiments Tropics-projektet, som samlar in markmätningar som används för att analysera tropiska skogars kolcykler. Fotograf: Jeffrey Warren/ORNL, U.S. Dept. of Energy
Studien finns tyvärr bara via en betalvägg men Abstraktet kan läsas här:
Här har vi alltså två färska studier som ger klarhet i den mystik som rått inom klimatvetenskapen där man haft svårt att förstå den "felande länken" - vart den överloppskoldioxid som produceras till atmosfären försvinner. Igen ett tecken på att IPCC:s klimatmodeller inte klarar av att hantera alla de naturliga mekanismer som aktiveras när balansen i naturen rubbas.
Inför den kommande klimatkonferensen COP29 vore ju dessa uppgifter värdefullt stoff att ta med i beräkningarna men den önskan förblir väl nog bara - just en önskan. Det som inte bidrar till klimatkrisen blir tyvärr en skrivbordsprodukt.
Sådan är den värld vi lever i - just nu.
Christer Käld
Källa:
I min kommentar nedan rättade datorn på ett ställe 'markmicrober' till 'mikrometer', utan att jag märkte det. Anger detta för att läsförståelsen skall kunna finnas kvar.
Excellenta exempel på att IPCC sedan starten endast beskriver obsoleta datamodelleringar. Själv kommer jag att tänka på följande förhållanden, när jag läser inlägget:
Harald Yndestad, norsk forskare inom klimatets dynamik, gjorde 2022 en genomlysning av Georg Becks historiska koldioxiddata från 1826 framåt och de moderna dito data som producerats av Mauna Loa från 1958 framåt. Han fann att bägge serie data har samma spektrala signatur som månbanans variationer. Månen skapar genom tidvattenfunktionen såväl vertikal som horisontell blandning av havens vatten, vilket jämnar ut temperaturskillnader. Hans slutsats var just att temperaturen i havsytan styr mängden av koldioxid i atmosfären. Den i inlägget aktuella studien blir som jag ser det en funktion av detta större perspektiv.
Den andra studien kring tropiska skogar…