Varför är den globala medeltemperaturen på jordens yta varmare än vad direkt solstrålning skulle kunna göra den? Vi kan hitta svaret i det som händer i atmosfären, men det har i första hand att göra med atmosfärens höjd snarare än med någon strålning från koldioxid, metan eller vattenånga. Forskarna kallar det för den gravito-termala effekten.
Det lägsta området i planetens atmosfär kallas troposfären och det finns en ganska jämn avkylningshastighet med ökande höjd. Detta grundar sig på att det finns en gravitationseffekt (att jorden med sin tyngd och rotation drar föremål mot sitt centrum). Lapse Rate är den hastighet med vilken temperaturen ändras med höjden i atmosfären.
Energin kan inte skapas men den kan ändra form
Kastar du en sten uppåt, så ger du den en rörelseenergi som får den att till en början övervinna gravitationen och fjärma sig från jordytan. Rörelseenergin som används till att öka stenens höjd minskar vartefter den omvandlas till potentiell energi. Hastigheten med vilken stenen stiger uppåt avtar därför ju högre upp den kommer. Till sist kommer stenen att sluta stiga, eftersom dess rörelseenergi på grund av gravitationen förbrukats genom omvandling till potentiell energi och gett stenen dess maximalt möjliga höjd. Då får gravitationen stenen att falla tillbaka mot jordytan med accelererande fart. Potentiella energin omvandlas tillbaka till rörelseenergi.
Luftmolekyler beter sig på samma sätt under adiabatiska (frånvaro av energiutbyte med omgivningen) förhållanden. När de rör sig uppåt ökar deras potentialenergi, men deras rörelseenergi (och därmed temperatur) minskar i proportion till hur högt upp de har kommit. När de faller tillbaka mot jordytan tappar de potentialenergi och blir i stället gradvis allt hetare. Det är på grund av gravitationen som troposfärens luft är hetast nära jordytan och allt kallare ju högre upp över jordytan den befinner sig.
Redan på 1870-talet förklarade fysikern Josef Loschmidt att denna temperaturgradient faktiskt bildas av gravitationen som verkar på enskilda molekyler: temperaturen beror på hastigheten hos dessa molekyler (mellan kollisioner) och gravitationen kan påverka den hastigheten. Vi kan nu bekräfta att Loschmidt hade rätt och vi ser denna effekt i alla planetariska troposfärer, även om det finns skäl till att den inte förekommer i högre regioner eftersom tätheten är otillräcklig i stratosfären och högre.
Lapse Rate-grafen för tre olika områden i jordens troposfär; Tropikerna, medelvärde, polerna
Torr- och våtadiabat
Troposfärens konstanta temperaturgradient för torr luft brukar kallas torradiabaten och har bestämts till 9,8 °C/km alltså att temperaturen avtar med 9,8 grader per kilometer man går uppåt. Man har enats om att den har gravitationellt ursprung, ett linjärt temperaturavtagande och är bestämd av luftmolekylernas massa och värmekapacitet. Det saknas några som helst empiriska eller teoretiska belägg för eller indikationer på att torradiabatens lapse rate påverkas av luftens växthusgaser.
Även fuktig troposfärisk luft uppvisar normalt en linjärt avtagande temperatur med ökad höjd över jordytan, den så kallade våtadiabaten. Dess lokalt uppmätta lapse rate varierar starkt på grund av den starkt varierande lokala luftfuktigheten. International Civil Aviation Organization har på basis av meteorologiska observationer definierat en genomsnittligt typisk standardtroposfär vars lapse rate på empiriska grunder satts till 6,5 °C/km.
Ingen värmestrålning sker från kall till varm pol, bara tvärt om
Temperaturen i atmosfärens lägsta del troposfären minskar alltså normalt linjärt med ökande höjd över jordytan. Denna linjära temperaturgradient sträcker sig genom troposfären i sin helhet, dvs. från jordytan upp till tropopausen. Men hur uppkommer den?
Det gav den österrikiske fysikern Loschmidt ett övertygande svar på redan 1876. Då publicerade han termodynamiska belägg för att Jordens (och generaliserat alla planetariska kroppars) atmosfär måste uppvisa höjdberoende temperaturer på grund av gravitationen. Det är alltså p.g.a. gravitationen som troposfären är som tätast och varmast vid jordytan och blir allt tunnare och kallare ju högre upp man kommer. Detta kallas för Loschmidt - gravito-termala effekt.
Det kan inte under några omständigheter ske en fysisk överföring av värmeenergi via strålning från kalla till varma ytor eller kroppar. Den utstrålade energin från en kallare till en varmare kropp kan inte omvandlas till termisk energi och därvid kan bara konstateras att absorptionsförmågan hos den varma kroppen = 0. Värme strålar alltså INTE uppifrån och ner.
Endast i sällsynta väderförhållanden skulle det kunna finnas möjlighet att varmare luft existerar strax ovanför ytan t.ex. vid extremt hög luftfuktighet men det normala är nog tvärtom.
Klimatmodellerna bommar igen
Vattenånga kyler också atmosfären genom att stråla ut i rymden all den värmeenergi som den får genom diffusion i kollisioner mellan molekyler. Kylning sker i atmosfären genom strålning från haven och jordytan genom avdunstning. Här bommar klimatmodellerna som utgår från att kallare ytor överför värmestrålning till varmare ytor genom att växthuseffekten påverkar men det strider starkt mot termodynamikens andra lag.
Termodynamikens andra huvudsats innebär att ett isolerat systems entropi aldrig minskar; isolerade system tenderar att utvecklas mot termodynamisk jämvikt, ett tillstånd av maximal entropi. Ingen process är möjlig vars enda resultat är att värme tas från en reservoar och helt omvandlas till arbete
Venus är ett intressant exempel på att växthusgasteorin faller
Venus yta är mycket varmare än vår, upp till 470 grader, främst på grund av att dess atmosfär är mycket tjockare (vilket betyder högre) och ger då molekylerna en längre väg att "ramla" och på det sättet mera energi som omvandlas till värme när de når ytan. De som ivrar koldioxidhypotesen menar att den höga temperaturen beror på att Venus atmosfär består av 96,5 % koldioxid. Venus är alltså ett enormt växthus. Problemet är bara att endast 2,5% av solinstrålningen når Venus yta eftersom atmosfären är så tjock och tät att största delen absorberas och reflekteras ut till rymden tillbaka. Med den lilla mängd solinstrålning är det en ren omöjlighet att den ännu mindre mängden infraröd strålning från ytan till atmosfären efter att ytan absorberat en stor del av instrålningen skulle klara av att få till stånd en växthuseffekt, ännu mindre värma upp Venus atmosfär. Ytans värme åstadkoms endast genom den gravito-termala effekten i troposfären, enligt Loschmidt.
Vi har blivit vilseledda
Detta fenomen ger oss nu en inblick i varför yttemperaturen är som den är, skriver fysiker Douglas J Cotton i en artikel :"Planetary Core and Surface Temperatures" 2013. Värmeprocessen gör det nu möjligt för oss att förstå temperaturer ända ner till planeternas och månarnas kärna.
Den oundvikliga slutsatsen är att världen har blivit allvarligt vilseledd av vad som är felaktig fysik som används av klimatologer. För de som har kunskap om fysik använder de Stefan-Boltzmanns lag felaktigt när de lägger till ett ytterligare flöde som är nästan dubbelt så stort som kommer från atmosfären till solflödet och de använder sedan denna summa i Stefan-Boltzmann-beräkningar för att "förklara" den globala genomsnittliga yttemperaturen. Men denna lag är bara tillämplig för en enda strålningskälla och den källan måste vara varmare än målet. EN KALL YTA KAN INTE ÖVERFÖRA VÄRMEENERGI TILL EN VARM YTA. Den som påstår något annat går emot termodynamikens andra lag.
Det är inte korrekt att tillsätta "flussmedel" från en annan källa, särskilt inte från en kallare källa. I verkligheten måste de anta att molekyler på något sätt "vet" att de måste skicka mer strålning nedåt än uppåt. En atmosfär kan inte skapa energi på det här sättet!
Se 15 minuter lång video med Douglas Cotton 2019
Varför påståendena om CO2 är falska
Nu, eftersom gravitationen redan har etablerat temperaturgradienten i troposfären på varje planet med en betydande atmosfär ( Venus, Jorden, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus ) finns det helt enkelt inget behov av något strålningsdrivande växthusfenomen. Faktum är att om vi skulle ha det skulle vi få ungefär dubbelt så mycket uppvärmning som i dag och vi skulle alla laga mat på varma stenar. Det var Josef Loschmidts förklaring 1876 som helt förbisågs av klimatologerna på 1980-talet, och det var där det hela gick så fruktansvärt fel.
"För tio år sedan upprepade jag helt enkelt vad IPCC sa till oss. En dag började jag kontrollera fakta och data - först började jag med en känsla av tvivel men sedan blev jag upprörd när jag upptäckte att mycket av det som IPCC och media berättade för oss var rent nonsens och inte ens stöddes av några vetenskapliga fakta och mätningar. Än i dag skäms jag över att jag som forskare presenterade deras vetenskap utan att först kontrollera den.
Klaus-Eckert Puls, tysk meteorolog och fysiker
Christer Käld
Källor:
delivery.php (ssrn.com) Atmosfärens temperaturgradient - Klimatupplysningen Den gravito-termala effekten - Klimatupplysningen
En utmärkt sammanfattning av den gravito-termala teorin, vilken är den faktiska fysikaliska verklighet vi lever under.
En par kompletteringar till framställningen;
• Temperaturgradienten (Lapse Rate) från Tropospausen till jordytan har sitt centrum, är förankrad i, atmosfärens masscentrum. Gravitationen gör att det blir en lika termisk fördelning ovan som under, dvs uppfyller Termodynamikens Första Lag. Gravitionen omfördelar således den termiska energin och åstadkommer i sig ingen temperaturökning. Det betyder att jämvikttemperaturen (temperatur använd som proxy för termisk energi) med solen får värdet i Kelvin; 220(vid Tropospausen)+288(vid jordytan)/2=255K. Atmosfärens masscentrum vid vid ca 5100m höjd. Därifrån ökar temperaturen med 33K till jordytan (5,1km×6,5K(Lapse Rate genomsnittlig). Detta visade Maxwell redan 1872 genom användning av den barometriska Poisson-relationen.
• Denna effekt, temperaturökningen från Tropospausen…