Var finns realismen i EU:s planer på NETTO NOLL 2050?

Våra klimatmål är entydiga, vi skall ha bort de fossila bränslen och det fortare än kvickt. För en realist väcker detta postulat en massa frågor. Bortsett från frågan "varför" bör vi tänka igenom vad som händer den dagen vi inte har tillgång till fossila bränslen mera. Är vi medvetna om att dessa är huvudkällan till vår levnadsstandard i dag. Klarar vi av att ersätta fossila bränslen som byggt upp i vårt samhälle under flera hundra år utan att vår levnadsstandard sjunker? På sikt kanske men knappast i den takt som våra klimatmål kräver. Har man gjort en konsekvensanalys av netto noll 2050 i EU?

Jordens resurser är inte oändliga. Alla vet att oljan och kolet nere i marken finns i begränsad form. Av den anledningen bör vi på sikt helt klart utveckla ersättande råvaror till dessa, men eftersom de fossila bränslen finns i relativt stora mängder, och nya fyndigheter hittas hela tiden, kommer dessa att finnas i många hundra år ännu enligt experterna. Så mot bakgrunden av detta behöver vi inte av den orsaken stressa fram nya energiformer. Det klokaste vore ju att hitta ersättande råvaror i den takt som samhället klarar utan att inverka negativt på utvecklingen. Frågan är om dagens klimatmål är utarbetade med denna utgångspunkt eller om vårt nettonoll-mål obönhörligt kommer att åstadkomma en dipp i levnadsstandarden med stora problem som följd?

Vi bör även ta i beaktande att den gröna omställningen som den är tänkt kommer att kräva nya gruvor som innebär exploatering av ny mark och farliga arbetsplatser. För att driva gruvorna och bearbeta materialet behövs stora mängder ny energi. Varifrån skall denna tas? Även de nya metallerna har begränsad existens. Frågorna är många. Har någon svaren eller kör man bara på - i panik?

Lite historia

Det var kineserna som först använde petroleum som bränsle så tidigt som på 300-talet f.Kr. De tidigaste kända gasbrunnarna borrades i Kina år 347 e.Kr. eller t.o.m. tidigare. De hade djup på upp till cirka 240 m och borrades med hjälp av bitar fästade på bambustolpar. 

Oljeborrning av betydande slag kom igång först på 1800-talet.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet grundades flera av de stora oljebolag som fortfarande dominerar den internationella olje- och gasindustrin. Snart kontrollerade Standard Oil, ett bolag som amerikanen John D. Rockefeller grundade 1865 hela 90 procent av raffineringen och marknadsföringen av olja samt en tredjedel av alla oljefält i världen. 

I Ryssland var det bröderna Ludvig Nobel och Robert Nobel som satte i gång. Brödernas oljebolag, Branobel , borrade sin olja i Baku i nuvarande Azerbajdzjan vid Kaspiska havet med början 1876. Bolaget hade sitt huvudkontor i Sankt Petersburg. Även den tredje brodern Alfred Nobel investerade kapital i aktiebolaget, som under sin glans dagar hade över 50 000 anställda. Ett imperium på den tiden. Bland annat en ung Josef Stalin arbetade en tid som smörjare hos bröderna Nobel.

Fram till 1960-talet var USA så gott som självförsörjande, men när oljekonsumtionen så småningom gick om den egna produktionen började man bli alltmer beroende av främst Mellanöstern med dess enorma oljetillgångar.

Vad leder den gröna omställningen till?

Frågan är retorisk eftersom ingen egentlig konsekvensanalys gjorts. Svaret är då ganska givet. Ingen vet. Men om man ser på liknande "överhettade" etableringar i historien har nästan alla slutat i katastrof.

En stor del av våra moderna liv bygger på användningen av fossila bränslen. Olja, kol och naturgas driver våra bilar, värmer våra hus och omvandlas till elektricitet i kraftverk. Ur ett globalt perspektiv är fossila bränslen fortfarande ÖVERLÄGSET den vanligaste källan till el och kommer att vara det länge än.

Fossila bränslen ligger bakom många av de stora tekniska uppfinningar världen skådat. Grundmaterialet i flertalet av dessa är stål, träkonstruktioner och plast vars tillverkningsprocesser kräver elenergi. Vi kan nog tacka fossila bränslen för att vi fått dessa uppfinningar och att vi har den standard vi omger oss med i dag. Inom byggindustrin har t.ex. betongen haft en revolutionerande effekt. Så nog borde orsaken väga tungt om man skall lämna de fossila bränslen åt sitt öde utan att ha en lika god ersättare.

Stålframställning

År 2023 producerades 1850 miljoner ton råstål i världen. Över 50 % av den andelen producerades i Kina där mig veterligen ingen satsning på grönt stål alls ännu kommit igång. SSAB i Sverige med sin produktion på mindre än 10 miljoner ton ligger på plats 52 av de som producerar mest. SSAB är också kanske den stålproducent som kommit längts i utvecklingen av fossilfritt stål, alltså stål där processen inte kräver eller alstrar koldioxid i form av utsläpp. Frågan är om det ens är möjligt i praktiken? Mats Kälvemark och Ingmar Nordin på Klimatupplysningen skrev en ingående artikel om detta redan 2019 : Hybrit – fossilfri stålproduktion övergår i Hybris - Klimatupplysningen

Det har länge varit tyst om SSAB:s stålprojekt? Problemen har hopat sig och kostnaderna gått upp i taket. Satsningen kräver enorma bidrag utifrån för att förverkligas och framtiden är mycket osäker huruvida det kommer att vara någon efterfrågan alls på marknaden eftersom produkten är så mycket dyrare än traditionellt stål och kräver så mycket mera energi att tillverka. Valet att välja betydligt dyrare fossilfritt stål måste vara MYCKET övertygande. Att satsningen är av megaformat och att SSAB är ganska ensamma i sin satsning inom branschen har satt Sverige i en stor riskposition. Kan även denna bubbla spricka? Risken måste anses vara hög.

Plastframställning

Plast består huvudsakligen av en eller flera polymerer som blandats med tillsatser. En polymer är en stor molekyl som består av många små molekyler som bundit ihop för att skapa en lång kedja. Dessa små upprepande molekyler kallas för monomer . Med undantag av silikoner består polymererna av organiska föreningar som är uppbyggda av kol och väte.

Vid tillverkning av plast används huvudsakligen två råvaror; råolja (så kallad petroleum) och den kondenserade formen av naturgas. Omkring fyra procent av världsproduktionen av råolja går till plastframställning.

Råolja skapas från uråldrig biomassa (gammalt organisk material). Denna biomassa har under väldigt lång tid blivit upphettad och befunnit sig under högt tryck för att slutligen bli omvandlad till råolja. Man tror att råoljan vi använder idag ursprungligen kommer ifrån förhistoriska plankton. Petroleum och naturolja kallas även för fossila bränslen då de oftast påträffas under marken.

Det finns alternativ till råolja som råmaterial i dag bland de naturliga proteinerna men ingen har ännu i större skala tagit sig an dessa. Så plasttillverkning i dag är fortsatt beroende av fossila bränslen.

Svårt att se realistiska alternativ till fossila bränslen

Utan metaller och plaster kan inte en fossil tillväxtekonomi konverteras till en elektrifierad tillväxtekonomi. Utan fossil energi kan inte sjöfarten annat än krympa, flygen inget annat än sluta flyga och åkrarna inget annat än ge mindre skördar. Utan fossil energi kommer folk inte mera att kunna bo på landet, använda metaller och plastföremål som tidigare eller värma sina hus. Det kommer otvetydigt att leda till sämre levnadsvillkor och lägre standard. Är det detta som är den dolda meningen i den gröna omställningen? Det som ingen talar om men ändå i bakgrunden fruktar? Sämre levnadsvillkor. Detta kunde bra vara ett ämne för debatt - men skulle den tillåtas i dagens mediavärld där övertygelsen om att fossila bränslen bara är av ondo?

Christer Käld