Är alla klimatforskarna överens om klimatkrisen och dess orsaker? Nej, men spelar det någon roll?

Så här skriver vetenskapsredaktör Marcus Rosenlund på Svenska YLE:s hemsida. Han menar att den konsensus som finns i dag gällande orsaken till dagens klimatförändring räcker för att ge politikerna rätt att agera skarpt även om det inte finns tillräckliga vetenskapliga bevis bakom. Han hänvisar då till försiktighetsprincipen och att den tillämpas i detta fall.

" Med andra ord, till och med då det inte råder full säkerhet om huruvida någonting är farligt eller inte, så ska myndigheterna förhålla sig till detta någonting med en sund misstänksamhet, som om det vore farligt ", säger Rosenlund.

Om konsensus i klimatfrågan skriver Rosenlund så här:

97% av klimatforskarna är överens om att den globala uppvärmningen är ett faktum och att människans aktivitet är den huvudsakliga orsaken till den. Det här är ett argument som brukar kastas fram med jämna mellanrum.

Hänvisningen till 97% bottnar sannolikt i en studie från 2013, publicerad i Environmental Research Letters där forskarna gick igenom 11 944 vetenskapliga artiklar med sökorden “global warming” (global uppvärmning) eller “global climate change” (global klimatförändring).

Av dessa tangerade 4 014 artiklar direkt orsakerna till den senare tidens globala uppvärmning, och 97,1% av de här artiklarna stödde det vetenskapliga konsensus som säger att människan är orsaken till uppvärmningen.

En annan metastudie från 2017, gjord av James L Powell, chef för National Physical Science Consortium i USA, plöjde genom 54 195 vetenskapliga artiklar skrivna under åren 1991 till 2015. Av de artiklarna höll 99,4% med om att uppvärmningen var ett faktum och att vi orsakar den.

Andra motsvarande studier har landat på siffror från 91 till 97%.

Rosenlund fortsätter :

Det finns en princip som tillämpas bland annat av EU och inom offentlig förvaltning. Den kallas försiktighetsprincipen. Den slår fast att då osäkerhet råder om huruvida exempelvis en ny teknik, eller en politisk åtgärd kan skada allmänheten eller miljön, och vetenskaplig konsensus saknas om tekniken eller åtgärden är farlig, ska tekniken eller åtgärden betraktas som farlig.

Bevisbördan faller på verksamhetsutövaren, och på dem som hävdar dess ofarlighet.

Vi är mer eller mindre tvungna att dra rätt slutsatser nu, och agera utgående från dem. Det kommer med största sannolikhet inte några flera chanser.

I dagens läge kan man ju som sagt inte ens skylla på att konsensus skulle saknas då det kommer till den globala uppvärmningen och dess orsaker. Oavsett vilken metastudie du väljer att hänvisa till så är de klimatskeptiska referentgranskade vetenskapliga artiklarna i en försvinnande liten minoritet.

Ändå finns det gott om dem som är beredda att kasta försiktighetsprincipen på sophögen och glatt ignorera alla risker och kasta mer kol under pannan, baserat på den pyttelilla sannolikheten att några enstaka tvivlare har rätt.

Det är ett ganska vågat hasardspel, om man frågar mig.

Hela Rosenlund artikel kan läsas här : Är alla klimatforskarna överens om ... – Vetenskap – svenska.yle.fi ___________________________________________________________________________ Nobelpristagare och viceprecident Al Gore sade 2007 " Arktis kommer att vara helt isfritt 2014 " Boris Jonson sade inför sitt möte på COP26 2021 i Glasgow: " Domedagsklockan står på en minut i tolv och vi måste agera nu " FN:s generalsekreterare Guterres sade inför COP27 2022 i Egypten ”Vi är på väg mot ett klimathelvete” Nu säger även Rosenlund: " Det kommer inga flera chanser "

Klockan har varit strax före tolv länge nu. Al Gore i USA började med domedagsprofetior om 7 meters havsnivåer 2008 och efter det har det bara accelererat. Man kunde rada upp 10 till , kanske 100 till, av dessa hot från "experter" om framtiden. Nu sällar sig även Rosenlund till skaran. Vad har då hänt? Havsnivåerna stiger i sakta mak ( ca 0,2 cm/år ) för att haven blir varmare och expanderar, ingen större panik alls . Isarna växer starkt både i Arktis ( se bild i slutet av inlägget ) och Antarktis ( se kommande inlägg här på bloggen ) för tillfället, ingen panik alls. Även Grönlands glaciärer växer sedan flera år tillbaka. Isbjörnarnas antal växer stadigt. Det vi dock ser är aningen flera värmeböljor och häftigare snöfall/skyfall men inget av den kalibern att helvetet är nära globalt sett. Orskaen till det är att kallare luft drivs upp från Antarktis. Varför skrämma upp folk då om dessa kriser inte kan ses globalt eller att det finns fog för att de kommer? Varför sprida denna förödande alarmism?

Låt oss se lite närmare på konsensusfrågan som Rosenlund tar upp. Rosenlund hänvisar till webbutvecklaren och kognitionsvetaren John Cook som behandlade ett stort undersökningsmaterial på 11 944 artiklar skrivna av 29 083 författare under åren 1991–2011. Artikeln (som han skrev tillsammans med åtta medförfattare) heter ”Quantifying the consensus on anthropogenic global warming in the scientific literature” och publicerades i Environmental Research Letters.

Påståendet om en 97-procentig konsensus kommer alltså från denna undersökning Cook et al. (2013, kallad C13). C13 rapporterade att "Bland artiklar som uttrycker en ståndpunkt om antropogen global uppvärmning AGW , stödde 97,1 % konsensusståndpunkten att människan orsakar den globala uppvärmningen." Observera, det står inte " i huvudsak orsakar" utan bara " orsakar ". I princip alla forskare håller med om att människan har en viss orsak till uppvärmningen men däremot inte att den skulle vara betydande.

Men hur låg det egentligen till? Antingen har Rosenlund inte läst hela undersökningen eller så väljer han medvetet att undanhålla sanningen. Innan man räknade ut konsensus kastade man ut 7 930 artiklar eftersom dessa författare "misslyckades" med att direkt stödja AGW. Dessa artiklar i Cooks undersökning, tog "ingen ställning alls " till AGW.

Om två tredjedelar av författarna verkligen inte har någon ståndpunkt om AGW, då kan det inte vara en konsensusståndpunkt.

I Cooks undersökning står det så här ( direkt översatt ): "Trots dessa oberoende indikatorer på vetenskaplig konsensus är det vetenskapliga samfundet i USA fortfarande oense om den grundläggande orsaken till GW ( global warming ). Från 1997 till 2007 har opinionsundersökningar visat att omkring 60 procent av den amerikanska allmänheten anser att det råder stor oenighet bland forskare om orsaken till GW. "

På sin hemsida går John Cook själv ännu längre: "Att så många studier om klimatförändringar inte bryr sig om att stödja konsensusståndpunkten är betydelsefullt eftersom forskare till stor del har gått från vad som orsakar den globala uppvärmningen till att diskutera detaljer om problemet.

Av de 11 944 artiklarna i vår databas rankades slutligen endast 64, eller 0,5 %, som "stödjande" av ståndpunkten att människan är den främsta orsaken till den globala uppvärmningen ". Som om inte detta var nog har Legates et al. i artikeln ” Climate Consensus and ’Misinformation’: A Rejoinder to Agnotology, Scientific Consensus, and the Teaching and Learning of Climate Change” (Science & Education, nr 24, 2015) detaljgranskat just de 64 artiklarna och funnit att inte ens dessa stöder AGW-tanken helt. De kommer fram till att 41 av de 64 gör det, så procentsatsen skulle alltså krympa till en pytteliten del !

Av det här kan man inte påstå att det finns en konsensus i frågan!

Cooks skickade sedan ut ett mejl till de undersökta artiklarnas författare där han vill att de skulle bedöma sina åsikter och fick endast en svarsfrekvens på 14 %. Vilken undersökning i dag skulle accepteras som seriös med den svarsprocenten?

Powell, som också Rosenlund hänvisar till, sökte ENDAST igenom rubriker. Om en rubrik gav intryck av något klimatförnekande, så läste han även abstract- delen i studien. Han hittade på så vis fyra författare av 69 406 som inte höll med om AGW. Hur kan man på basen av detta förfaringssätt dra sådana slutsatser? Låter inte så vetenskapligt minsann!

I Powells undersökning var urvalskriteriet ännu luddigare än i Cook:s. I de 54195 artiklarna fanns inga direkta frågor att ta ställning till utan Powell "tolkade" vilka artiklar som hade en "antydan" om att mänsklig effekt hade en betydelse eller inte. Han hittade alltså 4 rubriker som gav en antydan om skepticism. 4 av 69 405 ger då att 99,99 % "borde" vara för AGW. En sådan tolkning kan fort styras i linje med tolkarens egen syn i frågan och med vetskap om Mr Powells åsikter i klimatfrågan kan jävighet i en dylik undersökning kanske åberopas. Sedan är det en annan fråga om konsensus-begreppet kan användas som bevismaterial överhuvudtaget. De flesta av dagens fantastiska uppfinningar och vetenskapliga "sanningar" har kommit genom sveda och verk och stort motstånd från eliten.

The Consensus on Anthropogenic Global Warming Matters (congress.gov)

Så till frågan om försiktighetsprincipen

Under de senaste 35 åren eller så har försiktighetsprincipen, "Se innan du hoppar", förvrängts till oigenkännlighet. Det stämmer inte längre överens med våra sunda förnuftsidéer om risk. På initiativ av FN och olika aktivistgrupper har principen omstöpts till en stark form, vilket vänder på bevisbördan och har blivit ett verktyg för tyranni. Det har också funnits en rörelse för att fördunkla gränssnittet mellan vetenskap och politik. Dessa perversioner har hjälpt politiker att utforma en miljöpolitik som har skadat oss alla.

Ett vanligt argument bland anhängare av klimatalarmismen är att vi måste ta till starka åtgärder oavsett hur minimal risken för en ”klimatkatastrof” skulle vara. Försiktighetsprincipen kallas det för. Tanken låter i grunden sund – ”att vara på den säkra sidan” – men i klimatfrågan blir det inte så enkelt, frågan kan lätt vändas i motsatt riktning.

Låt oss rent hypotetiskt anta att IPCC har rätt i sina påståenden om att människan kan påverka klimatet i den utsträckning de säger. Då bör man göra en riskbedömning och ta ställning till vilken risk som är större :

- att ”låta” jorden tillfälligt bli någon eller några grader varmare eller - ta till hastiga och ogenomtänkta åtgärder för att stoppa alla koldioxidutsläpp. Vi har redan sett exempel på bland annat skenande matpriser och ostabilitet i elproduktionen som i stort orsakats av en oansvarig energipolitik, fel beslut helt enkelt. Det går inte att skylla på Putins krig i Ukraina när allt startade mycket tidigare när Tyskland och Sverige lade ner sina kärnkraftverk. Att Putin stängde gaskranen blev bara en katalysator i sammanhanget. Vad händer när U-länderna dessutom fråntas billig och säker energi? I bästa fall kraftigt hämmad tillväxt – i värsta fall svält och permanent fattigdom. Kanske borde då samma försiktighetsprincip gälla: att det är säkrare att ta det lite lugnt och tänka efter. Men det gör man ju inte utan tvärt om, man gasar på med besluten att fasa ut något som fungerar och sätta in något som man inte vet om det fungerar. Är detta att följa försiktighetsprincipen?

Problemet här är att FN redan tagit ställning men utan att göra riskbedömningen. Man har valt att frångå säkerhet och försiktighet framom" action now". Att deras beslut INTE vilar på stadig vetenskaplig grund är sedan mindre viktigt.

Dessutom kan vi ställa oss frågan vilket som är bättre – en varmare eller en kallare värld? En ny istid med omfattande global nedkylning är till skillnad mot global uppvärmning en hundraprocentig garanti för massdöd på jorden. En stor del av norra halvklotet kommer då täckas av packis precis som förra gången, vilket kommer att tvinga fram massmigrationer mot varmare breddgrader. Inte ens hälften av mänskligheten överlever den omställningen. Och en ny istid kommer, det är det ingen som tvivlar på. Med lite mera CO2 i atmosfären skjuter vi bara på den. Tänker man långsiktigt är väl det en ganska klok idé i linje med försiktighetsprincipen. Man borde ju agera så att människan mår bäst i framtiden, eller hur? Problemet är att FN inte tror på ( eller vill tro på ) den forskning som säger att vi har för lite CO2 i atmosfären i dag och att CO2 inte är temperaturdrivande. Att vi inte behöver vara rädda för denna gas.

Att försiktighetsprincipen lika gärna kan användas åt andra hållet är alltså uppenbart, men eftersom argumentet egentligen är värdelöst i praktiken bör man vara misstänksam så fort någon åberopar denna princip överhuvudtaget. Ofta används den av de som saknar bevis, expertis och auktoritet för att tillskansa sig mer politiskt inflytande. IPCC är ett ovanligt tydligt exempel på det.

Ju fler som springer i samma riktning, desto större skada när det blir uppenbart att riktningen är fel.

Vi behöver mera oberoende klimatforskare Mycket av den klimatvetenskapliga forskningen i dag tar sin näring ur olika politiska hotbildsscenarier. Det här är i hög grad effekten av det akademiska finansieringssystemet för forskning vilket innebär att forskare mer eller mindre "tvingas" arbeta med frågor som går i linje med en viss politisk styrning. Detta gäller i synnerhet klimatforskning där forskningsbidrag på enorma summor bjuds ut till alla som vill forska i förutbestämda ämnen där resultatet på förhand antas givet. Detta medan andra forskare i praktiken nekas bidrag. Varje forskningsrapport lusläses av " betalarna = beställarna" för att försäkra sig om att de ger "rätt" resultat. Om innehållet inte ger en klar antydan till att det antropogena tillskottet är boven och skall bort så omredigeras rapporten eller helt refuceras. " Detta är MYCKET vanligt inom forskningen i dag, i synnerhet klimatforskningen, " säger David Dilley, själv forskare in området. Den som ändå vågar gå mot strömmen tar risken att bli utfryst och nekas support. Dagens klimatforskning har helt enkelt gått in i ett hörn. I denna snabba klimatförändringens tidevarv skulle vi mer än nånsin ha behov av många forskare, och mera forskare som fördomsfritt kan dyka djupt i alla de möjliga orsaker som förändringarna vi nu upplever har. Vi har stora områden inom klimatvetenskapen som ännu är outforskade. Vi vet helt enkelt för lite. I stället ser vi en grupp som med förbundna ögon och säker blick går i den riktning som alla andra går. Ordet klimat har översatts till " mänskliga utsläpp " och klimatforskning skall leda fram till att klimatförändringen vi ser enbart beror av användning av fossila bränslen.

" Science is settled " har man på FN sagt. Vi behöver inte forska mera. Vi vet allt. Naturen har upphört med att ändra klimatet.

Finns stor risk för att denna generationens klimatforskning blir ett tomt vitt blad i morgondagens historieböcker. En undertext kanske lyder: de satsade allt ... men vad gav de till vetenskapen? Symboliken med Palmemordet i Sverige är slående. Man kom in på fel spår och det gick snett.

Vem vågar tillhöra den pyttelilla minoritet forskare som kanske måste inse att klimatmålen för länge sedan skulle göra bäst nytta i papperskorgen. Dessa får kanske tröst i att även Einstein fick stort motstånd av dåtidens forskarelit med sin relativitetsteori.

Två saker är oändliga : människans dumhet och universum... och jag är inte säker på det andra. Albert Einstein

Isläget i Arktis just nu. Helt i sin ordning ! Ingen panik ! Vi ser en tydlig svängning från och med 2021. 2016, 2018 och 2020 var isen som minst.